Vad är lycka?

Jag har fått lära mig att lycka är att sprudla av glädje och ha massa nära och kära. Men jag har fått veta att i andra länder så eftesträvar man bara lugn, heder eller ha en bra familj. Det känns som att lycka är så kulturellt betingat. Så nu ifrågasätter jag hela begreppet lycka. Är det inte ett påhittat västerländskt begrepp? Är välmående så jävla viktigt? Tänk om vi istället kulturellt lärde oss att det var viktigare att bygga upp en familj, eller i en alternativ värld så är det att dö i strid.

Finns det någon lycka bortom all kulturella plan, eller är den alltid kulturellt betingat? Är begreppet lycka ett felval av ord i grunden för att beskriva verkligheten?

Lycka är det man känner när mungiporna är uppdragna.

utsöndring,känsla.. Om du inte menar ordagrant.. Då är det ju gemensamt synonymt.

Lycka kan vara många saker för olika människor tex att vara frisk,rik, glad,ha familj,vältränad,harmonisk,lång osv osv

Läste att man i asien lär sig att associera lycka med lugnt,.medan i västerländska länder associerar det i större grad med att vara stimulerad och därför jagar vi upplevelser mera. Så då är fråganx är vi bara styrda kulturellt, eller vad är ens lycka?

Fet: Du är ur balans..
Understruket: Du är antingen en förortstomte eller vänter... hur som förtjänar du inget svar..

”Vad är lycka?” och ”Finns det någon lycka..?” är olika frågor.
Vilken är det som egentligen ska diskuteras?
För egen del gillar jag den hinduiska tanken att lycka är upplevelsen av den relativa skillnaden när man förflyttar sig uppåt på olycksskalan.
Det vill säga, antingen finns det ingen absolut lycka eller så hör den hemma i eftervärlden.

Frågar väl vad lyckan är, men man kommer ju snabbt in på om lyckan finns. Det är intressant att se hur lyckansä upffattas olika feån kultur till kultur. Jag är så trött på att vara förblindad av den svenska kulturen och tycker det är berikande att hinduer tex ser lyckan som att återfödas till något bättre.

Det metafysiska undviker jag, för det har ingen bäring på här och nu, menar jag. Visst kan man gå all in på att något ska hända när livet är slut, men jag anser att det förleder oss från nuet och livet vi har. Så vitt vi vet är detta det enda vi har. Jag känner en moralisk plikt att göra det bästa av det. Men vad det är kan man diskutera, förstås. Hierarkisk tillfredsställelse av behov, som Maslow lär, ger maximerad lycka? Tja, varför inte? Å andra sidan är den typiskt västerländsk. Den vinner i livet som kan tillfredsställa sig på det högsta planet. Eller? Det kanske håller?

Ja det är ju tämligen vanligt att definitionen av lycka varierar från människa till människa och från kultur till kultur vilket gör lycka väldigt subjektiv.

Vill man bort från detta så får man röra sig in i psykologi och titta på eventuella sinnestillstånd, ett avgörande i definitionen av lycka som ett sinnestillstånd som jag anser vara viktigt att klargöra är om lycka bör beskrivas som ett permanent sinnestillstånd eller ett flyktigt sådant. Personligen lutar jag lite åt det sistnämnda eftersom jag inte är konstant glad (glad är någonting jag relaterar till lycka) och jag har inte observerat detta fenomen hos andra människor heller, givetvis har jag träffat på glada människor som verkar glada hela tiden, men dessa har även sina "dippar" förr eller senare.

Men samtidigt behöver man inte stämpla det flyktiga tillståndet som lycka utan kan titta på ett permanenta tillstånd, men då skulle jag istället för att relatera lycka till ordet 'glad' relatera det till 'tillfredsställd' eller 'nöjd'; att man är tillfredsställd/nöjd med allting som allting är just nu, när man kan vara tillfreds med den man är och hur man ser på världen.

Det är väl bra tankar du har - tycker jag.
Lycka är bara en känsla. Och känslor är ju inte bestående.
Känsloliv hör till, men ska inte göras till norm.
Dagens upphaussade "lyckorus" är rätt hysteriskt, och skapar förmodligen en massa olycka också.
Jag gillar ditt sätt att resonera.
Man skulle kunna kalla det för livsvärden.
Själv tänker jag trygghet är en bra grund för samhälle och liv.
Och förtroende..
Känslor är inte allt.

Känns ju som maslow är västerlänskat, då det är individulaistiskt atr bara vilja se till sina behov. Hela min världsliv, o vad som är lycka formas av ju att läsa sån här propaganda i skolan. Hela vår tankevärd är mer kulturellt format än va vi egentligen inser..det är sannerligen sjukt. Människan är en kulturell varelse.