Universum existerar i ett fält mellan två poler?

hela universum/tidsrummet är i rörelse.
allt med en temperatur.. över "den absoluta noll punkten" är i rörelse.
och skapar således en tidslinje > livslängd > cyckler > beräkningsbara relationer.

vilket är detsamma som att säga: "massa är energi för att universum är i rörelse"
massa är energi - för att universum har en tidslinje.

som du själv säger, tid krävs för att massenergi ska vara ett begrepp..
du säger i princip samma sak som jag gjorde.


noterbart:
högst troligt att dessa två monopoler, som vi existerar emellan, är under "den absoluta nollpunkten" och därmed också "tidslösa".
om detta tidslösa stadium är för att:
de är monopoler eller om de blir monopoler, av att ligga på under den aboluta 0-punkten..?

iallafall.. utan termodynamiken/temperatur, så skulle inte massa ha någon energi.
och har en enhet, ingen energi, så kan den inte ha en riktning.

OM systemet monopol ligger emot en motsatt monopol.

DÅ kan något som inte har en egen riktning, få en riktning - utan att det tillförs energi.
(utan inbördes ordning)
DÅ bildas ett termodynamiskt fält (och i längden ett kretslopp)
DÅ bildas periodiska systemet
DÅ bildas elektromagnetism
DÅ bildas ett kretslopp
DÅ bildas grundbulten för gravitation (om monopolerna är vad vi kallar "massa" och "energi")
DÅ bildas en tidslinje.


nej jag har inte missat "samtliga" pusselbitar - om någon missar något, så är det du.

Att vi inte har hittat spår av monopoler, i vårt universum belägger min hypotes starkt.
endast i ett "universum" som ligger emellan två motpoliga monopoler, kan vårt universum "ärva" naturlagar som automatiskt (med tid) skapar nord och sydpoler.

ett större "förälder" system med motpoler inom sig - kan inte skapa ett nytt avskilt system.
det kan såklart skapa ett system inom sig själv - som skulle ha samma nord/syd-poler som "föräldern".

MEN, att vårt universum existerar inuti något större system, ser vi väl inte några bevis för...???
DÄRFÖR antar jag att vi måste existera emellan två motpoliga monopol-system.

Min goda natur, jag vill hjälpa er "bättre" människor att låsa upp universums hemligheter, jag skulle bli stolt om det var en svensk som gjorde det.



OKEY. det är klart att du inte har förstått hur jag tänker angående tid.
Jag förstår att utan "tid" skulle vi inte ha något universum..
MEN.. för att förstå universum, så måste vi glömma bort grundsten "tid" (som tillåter vår existens.)

i en avbildning av vårt universum - som saknar tid, så är rymd och massa, samma sak.
vi kan säga att vi inte kan veta något - för vi kan inte sätta ut "tidpunkt" - som du säger:
"en förändring, eller andra energier där observationer och interaktioner kräver tid"

MEN..
om vi har facit på (många, nästan alla) av våra förändringar/interaktioner/observationer, i vårt universum då kan vi även ställa upp en modell av dessa
- skulle vi göra det, utan att en tidsfaktorer
DÅ skulle våra modeller "inte funka" eftersom massa och rymd ligger på "samma" adress.

därför utgår jag ifrån att säga att rymd och massa är samma sak.
dvs, utan tid så kan vi välja att ha "ALLT" - eller "INGET".
1 eller 0.


jag förbjuder monopoler i vårt universum!

1. precis - b/r-förskjutning och längdförskjutning.. skickar ut "information" i alla riktningar.
DVS vårt universum/tidsrum, har full kapacitet att skicka ut information till observatörer i 360 grader.

detta är en naturlag i vårt system/tidsrum... fast... vänta lite nu, denna kapacitet brister i ett avseende, nämligen längden på objektet som accelererar emot c.

medan höjden förblir oförändrad(!!) - det jag säger försöker förklara varför.
dvs objektet som accelererar skiftar "tidsrum" där den (okända) dimensionen som ger oss "höjd" -dvs den informationen mellan s/n-polerna har full "informations kapacitet" medan tids-avstånd dvs livslängd(materia med energi) har svårt att uppdatera vårt universum med korrekt information.

2. matematiska brister iom att de behövs ett tidsperspektiv.
3. nejdå, varje gång någon har kommit på ett "språk"/räknesätt, så tar vetenskapen ett gigantiskt kliv varje gång... och just nu är vetenskapen i en fas där algebra inte är tillräckligt för att ta nästa kliv.

same here buddy.. men jag har inget bättre för mig om jag ska vara ärlig..

Nej. Vad är då viloenergi?

Jag säger att tid krävs för att man ska kunna sätta energier i relation till varandra

Nej.

Nej.

Jo, E=mc^2.

Riktning relativt vad?

Varför?

Om du menar rörelse så ja, men riktning finns i andra former, som spinn.

Termodynamik är inget fält, och det implicerar inget kretslopp. Tvärtom så leder det till jämvikt.

Nej.

Nej.

Nej.

Nej.

Nej.


Jo det har du. Samtliga.

Nej.

Varför? (Men nej.)

Varför? (Men nej.)

Var det inte exakt det du argumenterade för tidigare? Sen är det då en del av samma system, som sagt. Några bevis ser vi inte, men det finns modeller som indikerar det.

Det är fortfarande VÄLDIGT oklart varför du gör det antagandet, hur modellen ser ut, vad som indikerar det, hur det funkar och allt.

Fast du berör inte ens något problem som inte har bättre lösningar. Du kan inte ens förklara vad du menar på ett vettigt sätt.


Varför?

Varför?

Inte nödvändigtvis. Det beror ju på hur man formulerar det. Jag säger att vi har en x-axel. Jag sätter dit en godtycklig 0a någonstans och definierar ett avstånd. Jag ser någonting avvikande vid punkt 3 och definierar det som "massa", och det däremellan som "rum". Sen kräver det tid att kunna göra så, men utan tid så kan man inte ens prata om vare sig "massa" eller "rum". Möjligen potentiell energi, men den måste definieras relativt någonting annat, vilket också kräver tid.

Då har du fel.



Det gör inte andra.

Inte nödvändigtvis. Det beror på objektet och observatören. Pratar vi om en foton så är det endast en som kan observera den.

Ok.

Andra har redan förklarat varför, bättre.

Nej.

Det är ingen matematisk brist.

Så ditt argument är att din hittepådröm som du inte kan formulera egentligen är jättebra om det skulle uppfinnas en ny matte som nu är okänd som förklarar allt jättebra?

Nej.

Sorry för att necra upp den här gamla tråden, med mina tankar om universum.

Hela vårt universum är ett fält..
mellanrummet mellan dessa 2 poler bildar en bubbla som vårt universum existerar inom.
Det är inom denna bubblan som alla mekanismer och observationer sker.


Jo, det finns inga monopoler i vårt universum, eftersom all materia i universum redan har en förutbestämd laddning och riktning - dvs vårt universum befinner sig i ett fält emellan 2 poler.

Du kan se fältets motsatta poler som två bestämda punkter, två linjer eller två sidor som spänner upp mellanrummet vi kallar universum.


I bubblan/ i fältet så är massa och energi, samma sak.
massa är motsatts till energi i vårt universum
gravitationell sk "läges" energi gör detta svårt att förstå för dem flesta
.. hursomhelst så betyder detta att den ena motpolen måste vara massa och den andra energi.


Jag pratar om dimensionerna/polerna utanför vårt fält.. dessa kan vi inte observera eller mäta, men all logik inom vårt universum talar för att vårt universum är en blandning av 2 andra dimensioners* växelverkan.(*som jag kallar poler)

jämvikt erhålls först efter att en krets har slutits, sen att den inte alltid "sluts" i vår dimension implicerar en "naturlig" fallenhet, som troligen har ärvts/fortplantats ifrån en större dimension.

hoppas att posten däröver förklarar och gör det mer klart?
De största indikationerna är pga naturens "fallenhet" att upprepa sig själv från litet till stort.
Vi måste förstå att vårt universum, som är så stort så att vi inte ens kan imbilla oss hur stort.. existerar mellan två andra "större" dimensioner..
Det enklaste blir helt enkelt att föreställa oss allt på mikronivå, eftersom samma naturlagar existerar igenom makro såväl som mikro

Att göra en beräkning eller ta och ge "information" ifrån något, kräver en tids aspekt.
Jag tror att vi behöver ett nytt "sätt" att räkna för att kunna minimera "tidsaspekten" därför har jag intresserat mig lite för primtal, eftersom det troligtvis är naturens inbyggda "klocka".


Är inte speciellt insatt i just foton:er men om ett "objekt" som inte har något massa(?) bara färdas i en riktning (vilket jag antar att det du skriver ska tolkas som) så tycker jag detta talar starkt för att vårt universum befinner sig emellan 2 poler.. dvs i ett fält mellan "massa" & "energi".

Ingen matematisk brist om man vill göra beräknar inom fältet där tid finns, men det är troligtvis en matematisk begränsning om man ska försöka applicera dem uträkningarna på en annan dimension där tid inte existerar...
Varav detta med primtal, som troligtvis har ärvts ifrån "systemet" och inte av rummet.

ps. att jag skriver ett fält mellan 2 punkter, betyder inte på något sätt att dessa punkter är fasta, eller att punkterna inte existerar på flera ställen än 2 samtidigt, utan dessa 2 "fasta punkter" är mer för att konkretisera och bagatellisera en abstrakt och komplicerad tanke.

Lurre. Gav mig tid att lugna ner mig lite och försöka se det du säger med nya ögon. Försöker.

[quote=Fittsill|72944449]Sorry för att necra upp den här gamla tråden, med mina tankar om universum.


Vanligen beskrivs det av många fält, så varför säger du "ett"?

2 poler i ett fält? Det går absolut att formulera men vad motiverar det?


Ett fält, två separerade poler där allt är däremellan?


Förutbestämt laddning? Vad bestämde denna?
Förutbestämd riktning, sannerligen inte. Varför?

"dvs."? Hur vill det säga det? Hur härleds det från det? Vad indikerar att det första gäller?


Så från ett fält får vi två punkter som ger oss två enskilda dimensioner som tillsammans utgör två "sidor" som "spänner upp", så på något sätt interagerar och ger upphov till en 4d rumtid med allt därinom däremellan?
Här börjar jag tröttna igen om jag ska vara ärlig, men varför och hur?


Varför denna omväg från ett fält som ger ett fält?

Det finns liknande mekanismer inom Inflationsteorin så det är inte något svårt rent abstrakt att förstå, däremot tekniskt. Hur hänger det ihop och varför? Är massa excitationer av fält som interagerar med andra fält på annat sätt än fältet massan kommer från, och varför? Hur hänger allt ihop?


Så polerna i fältet som ger upphov till allt består av det som det gett upphov till? Någonting är gjort av det detta har gjort?
Varför behandlar vissa interaktioner massa och energi likadant?
Jag börjar bli irriterad igen känner jag.



Är polerna dimensioner nu? Punktdimensioner, så 0 dimensionella dimensioner?


Den springande punkten är frågan, vilken logik? För du min gode man är inte logisk.

Hur? Från en större dimension? Större hur? Hur har detta förts ned?


Absolut inte. Om något så är det om möjligt otydligare än innan.

Var ser du denna fallenhet?


Större hur? Mellan hur? Vad tror du att en "dimension" är?


Det gör det inte enklare och det stämmer inte.


Jag har tappat intresset nu.



Fullständigt oförståeligt med undantag för fullständigt ologiska saker. Orden betyder saker som inte går att kombinera på sätten du gör.

Jag har ingen aning om vad du menar eller pratar om. Ledsen.

För universum är ett "systemfält", med flera kuggar.
2 poler i ett fält med "allt därimellan" motiveras med att det är lättast att förstå det konceptet sanningen är antagligen för abstrakt för våra människo-hjärnor.
årets nobelpris i fysik ges till de som kom på att vårt universum har ett stort svart hål i mitten.
troligtvis är detta båda mina "poler".




jag fick F i kemi A, så jag är inte så bra på kemi..
Men det periodiska tabellen bevisar väl(?) att "allt" har en förutbestämd riktning och laddning?
sen att saker växelverkar med annat och ev får en ny riktning, är en annan sak.. som man dessutom kan argumentera skulle vara förutbestämt om ett stort svarthål "styr" vårt universum/våra universiella fysiklagar
jag använder mig av uteslutsmetoden när jag säger att magnetiska monopoler inte existerar i vårt universum.
Uteslutningsmetoden är såklart inte ett bra verktyg här, men det argumentet håller ändå eftersom vi inte har upptäckt magnetiska monopoler och per definition inte existerar för oss (än..?)


se mitt svar ang att verkligheten antagligen är för abstrakt för oss människor att förstå.. men..
varför och hur?
jag har sagt det tidigare, en punkt(pol/sida) har massa, en punkt(pol/sida) har energi..
dessa punkter(poler/sidor)växelverkar.
i växelverkningsfältet uppstår SI-enheter och fysiska lagar osv osv osv ..

nu idag.. när jag insett att vi har ett STORT svart hål i mitten av universum, så är det troligen så att svarta hålet är en dragkamp som attraheras till sig själv kastar ut det "fältet" jag pratar om.



mikro och makro är "samma sak" inom samma system-fält, en bil är fortfarande en bil oavsett om den är monterad eller i delar..
Jag förstår att man använder olika beräkningsmetoder och informationshämtning på mikro och makro nivå, och ju närmare man tittar på något desto flera atomer och kvantpartiklar ser man ..
Men det betyder INTE att kvantpartiklarna slutar tillhöra en bil bara för de har blivit isolerade och frisatta.


tror du saknar fantasi osv..

Några frågor.

Vad händer om "systemfältets" kuggar egentligen vore mer som vattenhjul, där vattnet är vad som ger "balansen"?

Inte mitten av universum. Mitten av våran galax. Betyder det att dina 2 poler är 3 poler?

Det är inte svarta hål som styr fysikens lagar och kemins riktningar utan "vattenhjul".

Dessa vattenhjul bevisas av att det inte existerar megnetiska hexapoler.

Tänk om massa och energi inte är olika sidor, utan olika hastigheter? Vad händer då?

Vad händer om det är de små sakerna som egentligen vore de stora?

Kan det vara du som saknar kontakt med verkligheten och endast har fantasi?

I det språkliga så finns det helt klart en hel del instrumentella element i det här.

Jag får bilden av att du menar de två polerna som två extremer. Och vilka fler extremer vad gäller någontings varande finns utöver är och är inte?

Om du menar en holistisk helhet inom vilken vi kan framföra sanningen i form av ett absolut varande, som i sin tur reflekteras och/eller representeras hos åhöraren, så stämmer ju det här.
Mellan varandet och ickevarandet så sker en växelverkan, och det är det vi kallar verkligheten.

Det är det som är tiden, den händer.
Helt inte på riktigt enligt en del, definitivt det verkligaste vi ens kan ha enligt andra. Jag vet bortom alls tvivel att den är på riktigt, men sedan vad man vill ha sagt är väl också...

Det är inte helt lätt alla gånger att framföra i klarspråk vad man menar.
"Universum existerar i ett fält mellan två poler" kan symbolisera så mycket.
Det kan vara det som sätter färg på tillvaron, bland allt det svartvita.
Det kan vara ett bredbandsbrus mellan det oändliga som innehåller all föränderligt och det statiska som aldrig förändras.
Det kan vara samtalet mellan två personer, som talar fram den verkliga verkligheten (det är det vi gör när vi talar sanning, vi talar fram verkligheten).
Det kan vara ett sexskämt, helt osminkat. En del tänker med könet, och då blir antagligen det universum. Därav Mikael Niemis kukprofessorformade universum i boken "Svålhålet".
Det kan vara kärlek, det här mellan två polare.

Så en viktigare fråga än det strikt fysiska:
Vad skulle du vilja ha menat nu?

Vad menar du med "balansen"? om du menar det periodiska systemet så absolut.
i din liknelser så är också det jag menar "vårt universum/system fält" som du beskriver som vattenhjulet.
mitten av vår galax är desamma som mitten* av universum, eftersom vårt universum har universella regler, det är samma lika.
*vart mitten är behöver dock inte vara den fysiska mittpunkten, utan den sk "energi" mittpunktens balans.
att tilldela "olika sidor" är mest för att vi abstrakt ska kunna filosofera angående detta, det behöver inte vara olika "sidor", det är två olika extrem'iter färgade av varandra, och i dess färgområde existerar vårt universum.
tid = ett hastighetskoncept eller viceversa.
olika hastighet kan det väl vara också, där den ena "sidan" må ha oändlig tid medan den andra sidan har -tid.
eller något som har 0 massa men 99.9% energi, vs något, som har 99.9% massa och 0 hastighet.

Nej, jag skulle nog vilja påstå att jag har mer kontakt med verkligheten än de flesta människor, som sig bör betyder denna verklighetskontakt att jag har fantasi att se bortom det vi idag kallar "verkligheten" och förstå att "verkligheten" är långt ifrån den riktiga verkligheten, utan endast en konstruktion av vår hjärnas struktur-seende, som med tid och utveckling blir skarpare och skarpare, så klart, dock ej 100% sann.
("sanning" är med andra ord subjektiv)

jag ser vårt varande som en representation av vårt universum och det icke-varande som en representation av svartahål.
Eftersom vårt universum innehåller både varande och icke-varande(det innehåller svarta hål och "stabila" system) så drar jag slutsatsen att hela vårt uppmätbara universum måste existera i "vågorna" mellan 2 större extremer..
Det är fysikens lagar, "ingrediens-listan" förändras inte, utan kastar istället ut ett eko av sig själv.

PS.
Det är väl vetertagen fakta att stjärnor och svarta hål växelverkar och på så vis att dem är självaste motorn i energi och mass flödet som sker i vårt universum och ger upphov till bla värmelagarna gravitation magnetism osv osv

Och att detta utbyte är det som "spänner upp" vårt universum till att vara uppmätbart fält..?(Tid, perdiodiskatabellen, si-enheter osv)

Jag menar på att bränslet för denna motor därav fysikens praxis måste komma ifrån två ställen, omätbar massa och omätbar energi..

Och avgaserna isf ev skulle kunna vara expansionen.

Hur vet du att ditt förhållande till verkligheten ser är det du beskriver, att du ser bortom denna eller att delar av den är fel, när du saknar kunskap om den?
Om du inte vet vad verkligheten säger om detta, hur vet du att din fantasi är "bortom" och inte "hitom", eller att någonting är fel utan att veta vad det är?

Vad är omätbar energi t.ex.? Hur manifesterar sig den egenskapen? Hur härleds den? Vilken nödvändig funktion fyller den? Hur ser mekanismen ut som den verkar inom? Hur ser mekanismen som förhindrar den att mätas ut?

Om du skulle börja förklara din teori från ruta 1, en ruta som inte har med fantasi att göra utan någon allmänt vedertagen uppfattning om någontings varande, rätt eller fel, och sedan ta ett enda steg därifrån i riktning mot din teori, bara för att förmedla en själslig aura av dess början, varifrån skulle du starta och med vilket steg? Du måste rota det du säger i någonting. Du kommunicerar inte någonting av betydande mening. Jag vet inte vad någonting av det du skriver är menat att betyda utan kan endast identifiera det som språkligt är bekant, varav vilket det mesta är fel.