Binjureextrakt mot utmattningssyndrom

Tjena

Har läst en del om detta med binjurarna och hur de kan ha påverkats av olika saker som stress, depression o att man gått i väggen osv osv.

Tänkte testa binjureextrakt och lite mineraler o vitaminer då jag är konstant trött . Menar konstat ASTRÖTT !
Har gett upp hjälp från nån läkarvård nu.

Intresserad o höra om nån prövat med bra resultat?
Tips på vilken sort som är bäst o köpa.
Nått annat bra energigivande?
Behöver verkligen få tillbaka energin och koncentrationen .


Tacksam för råd ! 🙂

Var har du läst om binjureextrakt och kan du länka något? Är inte så insatt inom medicin, men står binjurarna för någon betydande del av kroppens förmåga att återhämta sig eller dylikt? Typ att de tar skada vid långvarig stress mer eller mindre permanent varvid utmattningssyndrom utvecklas?

Oavsett hur du väljer att behandla ditt utmattningssyndrom så skulle jag verkligen rekommendera att du reflekterar över vad det var som orsakade den tidigare långvariga stressen/mentala påfrestningen, och verkligen försöka ändra livsstil om det föreligger risk för att anamma samma livsstil som nu ligger till grunden för ditt nuvarande mående. Alltså, behandla utmattningssyndromet i förebyggande syfte!

Jag har tidigare i perioder ätit L-tyrosin, då jag läste att det är förstadiet till L-DOPA, vilket i sin tur är prekursor till dopamin. Detta tog jag mot trötthet, men jag kan inte ge någon rättvis bild av intaget då det aldrig gjordes med någon särskild kontinuitet. Men det kan du ju testa om du inte redan gjort det!

Må väl!

Hej,

Jag har också utmattningsdepression.


Binjurarna utsöndrar kortisol och adrenalin. Jag tror inte att binjurarna tar skada, men hormonregleringen kommer i obalans, t.ex. kortisolkoncentrationen slutar följa med dygnsrytmen på det sätt den gör hos friska individer. Jag har läst en hel del, men har glömt det mesta.


Jag har också testat L-tyrosin, samt även L-fenylalanin (och D,L-fenylalanin) och självaste L-dopa, det sistnämnda både i naturlig form från Mucuna Pruriens växtextrakt och riktiga L-dopa+benserazid tabletter för behandling av Parkinisons sjukdom. Tyvärr hjälpte inte dessa behandlingar mig.

Det bästa jag prövat var memantin (Ebixa) och en kombination av metylfenidat (Concerta, Ritalin) och buprenorfin (Temgesic, Subutex, Suboxone).

Jag har prövat väldigt många behandlingar, de flesta förgäves, och en del har hjälpt tillfälligt. T.ex. pramipexol (Sifrol) var en riktig höjdare för mig då det hjälpte mot anhedonin, så att jag kunde njuta av mat, musik, filmer, m.m..

Jag har varit deprimerad sedan slutet av 1999, så jag har haft tid att både läsa och testa en hel del.

-cokebug

Okej, tråkigt att höra :/ Angående memantin, på vilket sätt administrerade du det och hur länge höll effekten i sig efter användning? Jag har själv inte provat det, dock tagit ketamin vid rätt många tillfällen, men det kan ju vara så att det verkligen inte är samma grej. Jag vet bara att bägge substanser är dissociativa och fungerar på något sånär liknande vis. Jag har aldrig riktigt upplevt något terapeutiskt värde i ketamin bör tilläggas.

Vad föranledde ditt utmattningssyndrom? Om du känner till orsaken alltså, och det är ju inte säkert att det alltid finns en orsak. Metylfenidat och buprenorfin funkar säkert jättebra mot symptomen av utmattningssyndrom, men det är ju bara för att man är hög, det är ingen långsiktig lösning.

Jag kan inte med säkerhet säga att jag själv lider av utmattningssyndrom, dock rätt grova koncentrationsproblem (är diagnosticerad med ADD bland annat), och efter medicinering med metylfenidat/lisdexamfetamin i ungdomen blev jag sen hooked på vanligt tjack som jag gått på dagligen i 3 år mer eller mindre. Jag känner aldrig något riktigt drogsug (nån kommer säkert komma och säga att jag "ljuger för mig själv" nu eller dylikt), utan snarare att jag bara inte fungerar särskilt bra utan tjack, men jag förnekar inte att jag gillar det jag åstadkommer m.h.a. substansen, eller ruset heller för den delen...

Det jag tror mest på är dock att optimera sin miljö/livsstil/arbetssituation etc utefter personliga egenskaper och inte baserat på samhällets mall av en mönstermedborgare. Man ska inte försöka uppnå något man med största sannolikhet inte kommer kunna uppnå. Det gör dig inte till en svag individ, utan tvärtemot en stark sådan som åsidosätter egot och accepterar dina brister.

Länkar en sida - men där finns sedan länkar till flera sidor..

https://hercare.se/binjureutmattning...otta-binjurar/

Jag har verkligen försökt få nån hjälp mot min extrema trötthet. Var morgonmänniska förut, nu är det jättejobbigt att komma upp.
Svårt att orka hela arbetsdagen ,
det har jag alltid gjort..

Visst - efter ett utmattningssyndrom, depression o tuffa saker som skett är man inte sig själv- men vill så gärna orka som innan.
Orka umgås med vänner på kvällar o helger, o göra saker men har ingenz energi.
Börja promenera , laga ordentlig mat osv osv men orken saknas.,

Får inte nån
Medecin som Elvanse osv utskrivet
Har försökt för jag tycker de kan låta mig testa om det ger mig orken men inte..

Är sååå trött på att ständigt vara trött 😰

Jag tog det peroralt, dvs. genom munnen och magen. Jag testade med att låta det lösa sig och absorberas under tungan, men det var för "starkt" och jag blev tvungen att skölja ner det för att inte skada munnens slemhinnor. Att snorta det måste ju göra jävligt ont och skada slemhinnorna. Intravenöst skulle säkert orska kraftig irritation vid injektionsstället.

Effekten efter en tillräcklig dos räcker om jag minns rätt ett dygn eller så.

Det utvecklas tolerans, åtminstone till viss grad. Dvs. du måste höja dosen för att bibehålla effekten.

Det är bäst att använda memantin med försiktighet, då det kan framkalla ett slags maniskt tillstånd i vilket du är så impulsiv att du gör saker du får ångra.

Exempel på impulsivitet är när jag blev lite arg så gjorde jag en självmords-/självskade-handling genom att ta flera gram memantin, och jag hamnade på intensivvård. Jag är därför rätt säker på att jag är världsrekordhållare i klassen största dos memantin...


De är båda NMDA-glutamatreceptorantagonister. Om memantin kan kallas dissociativt vet jag inte.

Jag har läst raporter om att ketamin kan vara närmast en mirakelmedicin för depression. Det är ju synd att du inte upplevt att det hjälper.


Klart det finns en orsak, även om man inte kan hitta den.

För mig var orsaken typisk för utbrändhet, nämligen att jag jobbade (och studerade) för mycket och sov för lite under för lång tid.


Hög skulle jag inte säga, utom lite grann i början. Klart man är högre än utan dessa medel, men man är ändå inte lika hög som man var utan droger innan man blev utbränd.

Det är en symptomlindring, som för mig fungerade tills den blev avbruten. Lindringen var långt ifrån fullständing, men den var ändå värdefull.


Var försiktig med amfetaminer, de kan skada de dopaminerga nervterminalerna, så att du sedan när du är utan mår sämre än vad du gjorde innan du började med amfetaminanvändningen.

Det är klart att i ditt fall är användningen av amfetaminer en självmedicinering snarare än rekreation. Du har en sjukdom som kräver behandling; du är beroende av fungerande behandling och inte i första hand av droger.


Jag håller med. Utbrändhet är, eller var i mitt fall, något som händer när man inte respekterar sina begränsningar och inte lyssnar till kroppens eller psykets varningssignaler. Däremot tycker jag man ska ha höga målsättningar. Man ska bara inte överanstränga sig för att uppnå dem.

-cokebug

Mycket där stämmer in på mig.


Det låter som du just nu är i en allvarligare fas av utbrändheten än vad jag är.

Det kanske betyder att du kunde ha nytta av vissa mediciner som skapar mer problem än de löser för mig. Jag tänker i första hand på de gamla tricykliska antidepressiva, som t.ex. amitriptylin och clomipramin.


Jag förstår precis. Det är synd att jag inte kan göra mer för att hjälpa.


De är rädda för att skriva ut läkemedel som betraktas som droger. Psykostimulanter som metylfenidat (Ritalin, Concerta) och lisdexamfetamin (Elvanse) ger energi, men de gör ingenting för att behandla själva sjukdomen, utan bara symptomen.

Som jag sa ovan, så kan det löna sig för dig att pröva antidepressiva. Detta eftersom du mår så dåligt att det kan vara värt bieffekterna.


Jag också, men kanske inte lika mycket. Eller jag kanske inte är så trött direkt, utan jag är apatisk. Hur är det för dig? Är det energin som brister eller är det lusten?

-cokebug

Min vän provade detta, hon trodde inte på naturläkeri men efter 6 månader (det tar tid) blev hon frisk från ett liv i konstant trötthet.

Hennes idiot till läkare tvingade henne sedan sluta med dem inför ett prov och då blev hon sjukare än någonsin så sluta inte med dem förrän binjurarna är fullt ut läkta och börja då med att minska dosen, är mitt råd. Det fungerar! Hon ändrade ingenting mer än att hon tog Adrekomp i 6 månader. Ångest, depression, extrem trötthet, värk, koncentrations och minnesproblem försvann alltihop.

Adrekomp är idag borttaget från marknaden (förmodligen då det fungerar och vi vill ju inte ha en frisk befolkning som kan tänka) men man kanske kan hitta andra medel med samma innehåll. Du behöver i princip: Lakritsrot, C-vitamin i hög dos, Zink och binjureextrakt på det samt lite annat jag glömt.

Ps: Väntar du eller tar antidepressiva för detta istället, kommer det förvärras och du blir till sist sängliggandes.

Tack för ett utförligt svar, det uppskattas! Det du skriver om skador på nervkanaler vid överdriven konsumtion av amfetamin, är det en så kallad nedreglering av dopaminerga receptorer du talar om? Ergo, tolerans med andra ord, men det innebär ju även en trötthet man har på grund av avsaknad av centralstimulantia snarare än att man är trött ”i sig själv”. Man har alltså orsakat detta på egen hand. En av mina läkare säger att detta går över på ca en vecka och rycker på axlarna, men det verkar inte stämma för mig...

Min andra läkare (ja jag har 2st haha) talade om modafinil, är detta något nyttigare än att få Elvanse av sjukvården/självmedicinera med amfetamin? Är ju som sagt inte ute efter något rus eller något som frambringar motivation, vill bara bli av med den konstanta tröttheten, kroppen är som sirap.

Jag håller med dig om att man inte ska undvika att sikta högt om det är något man vill. Helt rätt i att det är tillvägagångssättet som ska granskas, det skiljer på hållbara/hälsosamma sätt att arbeta och uppnå sina mål, jämfört med destruktiva och oftast kortsiktiga, desperata försök att nå sina mål, vilket dels kan leda till att man blir utbränd, men tillika att målen inte uppnås överhuvudtaget.

Nej, nedreglering är inte skador, utan en anpassningsmekanism. Skadorna jag talar om handlar om jag minns rätt om oxidationsskador. Här är några illustrationer och dokument:

1. Bilder av metamfetamin-orsakade skador på nervterminaler
2. Exempel på ovanstående

Ja. Jag gjorde det själv, men med fenyletylamin (PEA är en vanlig engelsk förkortninig; ämnet finns bla. i kakao) i stället för amfetamin. Det har tagit jävligt lång tid att återhämta sig; det handlar om åratal.


Med metylfenidat gick det över på en dag eller två för mig. Metylfenidat (eller kokain) orsakar dock inte de skador jag beskrev ovan. Att läka dessa skador, om det lyckas överhuvudtaget, tar minst några månader.

Normal tolerans, som beror på anpassning, går över snabbare, kanske en vecka -- läkaren torde ju ha någon orsak till sitt påstående.

Det finns vissa belägg för att memantin kan motverka amfetamintoleransen. Det skulle ju kunna göra att amfetamindosen kan hållas nere, vilket minskar risken för skador.


Modafinil är mycket hälsosammare. Det är värt ett försök, men hjälpte inte så mycket för mig. Det sägs att Modiodal/Provigil är bättre än t.ex. indiska generika. Detta har något att göra med partikelstorlek.

Jag upplevde att kroppen, eller mitt dopaminsystem, var som en trasa när jag slutade med PEA. Så var försiktig med amfetaminet.


Ja.

-cokebug

Jag tror att jag förstår vad du menar, men bara för att klargöra så är dopaminreceptorernas nedregling en naturlig biologisk mekanism samt även anledningen till toleransutveckling, medan oxidationsskadorna är den fysiska skadan som uppstår vid överdriven konsumtion (eller kanske konsumtion överhuvudtaget beroende på individuella fysiologiska förutsättningar) av centralstimulantia. Jag undrar, är dessa oxidationsskador det man brukar referera till som den så kallade neurotoxicitet som uppstår vid intag av diverse droger?

Jag ska kika på dina länkar sen i lugn och ro och återkommer förmodligen med ytterligare input/frågor.

Började du med fenyletylamin på grund av låga energinivåer som någon form av självmedicinering? Hur står sig den substansen i förhållande till amfetamin vad potens, missbrukspotential och legal status beträffar? Jag gjorde lite lekmannamässig research och om jag inte har helt fel så är fenyletylamin en naturligt förekommande fenetylamin, i människokroppen alltså.

Eftersom att amfetamin inte förekommer naturligt i hjärnan, föreligger det större risker vid konsumtion av fenyletylamin kontra amfetamin på grund av att man mixtrar med något som redan produceras i kroppen, till skillnad från de flesta centralstimulanter som snarare stimulerar/sporrar utsöndring av redan existerande signalsubstanser som dopamin och noradrenalin? Är inte riktigt helt familjär med mekanismerna bakom olika centralstimulerande preparat, så rätta mig gärna om jag har fel

Hoppas du förstår vad jag menar med min teori om att preparat som t.ex. fenyletylamin är mer riskabelt att konsumera jämfört med substanser som snarare fungerar som katalysatorer för redan existerande biologiska processer. Man skulle kunna dra en parallell till konsumtion av L-DOPA, eller regelbundet intag av testosteron som nedreglerar kroppens egen syntes av hormonet.

Nedreglering.


En av de huvudsakliga anledningarna, ja. Det finns även andra mekanismer.


Det är skillnad på centralstimulantia. Just den här typen av skador orsakas endast av centralstimulerande av amfetamin-typ. Det är faktiskt så att samtidig användning av stimulanter av kokain-typ minskar dessa skador, genom att hämma upptaget av amfetaminet (eller annat medel av samma typ) in i nervterminalerna.

Och ja, det finns individuella skillnader.


Det är en typ av neurotoxicitet, ja, men den är enbart förknippad med droger av amfetamin-typ. T.ex. alkohol är också neurotoxiskt, men inte alls på samma sätt.


Ja. Depression (den som började med utbrändhet) och ADHD. Det hade först en fantastisk effekt mot ADHD. Jag blev så himla lugn mentalt. Det blev helt tyst i huvet. Denna typ av reaktion på centralstimulerande är mer eller minre utmärkande för personer med ADHD. Tyvärr förlorade jag den här effekten ganska snart i och med fortsatt PEA-användning. Det övergick i en mer klassisk (typisk) stimulerande effekt.


Den är mycket svagare än amfetamin. För att alls uppleva några amfetaminlika effekter av PEA så måste man samtidigt ta en hämmare av MAO-B (isoform B av enzymet monoaminoxidas), lämpligast selegilin (l-deprenyl) eller rasagilin. Annars bryts PEA ner på direkten.

Vad jag känner till är PEA helt lagligt. Selegilin och rasagilin är receptbelagda läkemedel indikerade för Parkinson's sjukdom.


Jo. Det kan jämföras med tyramin och tryptamin, och denna grupp av ämnen kallas allmänt för spåraminer (trace amines på engelska). PEA uppstår när aminosyran fenylalanin dekarboxyleras av samma enzym som konverterar L-DOPA till dopamin. Som jag redan påpekade, så bryts PEA snabbt ner av MAO-B.

Som jag också påpekade, så finns PEA i kakao, och kallas ibland för choklad-amfetaminet.

Har du planer på att testa PEA, så rekommenderar jag att först påbörja selegilin/rasagilin och sedan pröva L-fenylalanin (LPA). Om inte detta ger någon effekt, så kan du pröva kakao, och så till slut rent PEA. Det sistnämna är farligt (dvs. om du tar MAO-hämmare samtidigt), och farorna är i pricip samma som med amfetamin; det höjer t.ex. blodtrycket.

Naturligt förekommande PEA i frånvaro av MAO-hämmare, är en neuromodulator, som i första hand påverkar dopaminsignaleringen, men det är lite svårt att förklara i korthet.


Nej, jag skulle inte säga att PEA är farligare för att det förekommer naturligt. Det är kanske farligare för att du behöver högre relativa doser för att få den önskvärda dopaminerga effekten. Amfetamin är mera selektivt för dopamin i förhållande till noradrenalin, och PEA är mindre selektivt. Noradrenalinet står för största delen av biverkningarna av både amfetamin och PEA.

Det är lite svårt att förklara enkelt, men säg att en dos PEA släpper ut 5 enheter dopamin och 4 enheter noradrenalin, och amfetamin släpper ut 5 enheter dopamin och bara 2 enheter noradrenalin. Det gör att du får mer noradrenerga biverkningar av PEA.

En annan sak är att PEA är mera kortverkande. Jag skulle säga att halveringstiden är 30 minuter eller så, medan samma för amfetamin är ca. 10 timmar. Det gör att du måste upprepa doseringen av PEA gång på gång, vilket uppmuntrar till "binge" beteende, dvs. du förlorar måttligheten i din användning, som med t.ex. crack-kokain.

-cokebug