Citat:
Ursprungligen postat av
skrivar
Usch. Bland det hemskaste jag läst.
Vad fan får en människa att göra såhär? Inre bara mot sin familj utan även emot sin egen fars vilja och sista ord.
Kräk.
Det är girigheten som gör det, verkligen kräk.
Citat:
Ursprungligen postat av
cleovarnamnet
Jag kan tycka att det är en poäng i fideikommisser.
Grundtanken är väl inte att hålla ihop familjemedlemmarna per se utan att hålla egendomen inom familjen och det lyckas ju fideikommisser med. Skulle det splittas på X antal syskon och sedan på dessa syskons ännu fler barn skulle godset snart tvingas säljas till någon utomstående för att varje arvinge ska ha en rättvis summa. Däremot är det oförklarligt att man kör ut sin gamla mor och syskon från i sammanhanget väldigt mycket mindre betydelsefulla hus. Det talar för en mindre fin personlighet.
Jag tycker dock att bevarandet av fideikommisser (vad heter det i plural egentligen?) är rimligt, om man har intresset att faktiskt behålla det inom släkten. Syskon brukar kompenseras med pengar. (Även om inte så mycket att det täcker värdet om huset skulle säljas. Men hela poängen med fideikommisser är ju att det inte säljs. Man får också komma ihåg att syskonen faktiskt kanske har mer av reda pengar än den som äger godset, där pengarna kan vara bundna i mark eller egendom.)
Jag känner en adelsfamilj med fideikommiss. Där var föräldrarna mycket noga med att övriga syskon skulle ärva mindre hus som också hörde till fideikommisset. Däremot fick äldste sonen huvudgodset med tillhörande mark, som visserligen genererar mycket pengar, men dessa slukas av huset. Ni kan ju ta kostnaden för att hålla era villor i fint skick och multiplicera det med faktor väldigt hög.
Vad jag förstår gick inte Johans syskon arvslösa. Eva ser otroligt elegant ut (talar för pengar) och bor i en bostadsrätt på 164 m2 vid Karlaplan.
Erik bor på en väldigt vacker gård i Östergötland. (Googla Helgeslätt Mjölby för vackra bilder.)
Vi hade själv hus på Djurgården och i gamla stan tidigare (nej, jag är inte adel, men förfäderna var rika köpmän), dessa är sedan länge innebodda av nyrika med ankläppar. Jag ärvde ingenting nu av mina farföräldrar (pengarna sedan länge borta genom tidigare generationers förtjänst), men om husen stannat i släkten skulle jag åtminstone haft stoltheten att veta att de tillhörde min släkt (och kanske blivit bjuden på glöggmingel en gång om året...). Min poäng är alltså att om några generationer kanske inte pengarna från det splittrade godset finns kvar; om man låtit bli att splittra det hade man kanske fortfarande inte haft några pengar, men ankorna hade bara simmat i vallgraven och inte suttit vid högtidsbordet.
Knappast.
Hade Johan skrivit under testamentet så hade han ändå fått en mycket större andel av arvet, i enlighet med testamentet. Sedan så kan Johan inte ställa krav på syskonen om att han vet godsets värde mer än vad Magnus själv vet. Magnus själv har varit tydlig med att alla barnen ska få en del, om än olika mycket. Till och med Magnus far som varit ännu mer gammaldags har i sitt testamente varit tydlig med att inget av hans barn får gå arvlösa.
Syftet är inte att hålla ihop familjen? Du måste skoj! Naturligtvis är det väldigt viktigt att hålla ihop godset, men också väldigt viktigt att hålla ihop familjen. Att gården ska samla massa barn och barnbarn under högtider är ett så självklart tankesätt bland överklassen att man inte ens behöver nämna det. Tänk dig bara hur märkligt är inte det att du ska ha flera barn och efter att du gått bort så går några av dina barn så arvlösa som om de är främmande människor som du aldrig träffat. Till och med när fideikommissen kom till alldeles från början så var det meningen att den äldsta sonen skulle ärva allt, men att i praktiken skjuta pengar till familjemedlemmarna där det behövdes. På något indirekt sätt skulle syskonen ta del av arvet hela livet, i det här fallet kunde inte ens mamman stanna kvar efter att beslutet kommit.
Och varför räknar du med att syskonen skulle sälja? De är lika mycket överklass som Johan och har därmed samma tankesätt om vikten av att hålla ihop allt inom familjen för att senare generationer skulle känna sig stolta. Sedan så säger jag det igen, Johan kan inte ställa så höga krav på syskonen så som att han inte har råd att underhålla godset. Det är inte syskonens problem att det inte är superenkel att vara superrik. Jag köper överhuvudtaget inte att gården inte skulle kunna underhållas utan syskonens lilla arv, Magnus har ju förvaltat gården innan och överlåtit en tillräcklig stor andel av arvet till Johan så han kan underhålla det hela.
Nej, jag köper inte lögnen!
För vanligt folk är Evas våning något stort, för någon vars far haft en extrem rikedom är detta en ren förnedring. Erik sa ju i videon, att de fick något som kan i princip räknas som ingenting alls. Johan skulle ändå ärva majoritet även om han följde testamentet, även då skulle syskonen få en betydlig mindre andel av arvet. Men så som det är nu så är det en ren förnedring för Eva och Erik att få en våning i stan när deras far är en av landets rikaste man.
Du kan också berätta för henne att det bara är när de är närvarande som Carl af Peterséns kallas för "kungen av Saltis", så fort de lämnat dörren så kallas han för TJUVEN av Saltis.
