Citat:
Ursprungligen postat av
Ola Schubert
Det är inte bra, vare sig för Kina eller Sverige, eller för den delen Kinas kommunistiska parti, att man sänt en idiot som Kinas ambassadör i Sverige för att företräda Kina och kinesiska intressen.
Det enda han uppnått hittills är att göra svenskarna mer kritiska till Kina och dess regim.
Kinas regim verkar sedan några år tillbaka, ha olika och motstridiga känslor:
Å ena sidan har regimen en känsla av hybris, ett övermod som nästan gränsar till storhetsvansinne. Efter några decennier av snabb tillväxt, tror man att man kan läxa upp andra länder, som Sverige, och säga åt dem hur de ska bete sig. Man tror att man kan säga åt andra länder att de ska ge Kina sitt territorium (Kina har beordrat mindre grannländer att ge Kina alla öar i hela Sydkinesiska havet).
Å andra sidan plågas regimen av svåra känslor av oro, som gränsar till desperation, inför framtiden. Enligt alla framtidsprognoser, pekar alla ekonomiska utvecklingskurvor rakt neråt. Debatten gäller inte hur man ska vända den negativa utvecklingen, för det är alla överens om att det är omöjligt, utan om Kina kommer att få en
hard landing (硬着陆, massiv systemisk finanskris) eller
soft landing (软着陆, permanent ekonomisk stagnation, över flera decennier framåt). Ledarna försöker lösa problemet, genom att öka det politiska förtrycket och förföljelsen, och minska yttrandefriheten. Allt för att öka Kommunistpartiets makt, och förekomma framtida protester.
Tror inte att ambassadören agerar utifrån eget tycke, för då hade han redan blivit avsatt av Kinas regering.
Hans bisarra uttalanden, representerar verkligen Kinas regerings inställning. Och Kinas regering pendlar mellan övermod utan gräns, och desperat fruktan inför framtiden, och kastar därför ur sig den här typen av märkliga arga uttalanden.
Varför fruktar Kommunistpartiets ledare framtiden? Eftersom att i ett sådant system de skapat, finns ingen nåd för en avsatt regim. Tvingas Kommunistpartiet från makten, så kommer Kinas folk ta ut 70 år av uppdämd vrede, mot regimens ledare och deras familjer. Många av ledarna och deras familjer, kommer att dödas av vredgade folkmassor. Och de som inte dödas omedelbart, kommer att dömas för brott de begått, förmodligen till döden, eller till livslånga fängelsestraff. Deras familjers tillgångar kommer att konfiskeras.
Det finns ingen nåd för en avsatt diktaturregim, och därför fruktar de.