2019-08-07, 16:53
  #1
Medlem
Det här känns som någonting filosofer aldrig kunnat enas om och jag börjar misstänka att det är den största spirituella utmaningen vi står inför som individer.

"Tjäna mänskligheten, finn gemenskap, gör världen en bättre plats!" hamnar ofta i konflikt med den andra sidan "Följ din magkänsla, lev autentiskt!". Det går att se värdet i båda sidorna men det första kräver en form av självmord och genom det andra riskerar man ensamhet och utanförskap. Ju mer man lär känna sig själv desto mindre vill man vara aktiv inom detta onaturliga system vi skapat.

Går det att hitta en balans?
Citera
2019-08-07, 17:20
  #2
Medlem
Jenny.Hanivers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mandanne
Går det att hitta en balans?

Absolut. Har du läst Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik (Tragedins födelse ur musikens anda)? Nietzsches svar på Schopenhauers pessimism.

Nietzsche använder sig av begreppsparet "Det apolliniska" och "Det dionysiska", vilka tillsammans bygger upp en metafysik genom exemplet konst.

"Det apolliniska" är illusionen där individen existerar medan "Det dionysiska" är kaoset, vrålet, viljan utan individuell existens.

Han använder sig av Schopenhauers fundamentala idéer men lyckades ändå hitta en lösning till karlns pessimism. Nietzsche lyckas här göra något, som Schopenhauer inte har möjlighet att göra, så som han anser världen uppbyggd.

Nämligen, genom att låta "Det apolliniska" och "Det dionysiska" verka på en jämn nivå ge människan en lösning, en chans att både rättfärdiga lidandet och komma bort ifrån illusion.

Exemplet som Nietzsche använder; tragedin, sammansmälter de två för att kunna se bortom illusionen men samtidigt kunna existera som individ och ge oss en balanserad värld.
Citera
2019-08-07, 17:33
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Jenny.Haniver
Absolut. Har du läst Geburt der Tragödie aus dem Geiste der Musik (Tragedins födelse ur musikens anda)? Nietzsches svar på Schopenhauers pessimism.

Nietzsche använder sig av begreppsparet "Det apolliniska" och "Det dionysiska", vilka tillsammans bygger upp en metafysik genom exemplet konst.

"Det apolliniska" är illusionen där individen existerar medan "Det dionysiska" är kaoset, vrålet, viljan utan individuell existens.

Han använder sig av Schopenhauers fundamentala idéer men lyckades ändå hitta en lösning till karlns pessimism. Nietzsche lyckas här göra något, som Schopenhauer inte har möjlighet att göra, så som han anser världen uppbyggd.

Nämligen, genom att låta "Det apolliniska" och "Det dionysiska" verka på en jämn nivå ge människan en lösning, en chans att både rättfärdiga lidandet och komma bort ifrån illusion.

Exemplet som Nietzsche använder; tragedin, sammansmälter de två för att kunna se bortom illusionen men samtidigt kunna existera som individ och ge oss en balanserad värld.

Kom Nietzsche fram till någonting riktigt eller var det begränsat till metaforer om teater?
Citera
2019-08-07, 18:07
  #4
Medlem
Jenny.Hanivers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av mandanne
Kom Nietzsche fram till någonting riktigt eller var det begränsat till metaforer om teater?
Musiken är det centrala begreppet. Hursomhelst, vi kanske kan börja om?

Vad tänker du på för filosofer och filosofiska riktningar när du skriver:

"Det här känns som någonting filosofer aldrig kunnat enas om och jag börjar misstänka att det är den största spirituella utmaningen vi står inför som individer."

samt

"Tjäna mänskligheten, finn gemenskap, gör världen en bättre plats!" hamnar ofta i konflikt med den andra sidan "Följ din magkänsla, lev autentiskt!"
Citera
2019-08-07, 21:36
  #5
Medlem
Det vore omöjligt att tjäna mänskligheten och finna gemenskap utan att samtidigt också leva autentiskt utefter sitt eget huvud.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in