Citat:
Hej Fläskbaken,
Vill börja med att säga detta INTE är en skryta-tråd om hur fantastisk jag är så snälla placera mig inte i det facket, jag är genuint i ett tillstånd av tårar då jag känner mig riktigt rädd och väldigt utmattad av detta!
*En ung kille på 16 fick mitt nummer av en vän (numera f.d. vän pga det här) och har ringt sedan dess. Det var FEM år sedan.
*En annan ringde på dörren, telefonerna och stod nedanför balkongen från och till i 4 år titt som tätt efter att jag brutit kontakten. Snygg kille men misstänker han hade aspergers.
*En (bisexuell) väninna skickade brev i 22 år trots hon inte fick svar och trots att hon gift sig och skaffat en bunke ungar och borde ha fullt upp, damp ändå breven ner som klockverk om hennes liv och slutade alltid med ilska mot mig förmodligen för att jag brutit kontakten. Hon kunde helt enkelt inte ta det. (Jag bröt tidigt för att jag kände något var fel med henne)
*Just nu är det en cykelreparatör som börjat, det enda jag gjort var att jag lämnade in cykeln på reparation sedan började sms'en. (Man måste lämna sitt nummer så han kan kontakta en när cykeln är färdig) Har sagt jag har kille och hotat med att han kommer ta sig till butiken, har sagt jag inte vill ha kontakt. Inget hjälper. Det är som om hans vilja är viktigare än min och nu SKA jag ha kontakt med honom varesig jag vill eller ej. Han är 70 år!
*En granne i huset mittemot har stått och glott in i mitt köksfönster och kommenterat vilka saker jag har, han stod alltid VÄLDIGT nära mig ute de få gånger jag illa tvunget talat med honom och känns som om han har något psykiskt fel då han inte verkar förstå din och min space eller sociala koder. Han ställer sig otroligt nära, obehagligt nära. En grannkvinna talade med mig om honom då hon också haft problem och hon fick involvera värden för att han skulle sluta. Det hjälpte inte att tala med honom. Han blev då så arg att han började anklaga henne för att stjäla i tvättstugan. (Vem vill ha hans äckliga gamla handdukar?) Jag tror henne efter att själv ha upplevt denna galning.
Idag var jag förbi matbutiken och då såg jag honom. Han såg att jag såg honom så jag tittade bort för jag orkade bara inte, tänkte bara "SNÄLLA, SNÄLLA LÅT MIG VARA!" Istället ropar han "Var ska du?!" Och tar sig sen flera hundra meter bort till ingången dit jag var på väg. Jag sprang iväg och gömde mig och cykel bakom en husvägg där han lyckligtvis inte hittade mig. Höll på att börja gråta..medan man sms'ar en om att låta en vara, kommer nästa galning.
Om man SER att någon tittar bort från en och undviker att hälsa, VARFÖR springer man då efter dem flera hundra meter, tar sig en korg och kåtsas skulla handla för att försöka hitta personen? Och varför glor man in genom deras fönster?
VARFÖR gör de såhär?
Visst är jag en snäll och artig person men när jag säger att jag inte vill eller orkar.. Hur får jag dem att sluta? Har provat att vara bitchig och t.o.m. att få hysteriska utbrott. Det hade också noll effekt, prata resonligt med dem har ingen som helst effekt och att gömma mig och inte svara tillbaka har ej heller någon effekt.
16-åringen håller på än idag och är nu 20, snart 21. Han har egna vänner och tre andra tjejer han ligger med, ÄNDÅ ringer han mig konstant på alla möjliga tider, även mitt i nätterna. Har fått byta nummer.
Jag börjar fan blir rädd för folk nu!
Vill börja med att säga detta INTE är en skryta-tråd om hur fantastisk jag är så snälla placera mig inte i det facket, jag är genuint i ett tillstånd av tårar då jag känner mig riktigt rädd och väldigt utmattad av detta!
*En ung kille på 16 fick mitt nummer av en vän (numera f.d. vän pga det här) och har ringt sedan dess. Det var FEM år sedan.
*En annan ringde på dörren, telefonerna och stod nedanför balkongen från och till i 4 år titt som tätt efter att jag brutit kontakten. Snygg kille men misstänker han hade aspergers.
*En (bisexuell) väninna skickade brev i 22 år trots hon inte fick svar och trots att hon gift sig och skaffat en bunke ungar och borde ha fullt upp, damp ändå breven ner som klockverk om hennes liv och slutade alltid med ilska mot mig förmodligen för att jag brutit kontakten. Hon kunde helt enkelt inte ta det. (Jag bröt tidigt för att jag kände något var fel med henne)
*Just nu är det en cykelreparatör som börjat, det enda jag gjort var att jag lämnade in cykeln på reparation sedan började sms'en. (Man måste lämna sitt nummer så han kan kontakta en när cykeln är färdig) Har sagt jag har kille och hotat med att han kommer ta sig till butiken, har sagt jag inte vill ha kontakt. Inget hjälper. Det är som om hans vilja är viktigare än min och nu SKA jag ha kontakt med honom varesig jag vill eller ej. Han är 70 år!
*En granne i huset mittemot har stått och glott in i mitt köksfönster och kommenterat vilka saker jag har, han stod alltid VÄLDIGT nära mig ute de få gånger jag illa tvunget talat med honom och känns som om han har något psykiskt fel då han inte verkar förstå din och min space eller sociala koder. Han ställer sig otroligt nära, obehagligt nära. En grannkvinna talade med mig om honom då hon också haft problem och hon fick involvera värden för att han skulle sluta. Det hjälpte inte att tala med honom. Han blev då så arg att han började anklaga henne för att stjäla i tvättstugan. (Vem vill ha hans äckliga gamla handdukar?) Jag tror henne efter att själv ha upplevt denna galning.
Idag var jag förbi matbutiken och då såg jag honom. Han såg att jag såg honom så jag tittade bort för jag orkade bara inte, tänkte bara "SNÄLLA, SNÄLLA LÅT MIG VARA!" Istället ropar han "Var ska du?!" Och tar sig sen flera hundra meter bort till ingången dit jag var på väg. Jag sprang iväg och gömde mig och cykel bakom en husvägg där han lyckligtvis inte hittade mig. Höll på att börja gråta..medan man sms'ar en om att låta en vara, kommer nästa galning.
Om man SER att någon tittar bort från en och undviker att hälsa, VARFÖR springer man då efter dem flera hundra meter, tar sig en korg och kåtsas skulla handla för att försöka hitta personen? Och varför glor man in genom deras fönster?
VARFÖR gör de såhär?
Visst är jag en snäll och artig person men när jag säger att jag inte vill eller orkar.. Hur får jag dem att sluta? Har provat att vara bitchig och t.o.m. att få hysteriska utbrott. Det hade också noll effekt, prata resonligt med dem har ingen som helst effekt och att gömma mig och inte svara tillbaka har ej heller någon effekt.
16-åringen håller på än idag och är nu 20, snart 21. Han har egna vänner och tre andra tjejer han ligger med, ÄNDÅ ringer han mig konstant på alla möjliga tider, även mitt i nätterna. Har fått byta nummer.
Jag börjar fan blir rädd för folk nu!
Låter helt otroligt att du skulle ha råkat ut för så många personer med oförklarligt och idiotiskt beteende.
Låt mig berätta en annan sak. Jag kör hem en helt vanlig dag och plötsligt ser jag en person med flaxig gångstil gå över vägen så att jag måste sakta in. Samma person ser ut att prata med sig själv och vänder sig mot mig och mumlar. Några minuter senare är jag hemma och packar ur matpåsar, då har psykosen vänt, hämtat sin bil och står bredvid och glor. Frågar avslappnat om han vill något, men då åker han, men kommer tillbaks igen. Häntar pistolen, kör efter honom och frågar vad han ville. Han ger inget vettigt svar men mumlar något om att jag skulle ha tittat på honom. Ger honom rådet att ta sina mediciner.
Lärdom: det finns alltså människor som tror att de är förföljda, utan att så är fallet.
