Bo i Korpilombolo?

Halloj!
Jag är i 20-års åldern och har blivit erbjuden en tjänst i Korpilombolo. Jag är en storstadskille (i nuläget) men vet ingenting om stället. Vågar man lämna storstan för Korpilombolo? Vad finns där att göra?
Finns det ungdomar i staden? Eftersom det är en småort så antar jag att kroglivet inte är i topp, men finns det något/några ölhak åtminstone?

Har hört mycket mysko historier om stället. Att det ska finnas nån voodoo-sekt där osv

Vågar man lämna storstan för Korpilombolo?

Att flytta till sådana små platser är svårt.
De har i stort sätt sett samma människor i hela sitt liv. Därmed är de primitiva. Snudd på inavel.

Min mor hotade alltid med att skicka mig dit när jag var liten och gjort något hyss.
Flyttar du dit så skriv gärna hur det är, men då det var det värsta min morsa kunde komma på så kan det fan inte vara kul.

Korpilombolo ligger långt från ära och redlighet, skall du veta. Det är inte vem som helst som klarar av en miljöomställning från svensk "storstad" till klassisk tornedalsk landsbygd. Att döma av dina frågor tror jag inte att du är särskilt väl lämpad. Lappsjuka är en högst påtaglig och nog så allvarlig företeelse och inget att rycka på axlarna åt.

Vad är det för tjänst du erbjudits?

Du kan alltid se det som ett äventyr. Som en chans att vara med om något ovanligt och oväntat. Ett liv du inte är van vid. Det handlar ju inte om ett livstidskontrakt.

Gillar du att köra skoter, fiska, jaga? Eller är du villig att testa och se om du gillar det?

Korpilombolo behöver dig.

Jag gissar att det är mörkt där på vintern. Inte en solstråle på tre månader kanske. Och minus 34 grader kallt. Bättre kan det inte bli för en vinterälskare. Och skidföret är nog också bra.

Jag gjorde värnplikten med en kille som var därifrån. Han var trevlig, men betraktades lite som en kuf av oss andra. Framförallt för att han var ganska gammal i sitt sätt att vara. Han förstod sig inte på grejen med mobiltelefoni, rökte pipa och gick alltid och la sig efter 19-ekot. En gubbe i en ung kropp.

Nu kanske han var extrem och inte reprentativ för övriga personer som bor där, men jag tror att man generellt åldras lite snabbare på mindre ställen eftersom det inte finns lika många jämnåriga.

Han var också väldigt kristen och sov med bibeln i handen.

Du får nog räkna med att lokalborna kommer att vara lite avvaktande mot dig såsom i de flesta mindre samhällen.

Lycka till!

Tillbringade en vintermånad där i början av 1980-talet. I skogen utanför för att vara exakt, men åkte in varje dag, vad annars skulle man göra?

Lappsjuka är bara förnamnet. Är ingen vintersportare, så jag skrev brev som en galning. Sådant gjorde man på den tiden.

Såvida orten inte förändrats enormt, vilket det inte finns någon större anledning att anta, (gått från 706 invånare när jag var där till 539 invånare 2015 enligt Wikipedia...) så kan jag knappast rekommendera ett fast kneg där, om man inte just vill gifta sig med jobbet.

Finns/fanns en mack och ett konditori minns jag, ett värdshus av något slag säger Wikipedia men det har jag lustigt nog inget som helst minne av. Var bara en månad som sagt.

Se det som en resa bakåt i tiden, folk såg efter varandra, fattigt men hjärtligt (när du visat dig vänlig och blir insläppt i vänskapen) lägg dig ALDRIG i fejder eller försök rodda i lösningar, folk gillar sina foes hur märkligt det än låter.
Tacka ALLTID ja till kaffe och bli vänn med alla.

Förvänta dig inget nöjje eller go, finns kanske men inte som du är van vid, kommer aldrig finnas. se det som en studie resa utomlands, fascineras av kulturen och hjärtat hos folket och sänk tempot och följ med bara, ha en exit plan om det blir ohållbart men tills dess gå all in för en upplevelse och bekanta personligheter du aldrig kommer glömma

Jag skulle ta chansen definitivt och ge det 3-12 mån tills livet tar dig vidare. Vissa åker till Norge o rensar fisk i nån by, andra super bort ett par år.. det här är förmodligen största läroläxan du kan få vidare i livet

Jag tror det här är värdshuset:

https://m.facebook.com/kulturhusetko...=page_internal


Jag tänker som du. Att man ska se det som ett äventyr. En möjlighet att ta del av en annan kultur.

Utan att ha erfarenhet av den specifika orten. Kör! Folk på sådana orter är av ett annat virke, i alla fall de som inte tagit livet av sig. (Gjortåmese, som det heter)

Det tar ett tag att komma in i bygemenskapen, väl inne träffar du de trevligaste människorna med talanger som är grymma.

Tveka inte.