Att klicka, vad innebär det egentligen??!

Många tycker att ''klicken'' är det viktigaste som bidrar till att man försätter träffa en viss person och eventuellt bygga på ett förhållande, men vad innebär fenomenet '' att klicka'' med någon enligt er?
Hur vet ni att det säger klick mellan dig och den personen du träffar? Kan man klicka med flera personer eller är det svårt att hitta någon att klicka med på alla plan i dagens samhälle?
Kan ni klicka med någon så bra men sedan välja att inte försätta vidare ändå? Vad kan anledningen vara till det?
Eftersom det uppstår missuppfattning kring fenomenet '' att klicka'' , kan det bli mer begripligt om ni delar med er om vad ni tycker , anser och erfarenheter kring detta , samt ange kön vid svaret

Att man blir attraherade av varandra. Det är en känsla som inte behöver analyseras.

Kön: Man.

Några random exempel på saker som klickar:
1. Den ene drar ett skämt och den andre skrattar åt skämtet på ett sätt som visar att det inte är fejk
2. Man ger varandra övrig bekräftelse och komplimanger, t ex ”har du den nya Toyota Camry, den tycker jag är så jävla snygg” eller ”åh, jag älskar verkligen din klädstil”.
3. Extra intressanta konversationer, t ex ”åh, jag visste inte att du också har varit i Goa, berätta allt, vilken strand bodde du på?”.

Om du under en dejt uppnår säg 5-10 st händelser bestående av någon av dessa punkter kan du sägas ha klickat bra med den personen.

För mig händer det när jag upplever att jag och en person förstår varandra så pass bra när vi kommunicerar att samtalet kan få vingar och leda till ett verkligt intressant utbyte, och att detta gör att jag finner ett genuint intresse för att lära mig mer om personen. Kan säga att det består i två delar.

1. Att vi verkligen "möts" i samtalet, personen förstår mina referenser och jag förstår hans, det händer upprepade gånger att vi är på väg att säga nästan exakt samma sak för att vi tänkte samma sak, det finns ett brett spann av ämnen som vi bägge blir djupt engagerade i att prata om med varandra och det känns helt enkelt som att samtalet kunde fortgå för alltid och fortfarande vara mer intressant än nästan allt annat.

2. Att jag tycker att personen är genuint intressant. Detta består för mig i att personen har tankar och egenskaper som är i någon mån nya för mig, alltså inte saker jag tänkt själv, eller läst eller hört någonstans, men som likväl framstår för mig som begåvade och berikande för min egen tankevärld. Personen kan helt enkelt tillföra mig perspektiv som jag inte redan har.

Kan inte påstå att jag frivilligt lyckats hålla tassarna borta från någon jag upplevt detta med. Jag har inte träffat många sådana personer i mitt liv. Någonstans mellan 5 och 10 är det nog. Men teoretiskt skulle jag ju kunna vilja avstå om personen framstod som högst riskabel att befatta sig med. Jag är kvinna.

Finns ingen bra vetenskaplig definition av det. Vad är en klick. Men alla kan nog känna igen vad det är.

En psykologisk definition skulle kunna vara att man skapar ett intersubjektivt fält. En kontakt.
Typ som ett elektroniskt spänningsfält eller bärvåg. På det fältet kan sen valfri information sändas.
Fältet kan vara olika starkt. Kan vara mellan flera människor.
Människor har olika förmåga att skapa såna fält. Och att få med sig andra i det. (Karismatiska personer).
Man kan träna upp denna förmåga. En del saknar den totalt.
Fältet skapas ofta av två personer. Annars blir det en som är sändare och en mottagare. Det ger inte Klick.

Att horan tycker att du är tillräckligt snygg.

Att kunna hålla en konversation och instinktivt direkt veta när det är den andras tur att säga något, när timingen sitter som en smäck och konversationen flyter på helt smärtfritt, aldrig någon som avbryter den andra, aldrig något skämt som missuppfattas, aldrig någon sarkasm eller ironi som går ovanför huvudet på personen. Personkemi är extremt viktigt.

Tyvärr saknar många människor humor och självdistans och ser sig som universums center.

Med en tjej så är det ofta att jag skapar min egna värld med henne. Och hon & jag bekräftar den världen med oss. Och vi gör saker i den världen som vi båda gillar. Det kan vara små grejer men även stora. Allt känns bra. Dötid känns bra, promenader känns bra, och tiden går snabbt, extremt snabbt. Det är det enda som skrämmer mig med klicket. Att när det händer så går tiden rasande snabbt. I ett sådant förhållande känns det som man kan vakna upp i morgon och vara död men ändå ha levt det fucking bästa livet och det var allt.

Det är fan svårt att hitta klicket faktiskt. Håll kvar i det om ni hittar det!

Att allt stämmer och man är villig att gå vidare. Fast på min tid betydde det att man var kär. Ungdomar i dag verkar ha en annan definition.

Jag tror att man klickar när man kan relatera till varandra emotionellt och intellektuellt. Exempelvis kan man prata tidvis om hur man ser på samhället, och skratta åt varandra när man säger något båda tycker är roligt.

För att förtydliga mig själv lite mer så talar jag om så kallade ''inside jokes'' alltså skämt som princip bara de två förstår och tycker är roliga. När man får dessa egenheter blir det också mer att man klickar med varandra, det gör relationen mer unik om du förstår vad jag menar.

Kön: Man

För mig klickar man när man känner sig helt avslappnad med personen redan från början; det känns som man känt varandra hur länge som helst och allt bara faller sig naturligt med det man säger och gör. Konversationerna flyter på av sig själva, man kan prata om allt och tystnad upplevs inte som något jobbigt med den personen.

Har dock på senare år förstått att klicket inte behöver vara ömsesidigt bara för att man själv upplever ett klick med någon. Mitt ex tyckte bland annat att våra tysta stunder i början var awkward och jobbiga. Jag blev jätteförvånad av det då jag inte alls upplevde samma sak.

Sen tycker jag att det blivit svårare idag att klicka med folk av någon anledning, både potentiella vänner som pojkvänner. Vet inte om folk känner sig så pressade av att vara PK idag att de inte kan vara sig själva längre och då blir det svårt att nå dem på detta plan. Det är ju ett faktum att man måste vakta sin tunga oavsett vad man pratar om känns det som. Upplever ett "verbalt filter" som jag inte upplevde förr.

Att "klicka" existerar inte. Däremot kan man hitta någon som man förstår ömsesidigt väldigt bra, på ett bättre plan där man inte behöver använda så många ord för att förklara allt det komplicerade såsom känslor och skit.

Folk som använder ordet "klicka" syftar på att du tittar någon i ögonen, och sedan slår dina känslor till nästan som att det skulle säga "klick" och du upplever att den andra personen upplevde samma sak. Något för ytliga människor som inte bryr sig särskilt mycket om vad det är för person som sitter framför en, utan mer hur dens pupiller rör sig...

Tycker inte det har något mer kärlek eller romans att göra, men visst har det med dating att göra för de som är sålda på skiten. Du bör dock inte sätta dig in i det om du redan nu inte har någon aning om vad skiten är för något. Bättre att du inte blir infekterad.