Arv, moral, och vanligt förstånd

Hur skulle ni tänka och tänker jag helt fel?

En släkting du aldrig har träffat avlider i ett annat land och efterlämnar ett arv.

Skulle du tycka att du har "rätt" till ett arv bara pga släktskap?

Jag tvekar över detta på ett moraliskt plan som ni kanske förstår!

Tankar på detta mottages gärna!

Om jag vore den som dog så skulle jag hellre se att arvet gick till nån avlägsen släkting som jag aldrig träffat hellre än att det går till typ arvsfonden och man inte vet vad pengarna används till. Nu vet man i alla fall att nån med samma blod blir glad.

Så sant!
Vet inte än om det finns familj eller så i fallet och inte vad det handlar om för värde om ens något, i dagsläget! Tack för ett bra svar! Det där med typ arvsfonden tänkte jag inte ens på..

Ja, jag skulle tycka att jag hade rätt till arvet. Såvida vi inte blivit ovänner och mer eller mindre fiender. Det skulle vara en annan sak. Eller om släktingen i fråga har skrivit testamente, då är det ju det som gäller givetvis.

Javisst.

Om inget testamente föreligger, så är blodsbanden det som definierar hela arvegrejjen.

Men det hade naturligtvis varit mumma för etatisterna om man inte hade kunnat ackumulera mera tillgångar än vad du kunnat få ihop under din egen livstid, och sedan beslagtogs det.

Allt sparande blev meningslöst, ditt liv löper, du betalar skatt, köper mat och boende, och sedan tas detta åter av staten.

Grattis, du är en insekt.

Beror ju helt på hur avlägsen släktingen är. Om vi utgår att jag befinner mig i andra eller tredje arvsklassen och att det inte finns ett testamente skulle jag försöka hävda min rätt under förutsättning att det inte finns arvtagare med bättre rätt.

Skulle personen ha testamenterat någonting till mig skulle jag nog också hävda min rätt, men inte in absurdum. Det kan ju tex finnas bröstarvingar som inte får ut sin andel av laglotten om testamentet inte jämkas osv.

Sen skulle jag också fundera på hur arvsreglerna i det land släktingen har bott och dött i ser ut. Måste jag tex betala absurda mängder i arvsskatt? Är det ett EU-land och har personen valt om det är svensk eller utländsk ärvdarätt som gäller? Och hur krångligt skulle det vara för mig att få arvet i min ägo.

Men i korthet: Ja, jag hade hävdat min rätt men inte in absurdum.

Min moral att avstå arvet skulle avta hastigt ju större beloppet var!