Vilka utbildningar leder till jobb som passar introverta?

Hej!
Jag är introvert och är så fruktansvärt trött på att arbeta så mycket av tiden med människor så skulle vilja ha ett yrke som kräver mindre social kontakt. Jag har funderingar på att plugga till jurist, systemvetare eller ekonom (antingen på ekonomprogrammet på högskolan, eller utbildning till redovisningsekonom vid YH beroende på om jag klarar av Matte3b eller ej) . Vilket av dessa yrken kräver minst social kontakt med människor och är bäst lämpat för en introvert person? Ni får gärna ge förslag på andra yrken och utbildningar som jag inte har tagit upp också.

Arkivarie? Översättare? Lastbilschaufför?

Läs till sjuksköterska och sen kan du jobba natt på nåt äldreboende, 1-2 kollegor. Eller som ssk inom hemsjukvården självständigt arbete med injektioner o omläggningar (dagtid).

Ett bättre tips är nog att möta dina rädslor trots att det tar emot. Du kommer växa enormt som människa och tillslut så kommer det bara finnas ett fåtal situationer kvar som känns jobbiga.

Välj utbildning utifrån intresse, face your demons så kommer du inte ångra dig när du är gammal.

Om det inte funkar så är det enklare att ha din frågeställning som nån slags backup-plan att falla tillbaka mot.

Bruz-Lee har rätt. Du väljer bort livet om du låter dina rädslor styra dig. Ingen människa är predestinerad att vara introvert, det är något man blir om man håller inne med sig själv och sina känslor.

Det ska tilläggas att det kan vara svårt att bryta det introverta beteendet.

Att vara introvert är en egenskap som man inte kan växa ifrån och man behöver inte heller göra det. Sök ett jobb utan mycket kontakt med människor, jobb med mkt kontakt med andra kommer bara att bränna ut dig. Jobb med ett eget rum är bra, jobb på laboratorier, lokförare, lantbrukare, forskare o c v, ta reda på var slipper du en massa kontakt med andra. En extrovert laddar sina batterier i sällskap med andra en introvert i ensamhet.

Exakt, jag är så trött på den inställningen att vara introvert är ett sjukdomstillstånd ungefär som social fobi. Det är inte samma sak, under mina egna villkor i begränsad mån är jag social, men laddar mina batterier i ensamhet och blir trött av för mycket intryck. Det går inte att bli extrovert om man är introvert eller tvärtom. Just nu pluggar jag till socionom, vilket känns som en riktigt dålig matchning för en introvert person.

Det är vanligare att vara extrovert än introvert, ja, men jag kommer inte kunna bli extrovert. Jag har alltid varit introvert och kommer alltid vara, och nej det är inte samma sak som osocial eller folkskygg som vissa verkar tro.

Forskare är intressant, men vad jag förstått måste man under några år arbeta som lektor varav där undervisning på högskola/universitet ingår innan man kan ägna sig helt åt forskning, det är den informationen jag fått till mig av studievägledare men om det stämmer vet jag inte.

Men av mina förslag, vilket tror du passar bäst? Ekonom, jurist, eller systemvetare?
Jag vill inte ha ett fysiskt krävande jobb, passar bäst instängd på ett eget kontor.

Det är en back-up plan, har studerat till socionom av intresse för kurserna men yrkeslivet passar mig inte, delvis på grund av att det är alldeles för socialt. Det går helt enkelt inte med min introverta personlighet.

Jag är själv introvert så jag vet mkt väl vad det är.
Det är även väldigt situationsbaserat och är du introvert i en situation så behöver du absolut inte vara det i nästa situation.

I unga år så blandar man dessutom ihop självförtroende, självkänsla, psykisk ohälsa med att vara introvert.

Så att söka ett jobb som man faktiskt vill ha, istället för att utgå ifrån hur man känner sig och upplever världen, tror jag är vettigt.

Systemvetare eller möjligen revisor borde väl funka. Dock tvingas man ju till interaktion i alla yrken. Lokförare och köra godståg hade kanske funkat?

Grattis till att du kommit till insikt om att socionom inte funkar i alla fall.

Att vara introvert handlar inte om rädsla, det är en medfödd egenskap. Jag är så trött på extrovert som tror att alla är lika dem innerst inne, att det är fel att vara ngt annat, att alla måste bli mer lika dem. Varför inte bara acceptera varandras olikheter och låta alla blommor blomma? Det som är bra och rätt för en kan vara helt fel för ngn annan. En introvert försöker sällan förvandla andra till ngt annat, mer lik de själva, utan kan acceptera olikheter.

Introvert håller inte sina känslor inne, hen kan känna lika mkt som alla andra, hen har bara inte samma behov att ventilera sina känslor med andra som extrovert. Man blir inte introvert "om man håller inne sina känslor." Att hålla inne sina känslor handlar om ngt annat än att vara introvert.

Det är svårt, kanske omöjligt, att bryta det introverta beteendet, det är minst lika svårt som för en extrovert att bli introvert. Jag förstår inte vitsen med att en introvert skulle försöka bli ngt annat? Ngt som inte ligger i hennes/hans natur.

Exakt - håller med till 200%.