Autentiska mot inautentiska upplevelser

Jag var på en fest i helgen och jag började tänka på hur absurt det är att man förväntas umgås och socialisera med folk man inte har någonting gemensamt med utöver att man befinner sig på samma fest. När man inte har någonting att gå på så blir man ju tvungen att begränsa det till det ytliga. Hur de ser ut, vad de har på sig, hur de pratar, vad de jobbar med osv. Det som inte bör vara så viktigt blir det viktigaste.

Festen blir en inautentisk upplevelse. T.ex. i en överlevnadssituation eller om vi hade kämpat för någonting tillsammans, varit på äventyr, hade man skapat starkare band och lärt känna varandra på djupet. Det här gäller även nära vänner, att när folk umgås blir det ofta som en Meta-aktivitet. Hur går det på DITT jobb? Hur är allt i DITT liv?

Känner ni också att många upplevelser blir inautentiska?

Det är klart de blir de, många vill inte heller dela med sig av det djupare. Personligen tycker jag det är tråkigt då det blir en inautentisk upplevelse för oss som tänker över det. Detta har nog grund i alla de sociala ”regler” som satts upp. Man kan inte diskutera sådant i dessa situationer enligt dem. Trist men sant, man får försöka att hitta de guldkornen som vill diskutera och prata djupare, oftast finns de nån som är någorlunda lika funtad. Detta kan bidra till en mer autentisk upplevelse

Jag tänker att grunden till det är aktiviteterna i sig. Det är för mycket sitta tjöta och kröka men man har inga gemensamma upplevelser att tjöta om

Visst är det meningslöst att försöka socialisera med okända om man inte har för avsikt att verkligen lära känna någon? Oftast är det bars hög volym, höga skratt för löjliga ting och mycket rop över huvudet på folk.

Det är bättre att hänga vid chipsskålen och dricka sin öl i lugn pch ro och observera andra. Det kan vara underhållande att lyssna på vad/hur andra pratar, snappa upp små skitsaker och tänka "det här kan vara användbart..." Även fast det inte är det.

Cykla hem när första personen däckar/spyr eller börja bli våldsam (rumt 21:00) hem och sjunka ned i soffan och känna att det var en bortkastad kväll.

Autentiska upplevelser finner du inte bland påverkade människor.

Vad är alternativet?

Jag har en helt annan upplevelse av att gå på denna typen av fester. Ofta är det verkligen svinkul, men det kan bero på att jag är väldigt utåtriktad, har lätt för att flirta och ha kul med folk, lätt för att prata med de jag inte känner sen tidigare mm.
Dessa upplevelser ser jag inte som inautentiska, snarare mer autentiska är mycket annat då jag verkligen har kul, släpper loss och gör mer av det man i andra sammanhang inte kan för att det inte hade varit passande. Det handlar nödvändigtvis inte så mycket om vad vi pratar om alltid, utan om hur vi pratar om det och hur vi upplever det tillsammans på ett roligt sätt.
Att festa är ett av de tillfällen då jag känner att livet är autentiskt. Med detta sagt är jag en hyfsat filosofisk person som ofta försöker få till konversationer som är lite mer meningsfulla. Men vad den meningsfullheten är kan vara så mycket mer än "djupa" diskussioner om universums uppkomst mm.

Det är bara absurt om du ser det som absurt. Jag personligen hatar dessa tillställningar men jag är också fullständigt medveten om att det ligger till 90% hos mig själv och inte i själva tillställningen.

Hade jag träffat dig på den där festen så hade vi kunnat sitta i ett hörn och diskuterat hur absurt det är med fester av denna typen. Efter den diskussionen hade jag troligtvis velat gå meta och lagt fram hur absurt det är att observera andras beteenden för att kunna påtala hur absurda allas beteenden är. Efter metadiskussionen hade jag lämnat hörnet med en känsla av att det var en autentisk upplevelse. Det hade väl varit absurt om något?

Nej, det ÄR tillställningen i sig som är det inautentiska och det hör du ju på ordet "tillställning". Vad är det vi firar? Du kan välja att se på saken och diskutera vad du vill men grunden till festen kommer alltid vara ytlighet eftersom det inte är baserat på någonting annat.

Om målet med festen helt plötsligt blir en öl-hävar-tävling och vi hamnar i samma lag så har vi plötsligt ett syfte och det blir naturligt att lära känna varandra.

Det jag inte förstår är syftet av att umgås bara för att umgås. Rent historiskt har ju människan alltid haft gemenskap baserat på gemensamma mål, att skapa eller göra någonting tillsammans.

Vissa människor mår bra av att umgås o snacka skit. Förstår inte varför det skulle vara märkligt.

Det kanske är du som har andra mål än gruppen eftersom du känner att det är en icke autentisk tillställning. Det kanske är någonting som du missar och inte vill förstå. Varför behöver man en anledning till att ha en fest? det finns väl egentligen två alternativ, antingen förändrar man sin inställning eller så undviker man dessa fester helt och hållet så slipper man att bli bitter.