Citat:
https://www.expressen.se/nyheter/lib...-overraskande/
En som nu väntas sluta är partisekreteraren Maria Arnholm. Andra tunga makthavare i partiet som investerat tungt i att stoppa Nyamko Sabuni, och vars framtid i partiledningen nu är osäker, är Stockholmstoppen och landstingsrådet Anna Starbrink och Helene Odenljung, förste vice partiordförande och kommunalråd i Göteborg.
Har jag missat något, finns det inte någon enda L-kvinna som var för kvinnan och invandraren Nyamko Sabuni som ny partiledare? Eller är min känsla rätt, att samtliga kända L-kvinnor, inklusive Jan Björklund (ironi), motarbetade henne och istället ville ha en man?
Hur är det möjligt? I alla andra sammanhang så är det annars en feministisk tes att "det är dags för en kvinna nu" och "kvinnor kan". Är det alltså falskt, hon måste vara både kvinna men även bete sig som en feminist, annars blir hon huggen i ryggen av andra kvinnor?
Jag är, som icke-feminist, naturligtvis nöjd att männens val Sabuni vann, hon är helt överlägsen Ullenhag i politik. Kvinnor kan. Men det är inte politiken jag vill diskutera, utan hur kvinnliga feministiska paroller som "kvinnor kan" så enkelt kan dumpas av just kvinnor när det inte passar.