Nyamko Sabuni nyvald partiledare motarbetades av alla kvinnor i Liberalerna. Varför?

Jag tycker att representation är viktig, men det är bara en variabel, det är väldigt sällan, om någonsin, den viktigaste. Jag skulle säga att om allt annat är detsamma (vilket i praktiken aldrig är fallet) så föredrar jag den gruppen som har proportionerligt sämre representation.

Så, om vi förutsätter att att vara mindre representerad är en variabel som ska tala till ens fördel så måste det ju innebära att en kandidat som man anser är sämre än en annan någonstans bör vinna på grund av identitetsfaktorn? Kanske det, men var den gränsen går, hur mycket man är villig att "kompromissa", får förstås vara upp till var och en. Om man som svart levande i Sverige uppfattar att samhället är väldigt rasistiskt så har man nog skäl att tycka att det här är mycket viktigare än vad jag uppfattar det som.
Jag anser att det finns objektivt bra saker med att Sabuni blev partiledaren trots att jag inte är förtjust i hennes (eller partiets i stort) politik, hon visar att det är möjligt och så vidare, så länge inte partiet nu plötsligt förlorar alla sina väljare tror jag hon kommer påverka systemet på ett åtminstone delvis positivt sätt.

Det finns en rak enkel fråga du kan svara på. Har det någonsin i hela ditt liv förekommit en valsituation där du fick välja mellan två likvärdiga personer? Så att du fick möjlighet att i verkligheten testa din ideologi att välja den svagare minoriteten.

Min ideologi att välja den svagare minoriteten? Ha, det är också ett sätt att se det. Det finns iallafall en anledning till att jag skrev att det i praktiken aldrig är fallet att två kandidater är lika bra. Vilket då medför att det är sällan eller aldrig jag väljer en kandidat av identitetsskäl, i de fall jag väljer en kandidat från en sämre representerad grupp så är det för att jag tycker kandidaten är bäst, identiteten blir en bonus. Jag tror att det är betydligt vanligare för mina ideologiska motståndare att välja vita heterosexuella män före allt annat av identitetspolitiska skäl än motsvarande är för mig.

Min ideologi att välja den svagare minoriteten? Ha, det är också ett sätt att se det. Det finns iallafall en anledning till att jag skrev att det i praktiken aldrig är fallet att två kandidater är lika bra. Vilket då medför att det är sällan eller aldrig jag väljer en kandidat av identitetsskäl, i de fall jag väljer en kandidat från en sämre representerad grupp så är det för att jag tycker kandidaten är bäst, identiteten blir en bonus. Jag tror att det är betydligt vanligare för mina ideologiska motståndare att välja vita heterosexuella män före allt annat av identitetspolitiska skäl än motsvarande är för mig.

Så tror jag också det är i verkligheten. Det förekommer inga situationer där man kan använda sin ideologi. Man vet alltid vem som är "bäst". Att i det läget välja "den näst bästa" för någon grumlig ideologi tar emot så mycket att det i princip är omöjligt om man inte är helt ryggradslös eller politiserad.

Detta kan appliceras på alla delar av samhället. T.ex det exempel du tar upp, när en manlig chef på ett företag ska välja sin efterträdare. Det finns aldrig ett läge "nu har jag en man och en kvinna som båda är lika lämpliga, vem ska jag ta". Dvs feminismens och regeringens paradexempel där de tror de kan göra skillnad existerar inte.

Förutom i en korrumperad statsapparat, med kommunerna och landstingen som har en majoritet kvinnliga chefer, som dessutom stiger snabbare i rank än sina manliga motsvarigheter.

Svaret är väl uppenbart. De är kvinnor.