Är språk som finska, tyska och polska onödigt långlästa och komplexa?

Men det kan man väl i finska också? Jag har noll kunskap i finska språket, annat än grundläggande kunskap om dess grammatiska struktur.

På svenska, precis som i alla germanska språk (engelska undantaget) kan man i princip bilda hur långa ord som helst. Tyska verkar vara värst i klassen när det gäller rent praktiska exempel.

Skridskoskenskyddsfabrikschefsassistentstjänst. Antagligen har ingen i svenska språkets historia någonsin yttrat detta ord, men det är fullt gångbart och alla förstår vad som avses.

Det räcker med att öppna två andra länders ordlistor (från andra språkgrenar) för att se det.

Inte bara det, de ugriska språken äger en helt egen språklig värld som påverkar hur man uppfattar världen.

Det som för en skandinav uppfattas och beskrivs som en person på väg runt ett bord uppfattas av den finskspråkige som en person i rörelse framför ett bord.

Vilket i sin tur fick till följd att YLE tidigt började med bildmanus med förklarande text för att finsk och svenskspråkig personal (även om alla kunde vara dras språk) uppfattade instruktioner i medieproduktion så olika (redigerare och klippare arbeta på olika spår, regissör och ljussättare arbeta omvarandra).

Därav att de skandinaviska norrmännen uppfattade den finska tv-produktionerna, som NRK köpt billigt, som fullständigt oförståeliga då det för den indoeuropeiska/skandinaviska hjärnan uppfattades som att inget hände.

https://svenska.yle.fi/artikel/2016/11/27/den-hapnadsvackande-forklaringen-till-att-inga-norrman-vill-till-finland

De väntar på verbet.

Polska har 32 bokstäver i alfabetet + 7 diagraphs.

Diagrapherna:
ch sounds like h as in happy
cz sounds like ch as in chat
dz sounds like dz in Dads
dź sounds like j in jeans
dż sounds like dzh in adjective
rz sounds like zh in treasure
sz sounds like sh in shape

Q, W och X finns inte och behövs inte heller men för inlånade ord ersätts de med:


Det blir ju långa ord med dessa diagrapher och de beror ju på att inte de ljuden finns i latinska alfabetet.

https://www.youtube.com/watch?v=hfJinyofQdk

Polska är grammatiskt ett fullfjädrat helvete, men det ska tydligen vara lätt att uttala och stava till, eftersom stavning och uttal stämmer rätt bra överens.

Eller inte lätt att uttala, men lätt att veta vilket uttal ett ord har genom att läsa det, något som är omöjligt på engelska och kan vara lurigt på svenska.

Översättningar brukar bli längre i båda riktningar, t ex svenska till tyska och sedan tyska tillbaka till svenska av någon annan översättare. Det gäller isynnerhet när man försöker vara alltför trogen till tillfälligheter i uttryckssättet. Finskan är ett ekonomiskt språk, men inte om man försöker behålla t ex tyskans eller engelskans ordföljd eller idiom i översättningar.

Dagens bästa!

Mycket intressant. Så synd att den här undersökningen blev så bortglömd under flera år.