Jag tänker typ att vissa tonåringar (speciellt i yngre tonåren) beter sig på ett sätt som är tillgjort, vare sig det är tydligt eller inte. Men kanske att de spelar lite coola eller är rent ut sagt oförskämda för att anses vara coolare. Men alltså att de helt enkelt beter sig på ett sätt som de normalt sätt kanske inte skulle bete sig på, utan gör till sig för att uppfattas på ett visst sätt. De kanske inte alls är så i andra situationer, men att de i vissa sammanhang (t.ex. vid ett första möte i en grupp med människor) agerar på ett sätt som inte riktigt ger ett korrekt intryck av hur personen egentligen är.
Man kan kalla detta osäkerhet, men jag skulle hellre kalla det en positiv utprövning av identiteter.
Det är ju så att unga inte vet vilken identitet dom har eller kommer att få senare i livet, därför går dom in i situationer med den attityd dom tror bäddar för den bästa eller öppnaste identiteten.
Vilket dom ganska snabbt upptäcker senare var en illusion och därför beter sig mer personligt och även vågar prova det vi kallar alternativa eller sårbara identiteter.
Inte alla dock - finns vuxna som tror att livet är ett förlängt högstadium.
Hur kommer det sig att alla med en frågeställning likt denna här upplever att de alla var födda igår? Jag menar, du har väl själv varit tonåring? Något måste du väl lärt dig därifrån, annars får du väl börja om tycker jag, sätt igång o tuffa till dig bara. Annars kan du ju studera dem själv, i många fall utöver det som redan nämnts i tråden kan det handla om att bara värja sig mot något för stunden obegripligt och lika naturligt som att andas luften omkring sig.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
