Kan man uppleva ingenting? Kan man tänka på ingenting?

Om ni tittar rakt fram med öppna ögon och frågar er själva vad ni ser, då blir svaret troligen ungefär "en massa saker".

Om ni tittar rakt fram med stängda ögon och frågar er själva vad ni ser, då blir svaret troligen ungefär "lite svagt ljus".

Om ni tittar rakt fram och är i totalt mörker och frågar er själva vad ni ser, då blir svaret troligen ungefär "svart färg" eller "mörker".

Ni ser alltså någonting, även när ni ser bara totalt mörker.

Men om ni tittar rakt fram in i en vägg med öppna ögon och frågar er själva vad ni ser BAKOM er, då blir svaret troligen "ingenting".

Det går alltså att se "ingenting". Eller rättare sagt det går att fråga sig själv vad man ser, och få svaret "ingenting".
Och alltså borde det gälla även övriga sinnen, alltså hörseln, känseln, smaksinnet och luktsinnet.
Alltså borde man under vissa omständigheter, tex efter omfattande lobotomi, kunna fråga sig själv vad man upplever, och få svaret "ingenting".

Men man kan INTE fråga sig själv vad man tänker på, och få svaret "ingenting".
Eller?
Det beror väl på hur man definierar "tänka"?
Om "tänka" bara är att man föreställer sig saker, tex föreställer sig en bild av en katt, då kan man troligen fråga sig själv vad man tänker på och få svaret "ingenting".
Men om "tänka" även är att man frågar sig själv saker, tex att man frågar sig själv vad man tänker på. Då är det logiskt FELAKTIGT om man får svaret "ingenting", när man frågar sig själv vad man tänker på. Detta eftersom det logiskt KORREKTA svaret på den frågan är alltid ÅTMINSTONE ungefär "jag tänker på vad jag tänker på", eller "jag frågar mig själv vad jag tänker på".

Men om man frågar sig själv vad man tänker på, så kan det ju bli så att man får svaret "jag vet INTE", eller att man INTE får något svar alls.
Och därför borde det vara så att JAG är FRÅGESTÄLLAREN.
JAG är alltså den som frågar "vad upplever jag", "vad ser jag", "vad tänker jag", och allt annat som man kan fråga sig själv.

Men innebär det då att JAG måste fråga sig själv vad JAG upplever, och invänta svar, för att kunna uppleva, tex för att kunna se?
Eller kan JAG bara uppleva helt enkelt?

Troligen är det så att JAG kan INTE bara uppleva helt enkelt, utan JAG måste troligen först fråga sig själv vad JAG upplever och invänta svar. För annars så skulle ju JAG kunna uppleva saker som JAG INTE vet att JAG upplever. Och det vore ju väldigt ologiskt.

Men om JAG är FRÅGESTÄLLAREN. Vad händer då om JAG INTE frågar sig själv något alls?
Finns JAG då ändå fortfarande, eller försvinner JAG när JAG INTE frågar sig själv något?
Om det sista alternativet är det korrekta, då borde det vara så att:

"Jag frågar mig själv något, alltså existerar jag"

Eller?
Vad tänker/tror ni?

Ja när man mediterar.

Om jag ställer en fråga till mig själv i huvudet så uppmanar jag mig själv till att försöka svara, om jag inte väljer att svara så innebär det inte att det jag tänker på är ingenting - då uteblivet svar är något som går att uppfatta.

För att inte tänka på någonting så behöver jag inte ifrågasätta mig själv vad ingenting innebär - utan för att uppnå ingenting, så får det inte finnas en grogrund för att någonting skall existera.

Det korta svaret är: för att inte tänka på någonting, så skall jag aldrig ifrågasätta vad ingenting är.

Det var min tolkning i alla fall, kul läsning för övrigt TS!

Och hur konstaterar/vet ni att ni INTE upplever eller tänker på någonting?
Eller annorlunda uttryckt:
Hur konstaterar/vet ni att ni UPPLEVER eller TÄNKER på ingenting?

nej
det är en motsägelse;

en innehållslös tanke är också en tanke...

Prova detta:

Vad tänker jag på....... NU!

Så har du alltså i förväg dedikerat en tidpunkt där du ska se vad du tänker på.

Det första som då kommer upp i dina sinnen är det som du tänkte på precis då.

Förmodligen en ögonblicks bild av en väldigt viktig dröm.

Vad betyder drömbilden du får? Eller fick du ett ingenting*?

*

Men om man upplever eller tänker på något innehållslöst, då är det väl det samma som att uppleva ingenting eller tänka på ingenting?
Och alltså kan man då både uppleva ingenting och tänka på ingenting.
Eller?

Stötte på ett mantra i en bok som skulle ta sinnet till "ingenting" om man tänkte det, prova och se om det funkar:

"Tala, jag lyssnar"

Enligt skribenten så skulle det ge märkbar effekt efter 5-7 gånger.

Nä det går inte.
Man kan inte säga att man är ute och går ingenstans. Jag hör ingenting ..oj vad det låter lite . Hehe lol
Visst kan man leta efter ingenting men
Jag har själv gått å letat men glömt vad jag letar efter . Det går säkert.

Då har jag letat efter nått jag inte vet vad jag letar efter 😂

Jag uppfann ingenting nyss

Man kan ju försöka titta med öronen . Då gör man väl det , men man ser ju inget.


Om du inte tänker på något hur ska du då kunna undra eller fråga dig sjäkv något ?

Föreslår att du läser upp om buddhistisk filosofi om Anatta och Sunyata. Där kan du hitta förklaringar och förståelse för dina frågor.

Om du vet att förklaringar och förståelse för mina frågor finns där, då kanske du kan ge exakta hänvisningar till böcker och sidor?
Eller helt enkelt skriva det du vet direkt här i tråden?

Ja du kan tänka på ingenting. Du kan bara uppleva verkligheten och nuet utan någon tanke, både naturligt och med psykadeliska.

Ja klart upplever du saker du inte är medveten om, du har ju ett undermedvetande, men subliminala signaler och andra saker upplever du ju och agerar efter utan att vara medveten om det.