Hur blir man frisk från Hypokondri / hälsoångest?

Hej kära flashback-användare, jag vädjar till er och eran expertis nu i denna tuffa period jag går igenom. Det är så att jag sedan januari, efter en stark psykos på nyårsafton, lidit utav s.k hälsoångest eller om man så vill, hypokondri. Jag har prövat att gå hos två olika terapeuter utan framgång och där testat någon typ utav KBT-behandling som sägs vara mycket framgångsrik, tyvärr gällde dock inte detta mig.

Jag har under denna period inbillat mig att jag lider och lidit utav diverse allvarliga och mindre allvarliga sjukdomar. Det hela började med att jag snusade relativ mycket och fick för mig på nyårsdagen att jag hade bukspottkörtelcancer och sedan dess har jag varit fast i denna negativ spiral utav plågsamma hjärnspöken. Just nu är jag fullt fixerad kring hjärt- kärlsjukdomar och tror ungefär 200 gånger per dag att jag skall avlida på grund utav detta. Jag går dessutom andra året på gymnasiet (Ja, jag har fyllt 18) och det har varit väldigt mycket som jag missat och som jag presterat sämre på tack vare min hälsoångest. Föreställ er att ni skall plugga till ett prov men att ni under hela den tiden får korta små anfall (Typ panikångest) där ni tror att ni ska dö, hur pass bra skulle ni studera under den tiden?

Mitt problem förstör mitt liv och jag hoppas att det finns någon där ute som har haft samma problem och som kan ge tips på hur man lindrar eller totalt botar denna djävulska sjukdom. Jag är medveten om att jag är hypokondriker men jag tror fortfarande på att jag har alla sjukdomar min hjärna hittar på, det är motsägelsefullt och komplext men det är ett stort problem för fler än bara mig. Om ni har några tips utöver KBT eller om ni tycker jag skall ta upp min KBT igen men kanske på ett annat vis eller med några nya insikter så skriv gärna det. Alla tankar och tips som kan hjälpa mig det minsta är jag tacksam för.

PS:
Om det är någon som vet ifall det finns ett samband mellan min psykos på nyårsafton och mitt nuvarande tillstånd så skriv gärna det. Detta är dessutom mitt första inlägg på flashback så snälla ha överseende.

(Tips om ni vill sluta snusa, insjukna i hypokondri)

Du kan börja med att sluta med kokainet sedan se till att äta bra, sova osv.

Det du beskriver är sannolikt ett utslag av stress.

Vad ger då upphov till stress?

Några saker:
Missbruk (även nikotin)
Felaktig kost
Olycklig kärlek
Ovisshet inför framtiden
Pengabekymmer
Familjebekymmer
Prestationsångest

Undersök dessa faktorer och fundera vilka du kan göra något åt.

Försök se dig själv och din situation objektivt, känslolöst och utifrån istället för att dras med i dina egna känslor. Se dig själv i förhållande till resten av världen och inse att ditt liv varken är unikt eller betydelsefullt.

Slutligen skulle jag uppmana dig att pröva byta ut dina kulturella påverkanskällor. Dvs se inte på de vanliga filmerna och teveserierna eller musik och musikvideos från USA och Hollywood. Pröva lyssna på klassisk musik eller Mozart och se hur du mår av det.

Lycka till!

/Johan

Varför funkade inte KBT. Detta är ju deras specialområde. Smet du? Tog du det inte på allvar?

Sen är fördelen med hypokondri att man söker vård i tid, att man inte ger sig, att man sen också blir undersökt OCH ev diagnostiserad och behandlad.
Själv har jag en släng av (?) hypokondri och genom den har jag fått diagnoser som jag inte hade en aning om OCH sen behandlats för dessa. Medan 2 vänner i min omgivning haft samma diagnoser, visade det sig, men nonchade symtomen, sökte inte i tid och gick faktiskt och dog - båda två. Tragiskt nog.

Hur kan man noncha symptom som leder till döden? Låter crazy

Visst! Svåra sjukdomar kan börja med små symtom. Och än värre. Jag hade inga symtom, men upptäcktes av läkare när jag sökte för något annat.
Prostatascreening och bröstcancerus. ex v gör man utan symtom alls. Men man kan mycket väl dö av dessa.
Så hypokondriker har mer oro än andra, men dör antagligen senare än andra.

Har aldrig och kommer aldrig att utsätta min oroliga kropp för en sådan drog som kokain, men tack för tipset!

Om du nu vet med dig att du inte är sjuk så är det ju bara att rycka upp dig och tänka "nej jag är inte sjuk". Får du riktiga fysiska symptom - alltså riktiga - då kan man gå till VC och få det vanliga "ta en Panodil". Tills dess är du frisk, all sannolikhet pekar åt det tills motsatsen är bevisad.

Ett alternativ är ju att börja snusa igen...

Först och främst vill jag bara säga tack till dig Johan som valde att lägga ned tid på mitt problem och lämna ett utförlig svar, en eloge till dig.

Jag har också varit inne på att det kan vara stress som utlöst detta problem men jag har inte riktigt kommit på hur jag ska lösa det. Utifrån de utlösande orsakerna som bidrar till stress så tror jag att jag olyckligtvis råkar stämma in mer eller mindre på allesammans. Har slutat med mitt missbruk av snus som sagt men jag vet inte riktigt om jag missbrukar något annat, inget jag ser på som ett missbruk iallafall, men vem gör det? Iallafall så bortser jag från det nu.

Felaktig kost är något som jag enkelt skulle kunna ordna, har du några rekommendationer? Sen kommer vi till detta med olycklig kärlek och det är något jag dessutom lider av då min flickvän gjorde slut för ungefär 3 månader sedan, dock hade hypokondrin redan börjat vid det tillfället, men det kanske blev som att hälla bensin över en eld? Jag har svårt att se hur jag ska lösa detta förutom att tänka att "tiden läker alla sår" och försöka att ha roligt osv, men där är jag begränsad med tanke på mitt problem.

Generellt sett så tror jag att jag är en ganska orolig individ och att denna oro nu satt sin fokus till fullt på min hälsa, därför tror jag att jag även känner en viss ovisshet inför framtiden som du nämnde, detta tillsammans med prestationsångest. Har du några tips på hur jag kan känna mig "vis" inför framtiden eller bli av med min prestationsångest gällande skolan så tar jag gärna emot dessa!

Familjebekymmer och pengabekymmer är väl inget jag direkt lider av men det finns ändå där lite då och då i en mild variant men det är troligtvis inte något som påverkat eller utlöst min hälsoångest.

Slutligen undrar jag bara om du kan utveckla det du skrev gällande att se sig självt ur ett objektivt perspektiv och hur man skall lyckas med detta?

Har länge funderat på om jag borde börja snusa eftersom att en del av själva KBT-behandlingen går ut på att "möta sina rädslor" vilket det i sådana fall skulle innebära. Problemet med hälsoångest är också att man inte alltid inbillar sig saker utan man har faktiskt riktiga symptom, men att man överreagerar kring dessa och ser det värsta, om jag får en knöl i anus tror jag direkt att det är cancer och inte hemorrojder.

Dessutom så blir jag som en annan person vid mina hälsoångest attacker, jag har lite hälsoångest hela dagarna, som en mörk skugga över tillvaron. Men vid de grövsta attackerna så tror jag fullt ut att jag visst är sjuk och att läkarna missar något eller bara inte tror mig för att det står i min journal sedan tidigare att jag är hypokondriker. I ett läge som denna afton när jag är relativt lugn så har jag färre problem med min hälsoångest och kan därför inse att jag hittar på det mesta, men så är inte fallet hela dagarna, därför söker jag strategier och metoder för att möta de värsta stunderna.

Till att börja med så vill jag förklara att min förklaringsmodell utgår från att det samhälle vi lever i är sjukt och att det gör människorna som lever i det sjuka - exempelvis stressade och hypokondriska.

Generellt är det så att alla vi människor är födda med positiva egenskaper - men också svagheter. De flesta av oss har någon slags defekt eller svaghet som gör att vi kan falla av normalitetens pinne och få olika psykiska eller stressrelaterade symptom - som exempelvis hypokondri. Vissa individer kan utstå väldigt hög stress exempelvis i form av drogmissbruk eller sömnbesvär. Medan andra faller igenom på en gång. Ytterligare andra individer kanske är väldigt känsliga för att känna sig ensamma osv.

Min hypotes är att mycket av den kultur som vi konsumerar i vårt samhälle som normala samhällsmedborgare påverkar oss negativt. Till exempel kan en känslig person påverkas väldigt djupgående på ett omedvetet plan av exempelvis skräckfilmer eller pornografi eller musik. Samma sak när det gäller det moderna samhällets nöjen så leds vi till att exempelvis dricka alkohol varje vecka eller att spela väldigt mycket tevespel osv. Även sådana till synes oskyldiga beteenden han ha en destruktiv effekt på vissa individer. Så därför kan det vara värt att pröva att byta ut eller veriera dem för att se om det kan vara en faktor som påverkar en.

När det gäller att betrakta sig själv objektivt är det naturligtvis svårt när man är ung. Men generellt handlar det om att ta avstånd från sina känslor och istället analysera situationen och sig själv utifrån som en objektiv betraktare.

Ett exempel: Du får ett dåligt betyg i ett ämne där du ansträngt dig väldigt mycket. Du reagerar emotionellt och tänker "den där läraren tycker inte om mig och har därför gett mig sämre betyg än jag förtjänar!". Medan ett objektivt sätt att tänka skulle vara att gå till betygskriterierna och jämföra dem med vad du presterat. Kanske fråga någon kompis som du vet är ärlig vad denne anser. Osv.

När det gäller olycklig kärlek är det självklart så att tiden läker alla sår. Detta resonemang kan du även bekräfta objektivt genom att se dig omkring. Tänk att i din årskurs i landet går det tusen och åter tusentals elever med ungefär samma socialabakgrund, ekonomiska förutsättningar och känslolov som du. Tänk hur många hundra av dessa som upplevt olycklig kärlek på samma sätt som du och ändå kommer att gå vidare i livet. Detta gäller givetvis även miljontals människor som levt innan dig. En dag vaknar de upp och har något helt annat i tankarna.

Viktigt när det gäller hypokondri är också att inte föda rädslan genom att läsa på om olika sjukdomar och symptom. Lova dig själv att inte googla på de sjukdomar du får för dig att du kan ha drabbats av!

Lycka till!

/Johan

Man skriver upp alla sjukdomar man kommer på att man har. Sen kollar man om man har dom nästa vecka.
Kanske tex tar en måndag då skriver man allt man har på en måndag.
Sen kollar man nästa måndag.
Man kan ju inte skriva varje dag blir ju grötigt