När tycker ni maträtter blir överdrivna eller "för mycket"?

I dagens samhälle känns det som var och varannan medborgare är både mästerkockar och finsmakare av rang. Oavsett faktisk utbildning eller egentliga kunskaper så är det med stor sannolikhet så att du bor granne med minst 5 personer som erhåller denna personligheten - och det är även mycket troligt att även du kan vara en av dem.

Vad jag undrar är:
När blir maträtter överdrivna eller för mycket enligt er?
Hur skulle ni reagera om någon ville bjuda er på just denna maträtt?
Har ni ätit denna maträtten själv?
Vad tyckte ni om den?
Om ni inte ätit den själv: Vill ni testa den?
Vad tänker ni om fenomenet med överdriven mat?

I god anda börjar TS att svara:

All mat som innehåller fler än sju ingredienser samt har namn som är längre fyra stavelser går bort. Detsamma gäller mat man inte kan tillaga utan att riskera att bränna ner både sitt eget och grannens hus. Och maträtter som inte gör en mätt utan består av 10 olika smårätter med en liten brödkant på varje tallrik, prydligt dekorerad med en kvist och en droppe vinäger. Även mat som anses vara för "god" för att inte kunna bli bättre med ketchup går bort - särskilt när maträtten faktiskt inte är särskilt fin - och framför allt inte särskilt god - utan består av snabbpasta med någon smaklös sås.

Ni då? Var går eran gräns?

När man börjar blanda maträtter typ pizza som smakar taco, taco som smakar kebab. Eller chips med popcorn smak kanske inte mat men ja du hajar.

Vilken mat man äter är ofta en symbol för social status, grupptillhörighet och identitet. Själv tycker jag att koketterande med att man äter och/eller lagar exklusiv mat, vin etc är lite fånigt och skitnödigt. Jag gillar stekt fläsk med potatis, spagetti med köttfärssås. Och visst, det är gott med havskräftor och lammfile också, men det är inget jag lägger pengar på. Om jag bjuder kompisar på mat så blir det ngt enkelt. De verkar gilla mig ändå...

1. När det är viktigare att framhäva hur exklusivt något är än hur det faktiskt smakar.
(Ex. carpaccio som egentligen bara är rått kött skuret i super-duper-tunna skivor till ett kilopris av tvåtusen spänn, dränkt i olja, alltså så man vill spy så äckligt är det men SÅ jävla märkvärdigt tydligen!
Eller rysk kaviar, smakar ju som vanlig jävla kaviar med skillnaden att man associerar till sån där grodrom man samlade från dikena som barn, för att äggen är så stora jämfört med vanlig Abbas.)

2. Vägrar och säger rakt ut att jag tycker det är vidrigt.
3. Ja, en gång men aldrig mer.
4. se ovan.

Vad jag tycker om fenomenet med skitnödig matlagning? Att det är ett desperat försök att förädla något till löjeväckande höjder i syfte att tjäna mer pengar på det. Ingen jävel känner liksom skillnad på om du saltar med vanlig bordssalt eller om det är ultra-sällsynta tibetanska saltkristaller som handplockats en och en från en solvarm klippskreva på 7000 meters höjd..

Konstig regel att ha ändå: när du bjuder dina vänner så ”blir det något enkelt”? Varför? Till skillnad från när du gör avancerade rätter till dig själv måste du ju mena. Varför gör du avancerad mat till dig och bjuder vännerna på ”något enkelt”?

Tror inte du läste hela användaren inlägg, såvida inte du tycker att fläsk och potatis eller spaghetti med köttfärssås är hiskligt exklusiv och avancerad mat.

Hahaha

Personligen så tycker jag att det blir löjligt redan när man fokuserar stenhårt på råvarorna. Bara det bästa duger och de enskilda komponenterna av måltiden ska gärna kosta vad en hel maträtt i normala fall brukar göra. Kött ska köpas av en slaktare, brödet ska vara hembakat och grönsakerna från någon jävla gård i närområdet m.m. Man kan diskutera näringsvärde och miljöaspekter samt liknande men det påverkar sällan smaken. Definitivt inte så pass att man vill utöka matbudgeten flera gånger om iallafall.

All form av halvfabrikat ska hånas enligt dessa människor och att mat allt som oftast äts för att vi dör annars går dessa förbi. Mat ska vara en njutning och en upplevelse!

Vet folk som lägger 1000 kr/kg på kött till middagen på helgen. Inte varje lördag men tillräckligt ofta för att man ska ta sig för pannan. Det är något mörare kanske men inte i närheten till värt det sett till prislappen. Oavsett kommer det så mycket med det (allt annat på bordet måste vara toppklass) och världens ritual när det ska stekas... Så jag hade inte lagt tiden och energin på det även om jag varit ekonomiskt oberoende. För det är också en aspekt på det hela. Denna typ av mat tar väl dubbelt så lång tid att göra som klart billigare sådan som då kanske smakar 95% av lyxmåltiden.

Det är det närmsta jag har en direkt maträtt som passar in, det är mer deras direkta attityd gentemot "enklare mat" rent allmänt som hör hemma här.

När en maträtt är jättetjusig, men det smakar luft.
Så var det på Esperanto (1 Michelin-stjärna). Varje rätt var vacker som ett konstverk (vackraste jag någonsin sett i matväg), men smakade inte mycket....tog inte så lång tid tills dom konkade. Förvånar inte mig ett dugg
Det blev visst restaurangmat när det skulle handla om egentillagat...aja, same, same but different

Öppnade 2005, stängde 2018, verkligen en blixtsnabb konkurs...

Från det att vi var där. Smart ass