Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Frikänd.
Citat:
DOMSKÄL
Bakgrund Till en början är följande utrett. Målsäganden är kompis med V1 och V2. Den 1 augusti 2017 reste de till Stockholm. De kom fram någon gång på kvällen och träffade då tre-fyra okända killar som bjöd med dem på fest. Festen hölls i en lägenhet på Lidingö. På vägen dit drack tjejerna en del vodka. Det var ca 20–30 personer på festen och tjejerna kände bara varandra. Efter att ha hälsat på folk, druckit vodka och varit på en balkong för att röka kom tjejerna tillbaka till köket där de hade sina glas. Målsäganden drack då ur ett glas som inte var hennes. En stund senare drack hon även en shot. Därefter fick målsäganden en blackout och saknar sedan minnesbilder fram till dess att hon vaknade nästa dag.
Såväl V1 som V2 har berättat att målsäganden, en stund efter att hon druckit från glaset i köket, blev irriterad/aggressiv på dem och inte ville vara med dem, varför de umgicks själva. V1 letade senare efter målsäganden och hittade henne inlåst på en toalett med två killar. V1 hjälpte då målsäganden, som inte hade några byxor på sig, till en säng för att vila och nyktra till. En stund senare såg först V1, och senare även V2, att en kille låg naken på målsäganden i sängen. Målsäganden var då naken på underkroppen. Efter att de sagt åt killen att sluta lämnade han lägenheten. När målsäganden vaknade nästa dag berättade de för henne vad som hänt. Sällskapet lämnade sedan lägenheten och åkte hem. Väl hemma berättade målsäganden om det inträffade för sin mamma och saken polisanmäldes. Målsäganden genomgick läkarundersökning och provtagning. Därvid hittades spår av narkotika i hennes blod. DNA säkrades från hennes kropp och trosor.
Målsäganden har, vid ett s.k. vallningsförhör, pekat ut var händelsen ägde rum. Vid analys av DNA-proven har NFC fått träff (grad +4) på två namngivna personer som delgivits misstanke om brott. Den förundersökningen har senare lagts ned. V1 och V2 har genomgått fotokonfrontationer.
Allmänna utgångspunkter för bevisvärderingen För fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i brottmål i allmänhet, att domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår.
Utgångspunkten är att det råder fri bevisprövning. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2015 s. 702 (det s.k. Balkongmålet) framhållit att bevisbedömningar ska vara grundade på rationella skäl samt att analysen ska vara objektiv och ske strukturerat så att en omsorgsfull värdering av bevisningen säkerställs. Högsta domstolen har i det nämnda rättsfallet tillämpat en metod för bevisvärdering där bevisningen till stöd för åtalet först granskas. Om det därvid visar sig att det sammanvägda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för bevistemat (gärningsbeskrivningen) inte är så högt att det räcker för att detta ska vara styrkt, saknar bevisning som har åberopats mot temat betydelse. Den tilltalade ska då frikännas redan på grund av att bevisningen mot honom eller henne är otillräcklig (jfr NJA 2010 s. 671, p 13). Om däremot bevisningen är så stark, att den i sig är tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stöder denna granskas. Motbevisas det som läggs den tilltalade till last ska åtalet ogillas. Detsamma gäller om den tilltalades berättelse och annan bevisning som har åberopats mot bevistemat tar sådan kraft från de bevisfakta som talar för detta, att beviskravet inte är uppnått.
Tingsrättens bedömning Genom förhöret med V1 är utrett att målsäganden, när V1 skulle titta till henne, låg utslagen i sängen utan kläder på underkroppen och med en naken kille över sig. V1 har berättat att hon frågade målsäganden två gånger om hon ville ”det där” varpå målsäganden svarade nej. V1 sade därför åt killen att gå bort från målsäganden, vilket han gjorde. Hon hämtade sedan V2 och tillsammans gick de tillbaka till sovrummet. Killen låg då naken på målsäganden igen. De sade till honom att sluta varpå han klädde på sig och lämnade rummet. V2 har bekräftat att hon, när V1 hade hämtat henne, såg en kille ligga naken på målsäganden och att målsäganden verkade helt borta. V2 har vidare berättat att hon sedan letade efter killen i lägenheten utan att hitta honom.
Tingsrätten avser att först pröva om det är ställt utom rimligt tvivel att det var YN som låg på målsäganden. YN har förnekat att så var fallet. Han har berättat att han hade oralsex med en annan tjej på festen och att avsikten var att de skulle ha samlag men att detta avbröts genom att tjejens två kompisar kom in i rummet och fnittrade varpå tjejen, som hette Sandra, sade åt dem att gå ut. Det blev dock enligt YN inget samlag eftersom stämningen blev stel och pinsam i och med att Sandras kompisar kom in i rummet.
Den tekniska utredningen ger inte stöd för att YN är rätt gärningsman. De DNA-prov som analyserats av NFC visar att sperman från vaginalprovet talar extremt starkt för att den kommer från en annan namngiven person, här kallad A. Sperman från analprovet visar en blandning av DNA från minst två personer. Resultaten talar extremt starkt för att huvuddelen av DNA:t kommer från A. Den mindre delen av DNA:t kan inte utvärderas för jämförelse mot person. Sperman från målsägandens trosor visar en blandning av DNA från minst två personer. Resultaten talar extremt starkt för att del av DNA:t kommer från A, och del av det kommer från en annan namngiven person, här kallad B. Resultatet talar extremt starkt för att DNA:t inte kommer från YN. Blandningen kan i sin helhet förklaras av DNA från A och B.
V1 har vid fotokonfrontation förevisats bilder på flera personer, däribland YN (bild nr 6 i bildserien). Hon har inte pekat ut honom utan svarat ”nej” när hon förevisades hans bild. Efter att ha fått se bilderna en gång till svarade hon återigen ”nej” på hans bild.
Även V2 har genomgått en fotokonfrontation. Vid första visningen svarade hon ”Nej. Jag är lite tveksam” på bild 3 (som föreställer en annan person än YN). Hon svarade först ”Nej” på bild 4 (YN). När hon svarat ”Nej” även på bild 5 sade hon emellertid att hon var tveksam på bild 4. Hon fick sedan se bilderna ytterligare en gång och sade då, beträffande bild 3 (som föreställer en annan person än YN), ”Nej, det beror på, jag kommer att han hade ett födelsemärke, men den här bilden är kanske gammal. Jag är inte säker” och på bild 4 (YN) ”Den här bilden, det känns som att jag har sett han. Men jag är inte jättesäker för han hade skägg och sånt i såna fall”.
Under huvudförhandlingen har V2 pekat ut YN och sagt sig vara 90–95 procent säker på att det var han som låg naken på målsäganden.
Vid en sammanvägning av den bevisning som presenterats till stöd för att gärningsmannen är YN konstaterar tingsrätten att två vittnen har sett den kille som låg på målsäganden. Vittnena framstår i och för sig som trovärdiga. Båda har dock berättat att de hade druckit en hel del vodka under kvällen och att det var mörkt i sovrummet. Deras iakttagelser måste därför värderas med viss försiktighet. V1, som gjort sina iakttagelser vid två tillfällen, har inte känt igen YN vid fotokonfrontation. V2 har först sagt nej när hon fick se bilden på YN och sedan uttryckt tveksamhet samt sagt att det känns som att hon har sett honom men att hon inte är jättesäker. Hon har också varit tveksam avseende en bild på en annan person. Den tekniska bevisningen binder inte YN till gärningen. Det sammanvägda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för att det är YN som är gärningsmannen är därmed inte är så högt att det räcker för att påståendet ska vara styrkt. Åtalet för våldtäkt respektive försök till våldtäkt ska alltså ogillas redan på grund av att bevisningen mot honom är otillräcklig. Vid denna utgång saknas det anledning att pröva huruvida målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation och vad som närmare hände henne i sovrummet.
På grund av utgången i skuldfrågan ska skadeståndsyrkandet ogillas.
Bakgrund Till en början är följande utrett. Målsäganden är kompis med V1 och V2. Den 1 augusti 2017 reste de till Stockholm. De kom fram någon gång på kvällen och träffade då tre-fyra okända killar som bjöd med dem på fest. Festen hölls i en lägenhet på Lidingö. På vägen dit drack tjejerna en del vodka. Det var ca 20–30 personer på festen och tjejerna kände bara varandra. Efter att ha hälsat på folk, druckit vodka och varit på en balkong för att röka kom tjejerna tillbaka till köket där de hade sina glas. Målsäganden drack då ur ett glas som inte var hennes. En stund senare drack hon även en shot. Därefter fick målsäganden en blackout och saknar sedan minnesbilder fram till dess att hon vaknade nästa dag.
Såväl V1 som V2 har berättat att målsäganden, en stund efter att hon druckit från glaset i köket, blev irriterad/aggressiv på dem och inte ville vara med dem, varför de umgicks själva. V1 letade senare efter målsäganden och hittade henne inlåst på en toalett med två killar. V1 hjälpte då målsäganden, som inte hade några byxor på sig, till en säng för att vila och nyktra till. En stund senare såg först V1, och senare även V2, att en kille låg naken på målsäganden i sängen. Målsäganden var då naken på underkroppen. Efter att de sagt åt killen att sluta lämnade han lägenheten. När målsäganden vaknade nästa dag berättade de för henne vad som hänt. Sällskapet lämnade sedan lägenheten och åkte hem. Väl hemma berättade målsäganden om det inträffade för sin mamma och saken polisanmäldes. Målsäganden genomgick läkarundersökning och provtagning. Därvid hittades spår av narkotika i hennes blod. DNA säkrades från hennes kropp och trosor.
Målsäganden har, vid ett s.k. vallningsförhör, pekat ut var händelsen ägde rum. Vid analys av DNA-proven har NFC fått träff (grad +4) på två namngivna personer som delgivits misstanke om brott. Den förundersökningen har senare lagts ned. V1 och V2 har genomgått fotokonfrontationer.
Allmänna utgångspunkter för bevisvärderingen För fällande dom i mål om sexualbrott krävs, liksom i brottmål i allmänhet, att domstolen genom den utredning som har lagts fram finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har begått den gärning som åklagaren påstår.
Utgångspunkten är att det råder fri bevisprövning. Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2015 s. 702 (det s.k. Balkongmålet) framhållit att bevisbedömningar ska vara grundade på rationella skäl samt att analysen ska vara objektiv och ske strukturerat så att en omsorgsfull värdering av bevisningen säkerställs. Högsta domstolen har i det nämnda rättsfallet tillämpat en metod för bevisvärdering där bevisningen till stöd för åtalet först granskas. Om det därvid visar sig att det sammanvägda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för bevistemat (gärningsbeskrivningen) inte är så högt att det räcker för att detta ska vara styrkt, saknar bevisning som har åberopats mot temat betydelse. Den tilltalade ska då frikännas redan på grund av att bevisningen mot honom eller henne är otillräcklig (jfr NJA 2010 s. 671, p 13). Om däremot bevisningen är så stark, att den i sig är tillräcklig för att beviskravet ska vara uppfyllt, måste den tilltalades berättelse och bevisning som stöder denna granskas. Motbevisas det som läggs den tilltalade till last ska åtalet ogillas. Detsamma gäller om den tilltalades berättelse och annan bevisning som har åberopats mot bevistemat tar sådan kraft från de bevisfakta som talar för detta, att beviskravet inte är uppnått.
Tingsrättens bedömning Genom förhöret med V1 är utrett att målsäganden, när V1 skulle titta till henne, låg utslagen i sängen utan kläder på underkroppen och med en naken kille över sig. V1 har berättat att hon frågade målsäganden två gånger om hon ville ”det där” varpå målsäganden svarade nej. V1 sade därför åt killen att gå bort från målsäganden, vilket han gjorde. Hon hämtade sedan V2 och tillsammans gick de tillbaka till sovrummet. Killen låg då naken på målsäganden igen. De sade till honom att sluta varpå han klädde på sig och lämnade rummet. V2 har bekräftat att hon, när V1 hade hämtat henne, såg en kille ligga naken på målsäganden och att målsäganden verkade helt borta. V2 har vidare berättat att hon sedan letade efter killen i lägenheten utan att hitta honom.
Tingsrätten avser att först pröva om det är ställt utom rimligt tvivel att det var YN som låg på målsäganden. YN har förnekat att så var fallet. Han har berättat att han hade oralsex med en annan tjej på festen och att avsikten var att de skulle ha samlag men att detta avbröts genom att tjejens två kompisar kom in i rummet och fnittrade varpå tjejen, som hette Sandra, sade åt dem att gå ut. Det blev dock enligt YN inget samlag eftersom stämningen blev stel och pinsam i och med att Sandras kompisar kom in i rummet.
Den tekniska utredningen ger inte stöd för att YN är rätt gärningsman. De DNA-prov som analyserats av NFC visar att sperman från vaginalprovet talar extremt starkt för att den kommer från en annan namngiven person, här kallad A. Sperman från analprovet visar en blandning av DNA från minst två personer. Resultaten talar extremt starkt för att huvuddelen av DNA:t kommer från A. Den mindre delen av DNA:t kan inte utvärderas för jämförelse mot person. Sperman från målsägandens trosor visar en blandning av DNA från minst två personer. Resultaten talar extremt starkt för att del av DNA:t kommer från A, och del av det kommer från en annan namngiven person, här kallad B. Resultatet talar extremt starkt för att DNA:t inte kommer från YN. Blandningen kan i sin helhet förklaras av DNA från A och B.
V1 har vid fotokonfrontation förevisats bilder på flera personer, däribland YN (bild nr 6 i bildserien). Hon har inte pekat ut honom utan svarat ”nej” när hon förevisades hans bild. Efter att ha fått se bilderna en gång till svarade hon återigen ”nej” på hans bild.
Även V2 har genomgått en fotokonfrontation. Vid första visningen svarade hon ”Nej. Jag är lite tveksam” på bild 3 (som föreställer en annan person än YN). Hon svarade först ”Nej” på bild 4 (YN). När hon svarat ”Nej” även på bild 5 sade hon emellertid att hon var tveksam på bild 4. Hon fick sedan se bilderna ytterligare en gång och sade då, beträffande bild 3 (som föreställer en annan person än YN), ”Nej, det beror på, jag kommer att han hade ett födelsemärke, men den här bilden är kanske gammal. Jag är inte säker” och på bild 4 (YN) ”Den här bilden, det känns som att jag har sett han. Men jag är inte jättesäker för han hade skägg och sånt i såna fall”.
Under huvudförhandlingen har V2 pekat ut YN och sagt sig vara 90–95 procent säker på att det var han som låg naken på målsäganden.
Vid en sammanvägning av den bevisning som presenterats till stöd för att gärningsmannen är YN konstaterar tingsrätten att två vittnen har sett den kille som låg på målsäganden. Vittnena framstår i och för sig som trovärdiga. Båda har dock berättat att de hade druckit en hel del vodka under kvällen och att det var mörkt i sovrummet. Deras iakttagelser måste därför värderas med viss försiktighet. V1, som gjort sina iakttagelser vid två tillfällen, har inte känt igen YN vid fotokonfrontation. V2 har först sagt nej när hon fick se bilden på YN och sedan uttryckt tveksamhet samt sagt att det känns som att hon har sett honom men att hon inte är jättesäker. Hon har också varit tveksam avseende en bild på en annan person. Den tekniska bevisningen binder inte YN till gärningen. Det sammanvägda värdet av den bevisning som har åberopats till stöd för att det är YN som är gärningsmannen är därmed inte är så högt att det räcker för att påståendet ska vara styrkt. Åtalet för våldtäkt respektive försök till våldtäkt ska alltså ogillas redan på grund av att bevisningen mot honom är otillräcklig. Vid denna utgång saknas det anledning att pröva huruvida målsäganden befann sig i en särskilt utsatt situation och vad som närmare hände henne i sovrummet.
På grund av utgången i skuldfrågan ska skadeståndsyrkandet ogillas.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
