När började Caesar uttalas "Säsar" istället för originalets "Kajser"?

Sesar, aldrig hört säsar

De kastades inte ut från norra Tunisien, eller dåvarande Kartago (= "Nya Staden"), utan drog därifrån därför att det fanns en profetia om att de skulle grunda en egen stad. Där fanns en kärleksaffär med en kartagisk prinsessa som slutade illa. Damen kastade sig på ett svärd och förbannade de som skulle så småningom bli romare. Så att de förblev FIENDER och INTE vänner sen dess. Kartago blev ju till slut förstört av romarna.

Koka-Kola istället för Sossa-Såla?
Kitron istället för Sittron?

En del i tråden verkar ha bättre koll på hur dagens uttalskonventioner utvecklades i Europa, så de kan ta det. Jag nämner bara att:

C uttalas som 'k' framför 'a', som i Cato, Caligula, Cannae, cancer, carpus o.s.v.
C uttalas som 'k' framför 'o', som i Colloseum, colon, constrictor o.s.v.
C uttalas om 'k' framför 'u', som i Cupido, cuprum o.s.v.
C uttalas som 's' före 'e', som i cecum (uttalas som "sekum"), cerebellum o.s.v. Då 'ae' uttalas som 'e', så blir det samma sak där, som t.ex. i Caesar.
C uttalas om 's' före 'i', som i Cicero (uttalas som "sisero"), cirkus o.s.v.

Så vitt jag kan komma på, så uttalas c som 'k' framför konsonanter i de ord jag kan komma på, men jag vågar inte svära på att det är en regel.

Senast jag tog del av sådant, så verkade forskare vara inne på att romarna själva eventuellt alltid uttalade 'c' som 'k'. Det innebär dock inte att vi bör ändra på de konventioner vi redan har kring uttal sedan långt tillbaka, då vi ju inte är romare.

Regeln är att C uttalas S framför E, I och Y, vilket är främre vokaler. Romarna (till ca 300 e.Kr.) hade dock inte den regeln utan uttalade C som K i alla positioner.

capio uttalades kappiåå,
scio uttalades skiåå,
Cicero uttalades kickeråå

Säsar med ä-ljud har jag aldrig hört. Du måste bo i Värmland eller nåt

Felpost

Lyssna själv:

https://forvo.com/search/Caesar/

Caesar uttalas Säsar på tyska och kan stavas Cäsar som alternativ stavning.

Fattar inte hur grekiska kommer in i bilden. Men jag ger gärna min syn på hur de fornitaliska diftongerna har utvecklats i latin, om det kan vara till någon glädje.

[ei]
Skrivs alltid med långt /i/, tex fīdus ”trogen”. Diftonguttalet har förmodligen varit omodernt redan när skriftspråket introducerades.

[au]
Skrivs alltid /au/, tex pauper,”fattig”. Verkar dock redan i klassisk tid motsvara ett vardagsuttal på [ō]. (Känt är tex att kejsar Claudius påstod sig tilltalas ”Clōdius”.)

[oi]
Skrivs från början /oi/. Utvecklas sen till långt /u/, tex commūnis ”gemensam”. I närheten av /b/ och /v/ skrivs det /i/, tex līber ”fri”, vīcus ”gård, by” (jämför ekonomi, från grekiska oiko- ”hus-”.) I vissa högtravande ord, som enbart hör till skriftspråket, bevaras skrivningen /oe/, tex foedus ”förening”, poena ”straff”. Uttalet av skriftens /oe/ verkar vara [ē] (vilket i klassik tid verkar sammanfalla med [ī]).

[ai]
Skrivs i regel /ae/ i klassisk latin, men med tiden allt oftare förenklat till /e/, tex Cēcilia, ēdils ”edil, vaktmästare”, sēcŭlum ”sekel”. Vardagsuttalet är av allt att döma [ē] (eller, som sagt, [ī]).

Uppmjukningen av /c/ sker naturligtvis EFTER att [ai] har mjuknat till [ē].

För att Caesar själv talade grekiska med de lärde, och latin med bönderna.

Jag tror aldrig att jag hört en historiker säga att Aeneidens skapelseberättelse skulle vara sann. Inte heller brukar de tro på sagan om hur Romulus och Remus diade från en varg. Själva tanken på att städer skulle grundas vid ett speciellt tillfälle genom en enskild händelse brukar avfärdas av historiker. I stället växer städer fram över tid, från några enskilda hus till små byar innan någonting som slutligen kan kallas en stad har kommit till. För att förklara varför C:et är hårt tror jag du ska lita någon annanstans än i Vergilius.