Ett glatt hundskall signalerar att vi kommit rätt.
Golden retrievern Lipton leker på grusplanen utanför den herrgårdsliknande villan på Ingarö.
Husse möter i dörren, klädd i jeans och vit pikétröja av märket Björn Borg.
Husse - känd som Sveriges främsta idrottsman genom tiderna med bland annat fem raka segrar i Wimbledon.
I morgon fyller han 50 år.
- Jag minns när pappa fyllde 50. Det var 1982 och jag minns att jag tänkte: "Fy fan, vad gammal han blivit."
Björn Borg spricker upp i ett leende.
- Men 50 år, det är ju ingenting!
Din fysiska status?
- Mycket bra. Jag väger ungefär lika mycket som när jag stod på toppen, eller kanske två kilo mer. Jag tycker om att hålla formen.
Hur gammal känner du dig?
- Inte som 50 i alla fall. Jag har en ung hustru och barn, då gäller det att vara på alerten.
Inför 50-årsdagen har förfrågningar strömmat in från medier i hela världen.
Björn Borg har gett exklusiva intervjuer till Expressen, USA Today, italienska La Gazzetta dello Sport och franska L'Equipe.
Resten - inklusive tv-jättar som BBC, CBS, NBC och RAI - har fått nobben.
Han håller samma hårda linje när det gäller inbjudningar till olika uppvisningsmatcher, fester och jippon.
- Jag skulle kunna åka i väg på något varje vecka, men jag sorterar bort det mesta. Jag håller mig undan så mycket som möjligt, säger Björn Borg som tidigare förklarat att han ser sig själv som "nya Garbo".
Vad tycker du om att bli firad?
- Det har aldrig varit min grej. Om jag hade tyckt det hade jag haft ett jättekalas, men jag vill inte stå i centrum. Nu åker vi i väg nånstans i stället. Jag vet inte vart, det är Patricia som fixat det.
Det är en lugn förmiddag på Ingarö. Patricias barn Kasper och Bianca går i skola på Kungsholmen, parets gemensamma son Leo är på dagis i Gustavsberg.
På Kolströmmen nedanför villan puttrar någon enstaka båt förbi.
Det enda som stör friden är när Lipton rymmer med fotograf Düsings sko. Björn Borg springer ut i strumplästen och försöker beveka Lipton med skinka. Det går sådär.
Sedan försvinner han in i köket för att sätta på kaffe. Huset, som formellt ägs av föräldrarna Rune och Margaretha, har en boyta på uppemot 600 kvadratmeter. I den lilla del vi ser präglas inredningen av designermöbler, starka färger och Leos leksaker som ligger utspridda över trägolvet.
Förutom tennisbanan nere vid vattnet finns här ingenting som påminner om Björn Borgs idrottskarriär.
- Jag har väl nån gammal tennisboll som Lipton leker med. Det är allt.
Varför...?
- Det är inte min grej. Jag har inga pokaler framme. Har aldrig haft, kommer aldrig att ha. Många idrottsmän har ett helt rum eller en hel vägg full med pokaler. Under alla dessa år har jag gett bort skor, kläder och racketar till välgörenhet runt om i världen. De grejer jag har kvar är Wimbledonpokalerna, racketarna från första och sista segrarna i Wimbledon och pokalerna från franska öppna.
Vilket för oss till vårens mest chockerande nyhet i tennisvärlden - att Björn Borgs Wimbledonpokaler skulle bjudas ut på auktion i London.
Huvudpersonen själv konstaterar:
- Det var nästan mer media än när jag vann min femte Wimbledon.
I pressmeddelandet från auktionsfirman stod det att Björn Borg gjorde det för att trygga familjens framtid. En formulering som bäddade för spekulationer om att tennisstjärnan stod på ruinens brant. En brittisk tidning jämförde honom med den fallna fotbollshjälten George Best.
- Det var många som tyckte att det var tragiskt och hemskt och förskräckligt. Men många var positiva också, säger Björn Borg som för att stilla stormen köpte tillbaka pokalerna från auktionsfirman.
- Det gick inte att sälja dem, konstaterar han.
- Det var ett sånt otroligt tryck runt om i världen. Och så ringde McEnroe. Han sa: "Vad fan håller du på med?" Han sa det på ett roligt sätt, det var kompissnack.
Var är pokalerna nu?
- På ett säkert ställe.
Kan du tänka dig att donera dem till ett tennis- eller idrottsmuseum i Sverige?
- Det vet jag inte. Det enda jag vet är att jag
aldrig kommer att sälja dem.
Hur är det ställt med din ekonomi?
- Jag har så jag klarar mig, kan man säga.
Du kör om kring i en alldaglig Ford kombi. Borde du inte ha råd med nånting vräkigare?
- Jag har haft sportbilar tidigare, men det känns inte lockande längre. Nu, med familj och hund, är det komfort som gäller.
Vid ytterligare ett tillfälle under våren har Björn Borgs ekonomiska situation varit ifrågasatt.
I början av maj rapporterade medierna om att Skatteverket krävde familjen Borg på 14 miljoner kronor i obetalda skatter. Detta var royaltypengar som betalats till ett bolag i skatteparadiset Nederländska Antillerna 1998-2001.
- Dagens Nyheter skrev att mina föräldrar var skyldiga jag vet inte hur många miljoner. Men dagen efter skrev de att de inte behövde betala. De hade delat upp storyn i två delar, säger Björn Borg som anser att det var en icke-nyhet.
- Det är som med så många andra svenskar, det är skatteplanering. Det är inget märkvärdigt. Det kommer inte att hända någonting.
Den här typen av negativ publicitet - hur påverkar den bilden av Björn Borg?
- Jag tror inte att det påverkar allt för mycket. Här i Sverige är det väldigt populärt att skriva om pengar. Om någon har pengar, tjänar pengar eller betalar lite i skatt - det är alltid intressant.
Tidvis har du blivit ganska hårt åtgången i medierna. Vad anser du om bevakningen av dina affärer och din person?
- Jag skiter i vad som står i tidningarna. Det är klart att det inte är kul när det skrivs grejer som inte är sanna, men man får väga det mot andra saker man har i livet. Jag mår så jävla bra och har gjort så i flera år. Men jag har egentligen aldrig brytt mig om medierna. Om jag brytt mig hade jag varit på psyket för länge sen.
Hur blev du så hård mentalt?
- Jag fick lära mig den hårda vägen. Det var "Labbe" (Lennart Bergelin) som sa: "Det är bara att gå in i skiten och köra." Och sen körde man ännu hårdare. Det är så det fungerar. Om du tittar i dag, många svenskar är så jävla bortskämda.
Av allt du gjort under dina första 50 år, vad är du mest stolt över?
- På tennisbanan är jag mest stolt över att jag införde en ny stil. I Wimbledon 1973 såg jag till att det blev rock'n'roll över tennisen. Tidigare hade det varit en överklassport. När jag kom fram blev det en annan atmosfär och det var väldigt positivt.
- Och sen var det tvåhandsbackhand och topspin - också en revolution där jag drev på. Det här är saker som många pratar om, och som jag är väldigt stolt över. Segrarna är det man strävar efter som tennisspelare, men att få vara med och tänja lite på reglernadet är stort.
När bar du pannband senast?
- Det är många år sen. (skratt) Det har jag lagt ner. Det skulle väl se ganska töntigt ut om jag skulle ha pannband nu...?
Vad ångrar du hittills i ditt liv?
- Det är i så fall att jag litade på människor som jag trodde var mina vänner. Det är lätt att säga när man har facit i hand, men det ångrar jag verkligen.
Menar du i affärer?
- Ja, och kanske vissa andra personer också. Som man trott varit ens vänner men det har visat sig att de bara varit ute efter ens pengar eller berömmelsen. Det är nånting jag ångrar, men det är inget att göra.
"Alla vi", då? Låten du spelade in med Tomas Brolin och Dr Alban 1999?
- (skratt) Det var ju en rolig grej. Men det blev ett sånt jäkla liv. Vem vet, annars hade vi kanske spelat in en singel varje år. Vi hade skitkul när vi gjorde det men vi visste ju att det inte skulle bli någon hit, direkt.
Har du varit med om något riktigt farligt?
- Ja. Jag skulle flyga London-New York med Concorden i slutet av 70-talet. Direkt efter starten sa det "pang!" och jag trodde att hela planet exploderade. Det visade sig att vi hade fått punktering på alla hjul, och de förklarade att vi skulle cirkulera över Engelska kanalen i ett par timmar och tömma allt bränsle. Sen skulle vi nödlanda på Heathrow. Alla började dricka, alla var aspackade på planet. När vi skulle landa hade de sprutat skum på banan och det stod ambulanser och väntade. Piloten gjorde det bra, man fick verkligen hålla fast sig men det var bara några som blev lite skadade.
- Om det hänt i dag hade jag blivit oerhört stressad. Det var naturligtvis obehagligt när det hände, men man känner sig mer odödlig när man är 22.
Är det annars lättare att leva i dag än när du var i den åldern?
- Ja, på ett sätt. Man har ju mognat. Och nu vill jag vara på ett ställe hela tiden, med familjen. Jag är mer harmonisk i dag.
Ett helt gäng svenska idrottslegendarer fyller 50 i år. Vem av de andra 56
rna har du mest gemensamt med?
- Förr hade vi jätteroligt ihop - jag, Ingemar och Frank träffades ganska ofta. Frank är skitkul, men man växer ifrån varandra. Vi lever helt olika liv i dag.
Du har upplevt mer än de flesta under dina första 50 år. Vilka drömmar har du kvar?
- Förutom att få vara frisk ser jag fram emot att se våra barn växa upp, att se vad de gör i framtiden. På äldre dar - jag säger så, nu när jag blir 50 - är det skönt att ta det lite lugnt.
http://expressen.se/index.jsp?a=602687
