"Sagoargumentet" i religionsdiskussionerna - alla tror på sagor!

Hur ofta hör man inte; - Du tror ju bara på sagor, det finns inga bevis för det du tror.

Jag vill påstå att alla människor tror på någon form av saga och därför inte kan använda sig av det argumentet.

Dom allra flesta människor verkar förutsätta att dom ska leva till någon slags medelålder och dö av ålderdom, trots att väldigt många av er kommer att dö av cancer, olyckor och sjukdomar och då kommer ni och era anhöriga och stå där som fån och undra hur det kunde ske, just på grund av att ni tror på sagor och är helt avskärmade från verkligheten.
Kärlek är en saga, det finns inga objektiva bevis för att något sådant skulle existera, samma gäller med alla andra känslor och egenskaper, allt är grundat på en subjektiv uppfattning om ordens betydelse, innebörd och värde, precis på samma sätt som mötet med en "gud" är för en religiös människa.
Pengar och status likaså, det har bara något som kan liknas vid ett objektivt värde eftersom det är tillräckligt många som är medlemmar i just den sekten, för att det ska få avgörande betydelse för en människas liv.

Hela ditt känsloliv och din upplevelse av det här livet, är uppbyggt på subjektiva, felaktiga antaganden - sagor och du kan därför inte använda sagoargumentet i diskussioner på religionsforumet, eftersom även du tror på sagor som inte är objektivt verkliga för någon annan än dig själv just nu.

Använder du sagoargumentet i diskussioner på religionsforumet och funderar du någon gång på vilka sagor du själv tror på?

Religion kan ses som en saga som blir alltmer sann och levande allteftersom vi lär känna dess innebörd närmre. Sage = livets berättelser skriver i bästa fall oss.

Men det förutsätter följande: sagan är på riktigt, och i sin realism både hårdare och mer brutal än det vi tidigare känt som verklighet.

Liksom denna saga är mer förtrollad och extatisk än alla vanliga sagor vi nånsin hört och dess grepp på vår subjektiva fantasi.

Denna paradoxala saga där krass realism och högsta idealitet möts i ny helig förening, är dock inget man ”tror på”. Denna saga ska levas praktiskt, och tron behöver vi bara för att orka med de akuta prövningar sagan ställer oss inför innan den nått sin förlösning, liksom alla hjältar behöver finna en mening i att gå i närstrid mot draken och inte bara kapitulera och dö.

Visst, när man är tonåring tror man att man är odödlig, där har du en poäng. Men skillnaden är hur man hanterar verkligheten när den slår en i ansiktet då och då. Normala människor förstår att de är tvungna att arbeta på att acceptera den, och utvecklas, medan religiösa gräver ner sig ännu längre i fantasierna.

Du har fel. Du lever som mest religiöst när du kan uthärda den högsta formen av real smärta utan att ge upp eller ge igen. Då går det framåt i den andliga evolutionen i rasande fart. Men detta förutsätter ofta att du haft en försmak av idealitet - att sådant lidande har en mening - eller vågar anta utmaningen att förutsätta att det har det, vilket kan kallas autentisk tro.

Du har kastat ditt ankare framför dig och hoppats på en mening i den horisont där liv möter död.

Annan sorts tro är mer slentriantro och vidskeplighet.

En tro på sagor alltså.


Måste allting ha en mening?

De flesta människor förutsätter att de ska bli gamla helt enkelt eftersom att de flesta människor blir gamla, de har oddsen på sin sida.
Kärlek och andra känslor kan bevisas i allra högsta grad.

Dina liknelser är verkligen värdelösa. Men å andra sidan är väl inte logiskt tänkande din starka sida med tanke på att du är religiös.

Nej ingen tro på vanliga sagor vi bara kan luta oss tillbaka och lyssna på som obekymrade barn. Utan ett närmande till den berättelse som skrivs om oss och alltid kommer att berättas, oavsett om vi är lomhörda för den eller ej. Ett försök att aktivt och deltagande komma närmre denna berättelses författare och de trådar denne väver kan också vara att gå den till mötes genom att medförfatta våra egna liv.

Allting behöver inte ha en mening för alla. För många är större delen av livet tvärtom en svårmanövrerad slump där mening bara glimtar till emellanåt.

Men var beredd på att det finns människor som har ett annat perspektiv på livet, där allt som sker har en mening, också det som för ett vanligt perspektiv tycks vansinne, obegripligheter och nonsens. Och att detta perspektiv kan vara det med störst legitimitet i längden, även om du inte har tillgång till detta perspektiv just nu eller kommer att få i detta liv.

/🌈

我們是未來

Du känner väl till den berömda D-K-effekten?

https://en.wikipedia.org/wiki/Dunning%E2%80%93Kruger_effect
En Försvarsmekanism grundad i Önsketänkande.

Det är lätt att tro att andra skall förstå, precis lika lätt är det också att tro att man förstår.
Vissa idioter tror att de är smarta., den vise vet att den är en idiot (och önskar andra vore visare än denne).
För dig som ju förstår, så borde detta också lätt förstås. "lilla du".

Jag kan tycka att denna teori är något cynisk och felformulerad eftersom jag hellre föredrar Aristoteles devis om att försöka se och bedöma människor efter potential och inte bara aktualitet, då alla människor har en obegränsad potential, om än på vitt skilda områden, om de bara visste att odla och förvalta i rätt hållning.

Fast det är klart, ibland tar cynisk klarsyn över och det är lätt att smittas av denna här där yxorna är spetsiga och vassa.

Finns det inget forum där alla bara är vänliga och kärleksfulla mot varandra? Familjeliv? Jag kanske flyttar dit istället nu när jag fyllt 24 år.

/🌈

我們是未來

Instämmer! Jag är så dum att jag tror att andra också skall tänka vidare och inte bara läsa vad som står.
I vetskap om allas potential, är det väldigt tröttsamt att se den fatala ignoransen. Arrogansen väger tungt.
Det är kan ske bra att vara klarsynt, men tyvärr verkar det inte smitta lika väl som cynism,
NEJ! Snälla. Där finns inte mycket insikt att varken hämta eller smitta vidare. Stanna här hos oss yxkastare.

愛

Det är sån här poesi jag inbillar mig att fängelsekunder diktar på servetter när ledan och våndan över det egna livets existentiella tillkortakommanden blir för svår. Men, kanske hellre enkel poesi och små sagor än inga alls.

/🌈

我們是未來

Om du läser Rödluvan och vargen, och lever dig in i karaktärernas öden är det en saga. Om du verkligen tror på att detta har hänt är det en religion.