Hur lyckades Hammarby bli så populära?

Synd att inte bp drar mer folk. Dom förtjänar lite stöd mer än dom får.

Ja storstockholm. Därför jag skrev tätort. Stor är kanske bättre för att mäta. Då har malmö 740 000 och göteborg 1,1 som jämförelse. Men visst 25 000 årskort är lättare sålt på 800 000 invånare så klart.

Man kanske inte ska jämföra två olika sporter men fotboll och ishockey är de i särklass största publiksporterna även om foboll är större. Att Stockholm bara har ett lag i ishockeyns högsta serie är lite anmärkningsvärt.

OnT, Hammarby är populära och har stor publik för att det är synonymt att match och att kröka hör ihop där.

Vet inte om bajen e populära. Både dif och aik e väl mervpopulära och mff blåvitt och peking är likaledes mer populära och större. Kolla pokalskåpen i jämförelse.

Man, tror jag hen skulle kalla sig. Med en frisyr som kallas manbun eller något sådant.

Sven Bergqvist som var landslagsmålvakt trots att han spelade med Hammarby i Division II på 1930-talet, det sjöngs om honom i Vårat gäng som drog storpublik i landet på den tiden.

Klubben hade även Svängis Johansson under hans storhetsperiod. Alltså Sveriges största cyklist genom tiderna, han drog storpublik runt landet samt levde ett bohemiskt Bajenliv fyllt med sprit & kvinnor.

Sen kom Nacka Skoglund. Populäraste grabben på Söder som alltid lirade fotboll med alla i kvarteret, kom upp i Hammarbys A-lag när klubben var som sämst. Fick spela i Division IV -III innan AIK erbjöd den arbetslösa Nacka kneg, 1000 spänn, en kostym och en kappa till morsan. Ett halvår efter det var han uppe bland världseliten i fotbollen, men varje gång han kom hem gick han på Hammarbys matcher och hängde på Södermalm.

Ni förstår det är myten runt laget. Det hårda livet.
Som när Måsen Björk gick bort efter en blindtarmsoperation 1928, eller Nicko Schirmers tragiska bortgång 1941. När Sigge Öberg 1949 hittades mystiskt drunknad i Hammarby Sjö. Kurt Kjellström som alltid hade suparpolarna på läktarn vart han än spelade, tillslut kom levernet ikapp och han gick bort 44 år gammal 1965.

Den mer berömda myten är om den roliga fotbollen.
Som när Hammarby 1921 spöa Djurgårn med 6-0. 1973 vände Hammarby derbyt från ett 1-0 underläge till 4-1 sista tio minuterna. 1976 då laget krossade guldjagande Öster med 6-0 på Söderstadion. Eller 1980 då Bajen låg under 1-2 första halvlek mot IFK Göteborg, men vände matchen i andra halvlek till 5-2. http://hifhistoria.se/Historia/bilde...oteborgref.jpg
Klacksparkar, dribblingar, fylla, braj & sång. De é Bajen.

Är det inte så att Hammarby är populärt för att det är en knegarklubb?

Det osar arbete, slit och kneg om Hammarby och arbetarrörelsens vindar. Är man knegare så är man Bajare. Eller hur?

Många inflyttande osäkra personer som vill passa in börjar hålla på Hammarby av någon märklig anledning. Med de sagt har de givetvis många riktiga fans också.

Måste vara trist för de "riktiga supportrarna" att ha spånga turister på såväl hemma som borta matcher.

Om något verkar dom uppskatta dom. Det är u på grund av dessa turister som Bajen kan skryta om sina publiksiffror. Och det är ju det enda dom har.

Det enda trista är väl myten om att det skulle vara mycket turister. men jag kan förstå att det är ett bekvämt sätt att se på saken.

Att vara bäst på nyrekrytering innebär ju en del "turister". Inget gott som inte för något ont med sig och vice versa.
Sen att man som blårand väljer att gå den hånfulla vägen är väl logiskt. Men jag hade gärna sett Djurgården vara ett självklart val för nya Stockholmare. Nu präglas vi ofta av en elitism jag tror kan skrämma bort folk lite. (vår hockeysektion gör inte det på samma sätt)