Människor är så självupptagna och egoistiska. Dom ska tröstas och det är så jävla synd om dom men tröstar dom någonsin någon annan? Nej det gör dom inte. Är äcklad vet att det finns bra människor där ute men helt ärligt, dom flesta är skit utan ryggrad.
Den snällaste människan jag mött var en kille med asperger som frågade hur jag mår
Grabben. Om du bara visste hur mycket det betydde för mig då
Ingen har brytt sig på det viset
Alla antar att man är Jesus och gjord av sten för att man avlastar deras sorg och inte gnäller utåt.
Och när det är vår tur att gråta så är ingen där. Hur ska jag någonsin kunna älska dig? Det går inte.
Jag älskar ingen och jag vill heller inte bli älskad. Låt mig dö och kom inte på min begravning heller. Det blir ingen minnesstund för jag vill dö i tysthet. Jag gillar inte er men jag har sett hur ni svansar efter mig hela livet
Dra åt helvete
Ni får inte ett skit
Sörj er själva och hur kassa människor ni blev, spring efter varandra och kleta in varandra i era problem och låtsas tycka synd om varandra när det egentligen är er själva ni tycker synd om. Det är så uppenbart.
Jag har tröstat er tillräckligt och ni får aldrig nog. Giriga jävlar! Bara tar men aldrig ger
Människor ljuger så mycket. Jag litar inte på någon och jag förväntar mig ingenting
Jag är inte typen som rantar men jag vill att ni ska veta att jag hatar er. Sedan återgår jag till mitt. Låter er ruttna och fortsätta vibea lågt. Jag ska inte rädda någon! Jag sänker båten