Nya Lätta på trycket-tråden! (Läs riktlinjerna i trådstarten)

Mår för jävligt. Har den senaste veckan tagit typ 6g gabapentin varje dag, ca 3 gram kokain i helgen, lite gräs och en hel del benso, imovane och druckit alkohol dagligen.

Har länge brottats med självmordstankar, men aldrig så ingående som jag har haft idag.
Det gick till och med så långt att jag tog ett rep ur min badrock och knöt fast det ordentligt över en dörr och "testade" att hänga mig bara för att se hur det känns. Just att hänga mig har varit det jag har ägnat mest tankar åt.
Jag hade lätt klarat det om det inte vore för att jag inte just här och nu vill dö, den lilla livsglöd som finns gjorde det till en barnlek att kravla mig upp och slita loss repet. Men det blev uppenbart att jag när som helst kan dö - det krävs bara ett aktivt val att lyckas pusha mig över gränsen. Någon minut till i repet och jag hade nog svimma av syrebrist.

Fan imorgon skall jag på NA möte. Jag är en tragisk pundare som sedan 12 års åldern har haft tankar på att ta mitt liv, men har alltid intalat och övertygat mig själv att ge livet en chans tills jag är 25.

Nu fyller jag 25 om mindre än en månad och börjar fan bli rädd för mina tankar. Särskilt efter dagens påhitt..

Är inte så jävla sugen på att erkänna detta till socialen och beroendekliniken jag går till då jag bara i år har spenderat 1,5 månad på slutenpsyk under LPT.

Skönt att kunna skriva av sig till randoms, tack för att detta klotterplank finns.

Jag är så låg på kvällen. Alltid så jävla låg. Fattar inte hur jag ska orka ta mig igenom alla dessa kvällar. Vill bara sova så det blir morgon igen. Och absolut inte vakna på natten.

Tack. Jag försöker. Har så mycket att berätta, så många ord och tankar som slåss om att få komma ut. Men när jag försöker så låser det sig. Vet inte varför. Vad jag är rädd för.

Min högsta önskan: slippa oro och rädsla. det kommer nog aldrig hända. man ska vänja sig men jag är redan van. vill ändå slippa.

men vad är det som du är så orolig och rädd över ?

Hela min livssituation. Allt som jag inte kan påverka. Mår bara inte bra med något. På kvällen är det värst. Då känner jag mig inte trygg förrän jag tagit en sömntablett.

❤️ Ligger och väntar på att tabletter ska verka och jag vaggas bort. Hur kunde mitt liv bli så här. För två år sen var det inte alls riktigt så här hemskt. Någon slags hopp hade jag trots alla problem. Kanske också någon slags chanser kvar att överleva på ett vettigt sätt. Kommer jag kunna komma tillbaka till åtminstone det läget igen? Jag skulle ge allt för det. Ännu mer för att förändra mer. Stora Munnen och allt det där, vad fan är det för påhitt, det är inte min sak längre, har aldrig varit, inte mitt val, vill nån annan ha Stora Munnens öppet mun tuggande av slabbig mat så okidoki för mig. Jag kan inte åtgärda det. Ursäkta att mitt hår var för brunt och för tjockt liksom och att jag kanske var för smal. Jaha. Jag var visst fel ras och helt fel art. Sorry sorry. Jag spelar inte spel, sällskapsspel och brädspel heller. Så det är inte mitt problem. Inte mitt val. Jag har andra problem. Jag måste inse att min verklighet är det här. Och jag vet vad jag tycker om. En kopp kaffe eller te på något trevlig plats, kanske ett café. Inte så mycket intryck. Vara ute en lagom stund i skogen eller vid havet i närheten. Allt som jag faktiskt kan göra redan nu utan att någon hindrar mig. Att bli bättre på att sy små grejer. Att rita. Att läsa. Film är inte så viktigt. Kanske senare. Nu orkar jag inte. Visst finns det människor både nära och långt borta som skrämmer mig. Men jag vet ju hur jag överlever ett tag. Stänga av när det blir jobbigt. Det är viktigast. Och att veta att sista utvägen alltid finns kvar. Min flummiga psykdoktor sa i vintras att han ville ge mig en ”hitman”. En digital ”hit man” som livvakt. Alltså han skojade, men det visar väl på hur knäpp jag varit och så om han tyckte jag behövde det då. 💔❤️🌹

jo men vad är det som inte går att lösa med din livssituation ? att det är svårt i bland att lösa nått förstår jag mycket väl , men att det skulle vara omöjligt har jag svårt att förstå

så frågan är hur olösligt är just din sittuation ? , för det finns alltid alternativ om man verkligen vill


så trött i dag här , hur ska jag orka med denna dag ?

jag lever i en överlevnads mod just nu , jobba , äta , sova !!!!!!! ,
inte tänka för mycket , bara gör det .

Jag vet inte om det är omöjligt eller inte. Just nu när det är morgon känns allt alltid lättare än på kvällen. Men jag kan nog säga att jag slösat tid på fel saker och så blir det ju när man mår dåligt. Iaf för mig. Jag har haft psykiska problem hela livet, men aldrig psykos utan det har varit ångest, depression, ätstörning, social fobi, koncentrationsproblem och mina extrema sömnproblem (sov knappt nåt i natt, ibland går det inte trots tabletter. när jag väl slumrade in lite vaknade jag snart av att min näsa störtblödde och jag blev skitskraj.)

Ja att försöka bara överleva är väl grejen om man har så här. Bara stänga av. Avskärma sig och göra det man kan. Återigen försöka ta bort intrycken. Skriva av sig även om det är vissa som tycker det blir tjatigt att läsa det man skriver kanske. Men de får väl hoppa över att läsa och skriva nåt själva.

jo men har du testat att förändra nått av dina problem , till nått bättre
små steg och med rätt tänk , så går det ofta bättre än många tror , just din rädsla är nått du borde försöka göra dej av med , för den hemmar nog hela ditt liv , typ lite näsblod , är inget att va rädd för , även om det är osmidigt när man råkar ut för det

Men jag är livrädd för blod och kan inte se blod. Vissa är ju så. Det är överlevnadsinstinkt.

ok tur att du inte är kvinna då nej blod är inget farligt , det renar sår och bildar skorpa så inget ska komma in i våra kroppar , blod är din vän när du behöver det