Vad kom först? Partikeln eller naturlagarna?

Jo, det finns inga speciella motsägelser.


https://www.quora.com/Did-the-laws-o...e-the-big-bang

Tenderar att hålla med, dock så anser jag att det behövs ett klargörande.

En upptäckt av en partikel är i dess renaste icke-dualistiska antagande bara en observation, medans naturlagen som denna partikel uppvisar måste konceptualiseras i efterhand, dock oavsett om naturlagens koncept om partikeln i efterhand konceptualiserades av mänsklig tankeförmåga, så existerade partikels naturlag även innan den konceptualiserades som en naturlag annars hade inte naturlagen kunnat konceptualiserats.

I en annan tråd kallad "chris langan" där ja skrev sista svaret för ett par månader sen:

"Fältet mediumet är enligt egen deduktion naturlagar. Fältet innehållandes naturlagar har skapat allting."


Så kvantfält och eller övriga fält sprutar ut partiklar och universum varje plank sekund

Precis som en del inlägg föreslår så kan man betrakta naturlagarna som beskrivande och då har de naturligtvis inte funnits längre än det funnits fysiker som beskrivit naturen. Betraktar vi däremot naturlagarna som fundamentala så är tiden en manifestation av naturlagarna och det kan då inte ha förekommit någon tidpunkt före dessa.

Jag vill bara påpeka att om naturlagarna är fundamentala så har naturlagarna alltid existerat och saknar skapelseögonblick eftersom de är fundamentala.... sen därpå rent intuitvt vore det ju brfängt att något så fundamentalt som en naturlag skulle ha ett skapelseögonblick. Det innebär ju att tiden går oändligt långt bak.

Ett delvis Syfte med tråden är att kunna göra just denna otroliga härledning, för det innebär att universum är oändlig. Alla partiklar, rumtiden, är bara en manifestation av naturlagarna.

Ett ytterligare bevis för denna härledning är :
1patiklar, rumtiden går inte att separera från lagarna. Att det inte går att separera innebär att om vi drar det till sin spets att allt måste bestå av samma sak. Alla partillar består av samma ssk. Partiklarnq får bara olika former då den reser omkring i olika energinivåer. Vi kan metaforiskt det som en sträng som dansar.
2 om vi tänker djupare: x vore helt separerat från y, skulle de inte dela samma naturlagar eller bestå av samma sak. Så x kan aldrig skapa y.

Jag delar inte slutsatsen att universum behöver vara oändligt. Härifrån ser det ut som att allt började i Big Bang och då är universum ändligt i den riktningen.

Min utgångspunkt är att universum manifesterar sig genom partiklar och partiklars interaktioner. Vi kan i princip inte observera något annat än partiklar som interagerar och allt annat vi tror oss veta om universum bygger på tolkningar utifrån interaktionernas mönster. Vi kan beskriva interaktionerna som noderna i en topologisk graf där partiklarna utgör kanter. I grafen bildas kluster som kan tolkas som lokalitet i tid och rum, där partiklar med hög sannolikhet att interagera med varandra kan placeras närmare varandra än partiklar med lägre sannolikhet att interagera. Partiklar som är rumsligt åtskilda behöver även vara åtskilda längs en tidsaxel för att kunna interagera, vilket kopplar samman tid och rum. Men eftersom tid och rum bara har en implicit existens genom mönster i partiklarnas interaktioner, så kan det varken finnas tid eller rum utöver vad som behövs för att beskriva de partiklar som finns. Om inga interaktioner kan placeras i tid före Big Bang, så finns det helt enkelt inga fler streck på linjalen åt det hållet. För mig är det ett icke-problem att tiden kan ha en distinkt början, eftersom jag inte betraktar tiden som mer fundamental än det universum den beskriver.

Det är en usel stil att kapa andras trådar för att börja bluddra om de egna käpphästarna.

Den här tråden handlar inte ett jäkla dyft om någons Gud.

Ni som vill diskutera religion har ett utmärkt forum för detta, jag vet - för jag moderar även detta.

OT raderat.
Varningar utdelade.

/Mod

Är det inte väldigt ologiskt att alla naturlagar och partiklar hiff haff puff uppstod från ingenting? Genom att säga att allt startades från big bang så tror du ju på att ingenting skapade något, eller att tiden stod stilla i evigheter men plötsligt börja något ticka? Alla dessa scenarion är smått absurda. Det är ju rimligare på alla sätt vis att naturlagar och alla partiklar existerat i evigheter, och helt onödigt att göra en modfikation på det att visst alla naturlagar var stilla då tiden va stilla före big bang.

Jag vet att även stephen hawking säger att tiden började i och med big bang, och hans svar är att vi inte kan veta om något före big bang så han väljrr att kalla det undefined. Men det är ju helt enkelt mer en attittyd att inte vilja vara ovetenskaplig och börja filosofera.



Det är ingen som vet vad som skedde före big bang. Vissa tror att något skapade big bang, vissa tror att big bang är en återupprepande händelse likt en puls där rummet efter att ha vidgats i biljontals år tillslut kontraheras så att alla partiklar är på en liten punkt som slutligen utlöser en big bang. Så det finns ingen logisk grund att ha det som en kvalificerad gissning att tiden har sin start vid big bang, annat än som en godtycklycklig sarkastisk start av tiden: Jo minsann, här började tiden, för det är så långt vi kan observera, och det skedde ju faktiskt en stor smäll, så här är det lämpligt att tiden började, för vi vi vill ju inte att vetenskapen ska låta svävavände.

Om tiden är ett emergent fenomen som bara kan upplevas inifrån universum så är det felaktigt att alls resonera om universums temporala utsträckning. Universum har varken uppstått eller funnits oändligt länge, eftersom dess existens inte är tidsberoende.

Lägger vi tiden utanför universum så gör vi tiden till Gud. Hur kunde tiden uppstå och vilka naturlagar fanns innan tiden som gjorde det möjligt för tiden att uppstå?

Jämför tiden med andra emergenta fenomen, t.ex. gastryck. Blir det för glest mellan molekylerna så upphör deras systematiska krockande som bildar ett gastryck. Analogt upphör kausaliteten om det blir så glest mellan partiklarna att de inte kan interagera med varandra. Ligger molekylerna respektive partiklarna för tätt så händer samma sak.

Att universum börjar abrupt i Big Bang är faktiskt är helt godtycklig tolkning. Vi har valt att definiera tidsenheten sekund så att strålningsfrekvensen från en viss isotops sönderfall hålls konstant och sedan får alla naturlagar anpassas efter detta. Men vad är det som säger att just detta skulle vara en fundamental tidsenhet? I praktiken mäter vi universums ålder i 10^x sekunder därför att universum då förändras ungefär linjärt med x. Förutspår vi universums framtid så beräknar vi hur det kommer att se ut om 1 år, 10 år, 100 år, 1000 år, ..., 10^10 år, 10^100 år osv. Åt andra hållet beräknar vi hur universum såg ut när det var 10^-30 sekunder gammalt, när det var 10^-31 sekunder gammalt osv. Eftersom vi mäter universums ålder på en logaritmisk tidsskala så har faktiskt universum alltid funnits för alla värden på x och universum har då skapats gradvis under oändligt lång tid. Idén om en abrupt och svårförklarlig skapelse i Big Bang uppstår alltså när vi avviker från att mäta universums ålder längs en logaritmisk tidsskala. Slutsatsen bör då vara att sekunder är fel tidsenhet. Svårare än så behöver det inte vara.

De är en och samma sak.

En hel verklighet är en viss uppsättning naturlagar och hela dess histoversum, dvs alla möjliga historier som kan existera i den verkligheten.

Det är en form av pareidolia där de distinkta partitionerna av den verkligheten bara kan se de andra distinkta partitioner som härrör ur och lyder under exakt samma naturlagar, vilket manifesterar deras existens.

Om vi säger att vår verklighet och hela dess histoversum är överallt det kan manifesteras på alla möjliga olika sätt över hela dess utsträckning ( vilket är oändligt då dess händeslehorisont är variabel beroende på sannolikheten för extrem lång interaktion ) så är den och allt inom dess domän ett fält vilket samtidigt är en partikel.

Alla partitioner av alla verkligheter och alla deras möjliga lösningar/historier går att tolka som både fält och partiklar, beroende på hur man mäter.

Över oändlig tid, så är de fält. Men i specifika tidpunkter så är de partiklar. Men tidpunkter kan endast mätas om verkligheten är en atom i en större verklighet i vilken den är ett sub-domän eller partition.

Lite enklare beskrivet: Om du springer omkring och lever ditt liv på alla möjliga sätt i en närmast oändlig uppsättning historier, så är du ett fält. Men om vi väljer att mäta dig i en specifik dimension, låt säga att tid, eller förändringhastighet relativt andra distinkta partioner, så är du en partikel.

Du kan bara uppfatta och interagera med distinkta ting i den uppsättning naturlagar som definierar och manifesterar just din verklighet. Men i själva verket kan du vara i ett oändligt antal andra uppsättningar av naturlagar ( dvs verkligheter ) samtidigt. Men i andra verkligheter kanske du inte är stabil eller distinkt.

Jag tolkar det som att du har en bias när du säger att tiden är ett emergent fenomen av universum.Tiden har existerat utanför universum enligt min egna kvalificerade gissning. I annan del av ditt inlägg så säger du att tiden är en gud för du finner det absurt och frågar dig själv vilken naturlag som då skapat tiden? Själv anser jag att tiden är ett icke fysiskt fenonen som ilussionartat manipuleras av vårt universums rumtid, där rummet har egenskaper som kan ändra förändringshastigheten. Men detta är bara en lokal ändring av förändringshastigheten som är ett uttryck/manifestation av rummets egenskaper, och inte en defacto ändring av tiden som är icke fysikalisk.

Eftersom jag emellertid anser att tiden är icke fysikalisk, men existerar abstrakt så finns det inget som skapade tiden.




Jag gillar tanken att man ser tiden som oändlig då vi kan dela upp tiden i oändligt små tidsenheter när vi ser tiden som logaritmisk. Men måste ändå avfärda tanken som en begränsning, då tiden har fler aspekter än hur små tidsenheter man kan dela in den i, den är också oändlig som den största möjliga tidsenhet vi kan tänkas bygga tiden på.

Tiden har dessa två oändlighetsaspekter
1Logaritmisk: oändligt liten tidsenhet
2 oändligt stor tidsenhet


Där vare sig 1 eller 2 varför sig logiskt utesluter varandra, därför kan du i din deduktion inte avfärda nummer 2 att tiden kan tånkas ha en oändligt stor tidsenhet annat än genom ett sido argument, vilket du har anfört som att tiden är gud om den fanns innan universum, för vilken naturlag har då skapat tiden? Detta sidoargument har jag kontrat med att tiden är icke fysikalisk.

Edit :Att tiden är icke fysikalisk är min osäkra gissning. Om tiden bara är förändringen av det fysikaliska, så ändrar det inte mina argument: Eftersom något förändras, så måste det ha förändrats i all oändlighet dvs tiden existerade innan big bang.

Existens av någonting måste vara först