För mig dog nog den västerländska civilisationen med Napoleon och emancipationen av judar i Europa. Vit självständig nationalism kunde inte riktigt hämta sig efter det, även om NSDAP gjorde ett tappert försök i Tyskland med förhoppning att få med resten av Europas nationer mot sunt tankegods och hälsosam suveränitet.
I någon avlägsen framtid kommer kanske den sionistiska världsordningen i sina historieböcker fastslå 1789(Franska revolutionen) som ett slags symboliskt år för den västerländska civilisationens undergång(på samma sätt som vi förhåller oss till år 476 AD som Romarrikets undergång i våra historieböcker).
För att göra en svensk anknytning med avseende på årtalet årtalet ovan, så kom ju judarna till Sverige på 1700-talets andra hälft, och innan århundradet var slut hade frimureriet etableras här och vår kulturkung, Gustav III hade blivit mördad.
Emancipationen för judar i Europa kom ju såklart vid olika årtal, men startade i Frankrike med Napoleon och revolutionen. För Tyskland kanske man kan sätta årtalet till 1871(?).
En kultur definieras ofta av dess genier. Och att det finns en bördig jordmån för dessa personligheter att blomstra, samt ett folk och etablissemang som uppmuntrar till detta. Tittar vi på Tyskland så ser vi att alla deras riktigt stora kultur/vetenskapspersonligheter levde före frigörelsen av judar.
Tänker på Bach, Mozart(Österrikare visserligen), Beethoven inom musik. Goethe och Schiller inom drama/litteratur(Schiller var av sin samtid ansedd som en större dramatiker än Shakespeare) Gauss och Leibniz inom vetenskap/matematik. Hegel och Kant inom filosofin osv.
De enda riktigt stora personligheterna under/efter emancipationen var väl Nietzsche och Wagner? Men så var dessa också uttalade anti-semiter.
Nåväl, det var mest lite bakgrund. Om vi tittar på den korta tid som juden har varit fri med lika rättigheter i Europa(Samtidigt som hon haft exklusivt medlemskap i sin egen diaspora-tribe's intressen och rättigheter) så är det inte svårt att se alla problem som kommit i dess kölvatten..
- Kommunism/bolsjevism(100+ miljoner mördade/torterade), Holodomor(Ukraiska avsiktliga svälten), dekadensen(Med Berlin som ett slags centrum för prostitution, droger, sexuella avarter), vitas minskade inflytande i media, politik, finans, medicin till förmån för juden.
En jude vid namn Hooton deklarerade under kriget(ww2) en plan, så kallade Hootonplanen. Enligt denna skulle man blanda bort den vita rasens aggressivitet(Som visade sig tydligast hos Tyskarna enligt Hooton).
Detta skulle man åstadkomma genom att få tyska kvinnor att avla med utomeuropeiska invandrade män. Och tyska män skulle förflyttas utom rikets gränser så att de i händelse av familjebildning inte kunde välja tyska kvinnor. Tyska folket skulle på så sätt upphöra att existera på det sätt de tidigare gjort. Aggressiviteten skulle därmed blandas bort menade Hooton.
Nu genomfördes visserligen aldrig Hootonplanen, åtminstone inte som han hade tänkt sig enligt stycket ovanför(Tyska folket utsattes för andra hemskheter istället, minst lika avskyvärda)
Hursomhelst, denne Hooton är inte svårt att hata. Men hade han lite rätt i idén om den vita mannens aggressivitet? Eller hur ska man förklara alla krig och konflikter i Europas blodiga historia före Napoleontiden, alltså före judens emancipation?
Har vi bara varit offer för religiösa spänningar(katolicism vs protestantism), makthungriga despoter och kungar. Eller finns det något i vår vita natur som faktiskt kan kritiseras? Hade Hooton en poäng här, även om han var en ond sionist i övrigt?
Tråden blickar bakåt, men jag är egentligen inte intresserad av historia, utan letar en slags "full picture understanding", där vi går till botten för att förstå nationalsocialism, rasfrågan och framförallt judefrågan(och då behövs historiska tillbakablickar).
/Belavia
I någon avlägsen framtid kommer kanske den sionistiska världsordningen i sina historieböcker fastslå 1789(Franska revolutionen) som ett slags symboliskt år för den västerländska civilisationens undergång(på samma sätt som vi förhåller oss till år 476 AD som Romarrikets undergång i våra historieböcker).
För att göra en svensk anknytning med avseende på årtalet årtalet ovan, så kom ju judarna till Sverige på 1700-talets andra hälft, och innan århundradet var slut hade frimureriet etableras här och vår kulturkung, Gustav III hade blivit mördad.
Emancipationen för judar i Europa kom ju såklart vid olika årtal, men startade i Frankrike med Napoleon och revolutionen. För Tyskland kanske man kan sätta årtalet till 1871(?).
En kultur definieras ofta av dess genier. Och att det finns en bördig jordmån för dessa personligheter att blomstra, samt ett folk och etablissemang som uppmuntrar till detta. Tittar vi på Tyskland så ser vi att alla deras riktigt stora kultur/vetenskapspersonligheter levde före frigörelsen av judar.
Tänker på Bach, Mozart(Österrikare visserligen), Beethoven inom musik. Goethe och Schiller inom drama/litteratur(Schiller var av sin samtid ansedd som en större dramatiker än Shakespeare) Gauss och Leibniz inom vetenskap/matematik. Hegel och Kant inom filosofin osv.
De enda riktigt stora personligheterna under/efter emancipationen var väl Nietzsche och Wagner? Men så var dessa också uttalade anti-semiter.
Nåväl, det var mest lite bakgrund. Om vi tittar på den korta tid som juden har varit fri med lika rättigheter i Europa(Samtidigt som hon haft exklusivt medlemskap i sin egen diaspora-tribe's intressen och rättigheter) så är det inte svårt att se alla problem som kommit i dess kölvatten..
- Kommunism/bolsjevism(100+ miljoner mördade/torterade), Holodomor(Ukraiska avsiktliga svälten), dekadensen(Med Berlin som ett slags centrum för prostitution, droger, sexuella avarter), vitas minskade inflytande i media, politik, finans, medicin till förmån för juden.
En jude vid namn Hooton deklarerade under kriget(ww2) en plan, så kallade Hootonplanen. Enligt denna skulle man blanda bort den vita rasens aggressivitet(Som visade sig tydligast hos Tyskarna enligt Hooton).
Detta skulle man åstadkomma genom att få tyska kvinnor att avla med utomeuropeiska invandrade män. Och tyska män skulle förflyttas utom rikets gränser så att de i händelse av familjebildning inte kunde välja tyska kvinnor. Tyska folket skulle på så sätt upphöra att existera på det sätt de tidigare gjort. Aggressiviteten skulle därmed blandas bort menade Hooton.
Nu genomfördes visserligen aldrig Hootonplanen, åtminstone inte som han hade tänkt sig enligt stycket ovanför(Tyska folket utsattes för andra hemskheter istället, minst lika avskyvärda)
Hursomhelst, denne Hooton är inte svårt att hata. Men hade han lite rätt i idén om den vita mannens aggressivitet? Eller hur ska man förklara alla krig och konflikter i Europas blodiga historia före Napoleontiden, alltså före judens emancipation?
Har vi bara varit offer för religiösa spänningar(katolicism vs protestantism), makthungriga despoter och kungar. Eller finns det något i vår vita natur som faktiskt kan kritiseras? Hade Hooton en poäng här, även om han var en ond sionist i övrigt?
Tråden blickar bakåt, men jag är egentligen inte intresserad av historia, utan letar en slags "full picture understanding", där vi går till botten för att förstå nationalsocialism, rasfrågan och framförallt judefrågan(och då behövs historiska tillbakablickar).
/Belavia
__________________
Senast redigerad av Belavia 2019-05-07 kl. 16:28.
Senast redigerad av Belavia 2019-05-07 kl. 16:28.
