Var det meningen att människan skulle komma så här långt?

Detta är en fråga jag har funderat över den senaste veckan. Tanken slog mig när jag satt på en spårvagn och tittade ut genom fönstret. Tänkte på hur jävla snabbt vi kan ta oss fram om man jämför med hur snabbt vi människor kan gå/springa. Då började jag tänka mer och mer om alla sjuka saker vi har hittat på, upptäckt och skapat. Då undrade jag om det någonsin var meningen att vi skulle komma så långt som vi gjort, eller om vi just nu egentligen borde vara kvar i Afrika och leva som jägare & samlare.

Vi har ju definitivt rubbat ekosystemet och sånt. Och varför skulle naturen/gud eller vad som nu styr och ställer skapa något som kommer bli så himla överlägset allt annat som nånsin existerat på denna jord. Frågar ni mig tror jag inte att det var tanken att vi någonsin ens skulle kunna ha chansen att leva som vi gör. Jag tror att vi inte ens borde ha blivit jordbrukare, jag tror att vi borde ha varit som andra djur och inte kunna ha tid att tänka på livets mening och andra fåniga saker utan bara tänka så som djur gör, att överleva helt enkelt.

Vad tror ni? Är allt detta med i en större plan? Kommer andra djur nånsin komma till den nivå vi är på?

Kanske är en jävligt virrig tråd men jag vägrar tro att jag är den enda som tänkt på detta.

Kanske vi är en del av ekosystemet även om vi inte förstår att vi måste bränna bensin å elenergi . Nu tänker jag inte tänka så mycke hur men att vi förbränner för att vi måste .
Det är naturligt det vi gör om man såg det från en högre intelligens. Presis lika enkelt som vatten forsar efter månen 😀

Jorden har funnits i miljarder år.
Den kanske behövde något som den inte kunde göra själv.

Av okänd anledning kanske Jorden vill ha plast.
Kunde inte göra den själv, så den skapade oss.

Nu har den plast, så vi behövs snart inte mer.

Finns det öht nån "större plan"? I så fall vilken? Och finns det belägg för den?

Vi har inte ens kommit halvvägs. Meningen eller ej så kommer människan fortsätta utvecklas, det ligger i våran natur.

All denna komplexitet född ur en apa som lärde sig att tänka, kommunicera med språk och systematisera...

Med den vetenskapliga metoden, specialisering och bevarandet av tidigare kunskap är denna naturkraft kallad tänkande totalt dominerande allt annat. Intelligens är naturen som blir självreflexiv och konstruerar om sig själv - eller ödelägger allt.

Men frågan om det var "meningen" är ju lite lustig. Vad vet väl vi om sådana saker som "mening".

Meriter från den större planen kommer från omgivningen, som har skapat allt du använder dagligen, och såsom det mänskliga livet fortsätter, hade en kognitiv automatisering av glädje gjort ett himmelrike åt oss. Lidandet är inte borta än, men det kommer.

Sorry att behöva säga det men det finns ingen mening, med något. Förstår på dig att du är i början av ditt filosofiska funderande, vänta sådär en 20-25 år till du är i 40 års åldern så kommer du förstå att det inte finns någon mening med något och att allt är meningslöst.

Människan har funnits 1/3 del av tiden som dinosaurierna var kungarna på vår jord, och det fanns ingen mening med dom. I framtiden när vi har utrotat oss själva kommer mänskligheten bara vara en parantes i jordens historia...

Tänkt i dem banorna! jag tror svaret är nej! Det är galet hur komplex vår existens är

Äh, vi har ju inte kommit någonstans än. Fortfarande bundna i huvudsak till våra lilla planet i vår ganska mediokra galax. Hela universum är så gott som orört. Finns det en PLAN så kan den ju inte bortse från detta.

Intressant. Utan mening finns det inga existentiella krav på människan. Ursprungsläget för fridfullhet.

Sett på George Carlin?
https://youtu.be/7W33HRc1A6c