Om allt kretsar kring en själv.

Hejsan.

Om jag nu tror att ALLT utgår från mig själv, som en illusion i en simulation, hur kan jag då bli motbevisad och känna att den stämmer?

För alla förklaringar som ska motbevisa mig kan ju isåfall vara något jag själv har byggt upp.

Tanken har fäst sig i mig att detta jag upplever är den enda upplevelsen som finns och som är sann.
Det är en väldigt narcissistisk tanke jag vet, men den påverkar mig på ett sätt som gör att mycket inte känns verkligt.
Och hur jag kan veta att denna verklighet jag upplever även delas av andra?
Som när jag ser mig själv i spegeln och ser en smal person, tänk om jag egentligen är tjock i andras verklighet och om jag frågar dom om jag är tjock och dom svarar nej så är det egentligen bara jag själv som tolkar från min egen upplevelse och egentligen så svarar dom ja, att jag är tjock.

Den andra personens medvetande kan ju även vara längre fram eller längre bak i tiden men när jag möter dom så upplever jag mötet från mitt perspektiv, så jag lever i min egen sanning i en kollektiv lögn.

Jag hoppas ni förstår lite mina tankar, dessa tankar påverkar mig en del och jag vill komma vidare.

Må bra.

Hur det nu än är med verkligheten, så sitter du ju fast i den.
Enda sättet att avsluta "simulationen" är ju självmord.

Du vet att vissa val du gör kommer leda till en bestämd framtid.

Som rån och mord. Det kommer leda till fängelse.

Så vad är skillnaden på att se världen som en illusion eller blodigt allvar?

Illusionen är inte en verklighet i sig utan den grundar sig i något djupare, blodigt allvar är rätt verkligt.

Livet är väl olika verkligheter. Ju mer du lär dig, ju mer ser man att inget är bestämt och självklart.