Citat:
I Afrika, MENA och Centralasien finns en väldigt tydlig uppdelning om vem som skall göra vad. Männen står för försörjningen och kvinnorna sköter hemmet. Beträffande de allra minsta barnen tar kvinnorna, främst modern, men även andra vuxna kvinnor, hand om. Åtminstone den allra första tiden. Men från när barnen börjar kunna gå själva övergår ansvaret allt mer till de äldre barnen. I första hand till äldre syskon, men i avsaknad av äldre syskon kan andra t.ex. kusiner få ansvaret. Främst är det döttrarna som förväntas hålla koll på sina småsyskon. De släpar runt på dem och kollar att de inte gör något direkt livsfarligt. Men p.g.a. att de själva är barn har de förståss svårt att lära sina yngre syskon så mycket. Dessutom är de ju själva i sin tur uppfostrade av äldre syskon, som i sin tur är uppfostrade av äldre syskon osv.
Föräldrarna har därför sällan någon större koll på vad barnen gör och uppfattar heller inte primärt detta som sin uppgift. Barnen skall vara ute och leka med andra barn. De äldre barnen förväntas hålla koll på de yngre. Det är därför man ofta ser små grupper av barn i olika åldrar ute, men inga föräldrar. Förädrarna anser sig i första hand ha andra uppgifter att sköta, dessutom är de själva "uppfostrade" på detta sätt.
Men när döttrarna når tonåren skall de föja sin mamma och lära sig hushållssysslorna. Medan sönerna skall följa sin pappa till arbetet och lära sig hans yrke.
I Sverige (och övriga Västvärlden) är fäderna dock ofta arbetslösa eller har ett jobb dit de inte får ta med sig sina söner, varför dessa istället spenderar dagarna med att drälla runt på stan med andra invandrarkillar. I bästa fall står de bara och hänger, pratar skit, småbråkar och skriker lite på varandra. I värsta fall dras de in i kriminalitet.