Citat:
Ursprungligen postat av
hjorthund
Man hör ofta någon hinta om att folk som bor på Söder är si och så, att folk som går ut på Stureplan är på ett särskilt vis o.s.v. Hur ligger det till i Stockholm egentligen, är människorna i olika stadsdelar/områden olika och finns det ett generellt sätt som man är på beroende på var man bor, arbetar eller går ut? Jag tänker i allmänhet, kultur, musikstil, klädstil, typ av arbeten, åsikter, samtalsämnen, intressen, så mycket som det bara går att generalisera människor.
Denna fråga var rolig och sociologiskt intressant! Det är ju så att svenskar sen gammalt präglas av visst internaliserat självförakt som kallas jantelag (alla är lika värdelösa och ingen får vara förmer förutom kungen och en liten styrande elit).
En lag som ursprungligen var en självbevarelsedrift i ett av världens kallaste och mest svårodlade länder där alla behövde hänga ihop som en enda bygemenskap där avvikande hölls i schack genom skvaller, hötjugor, utfrysning och kastade komockor.
MEN! Naturligtvis kan inget folk leva under detta hämmande ok hela sin historia, särskilt inte när Sverige från 50-talet blev ett hyfsat rikt land jämfört med många andra. Idag är det väl bara kylan, distansen till kontinenten och antalet kvadratmeter per invånare som ännu påminner oss om vår karga historia?
Den gamla jantelagen i ryggmärgen på folk tar dock några generationer att bearbeta och därför finns det många saker vi använder som ”övergångsobjekt” till en friare och värdigare existens mer lik den som finns hos andra folk. Vår bostad och var vi bor tycks ha blivit den enklaste och smidigaste av dessa - ”ge mig en takvåning till, annars får jag inte plats med mitt ego”.
Därför har Stockholm nu blivit uppdelat i fler socioekonomiska och sociokulturella boendezoner än det fanns grader och anställda vid hovet hos en fransk 1600-talskung, trots att dagens stockholmare egentligen är en och samma knegande medelklass över hela stan.
Den som bott i stan ett tag behöver bara veta adressen på den han lär känna för att få en snabb inblick i dennes status, identitet, intressen och livsambitioner. Samtidigt som ingen någonsin kan anklaga någon annan för att vara förmer eller ha försökt bli något den ännu inte är, eftersom valet av bostad alltid kan förklaras med hänvisning till något annat, som närhet till jobb, att ens partner valde, att denna bostad var den som fanns ledig eller tillgänglig till rätt pris just då.
En mycket finurlig lösning på ett svenskt antropologiskt problem! Men utlänningar tittar förstås på oss som om vi vore besatta och tycker inte minst det är konstigt att det i vissa städer saknas lägenheter att hyra i första eller andra hand ens till fyrdubbla marknadspriset, vilket får effekten att näringslivets kugghjul snurrar långsammare än optimalt.
Ett annat minus är att ständiga diskussioner om bostäder och bostadspriser vid bjudningar och fester tråkar ut såväl utländska gäster som bildade svenskar svårt och mest får stockholmare att framstå den globala byns särling och original.
Överkursfråga: Vem köper en överprisad etta nära den skräniga E4:an bara för att få bo i Midsommarkransen?