Hur vidrigt är det att föda barn, egentligen?

Det beror dock på hur man amputerar fingret . Jag blev nästan av med ett finger (ett par milimeter hud klarade sig) i en dörr en gång. Jag kände absolut ingenting den första halvtimmen efter att det hade hänt. Dagen efter var däremot inte speciellt kul... Jag knaprade i mig citodon och något mer utan att uppleva att det hjälpte ett dugg, dock var smärtan långt ifrån outhärdlig, även om det gjorde redigt ont (det värsta jag kan komma ihåg nu i alla fall).

Det kan jag inte svara på på rak arm, och det är ju väldigt olika hur ont ett diskbråck gör. Ofta när folk har ont i ryggen (och om man gör en MR-undersökning) kan man hitta ett diskbråck någonstans, men det säger ganska lite om vad som har orsakat smärtan. Det verkar vara så att väldigt många människor går omkring med odiagnosticerade diskbråck, som inte gör så mycket väsen av sig.

Många kvinnor dog i barnasäng, om du nu menar stenåldern just som tid epok eller om du talar om en mer närliggande tid förhållandet till vården har genom tiderna förändrats. En del folkslag har enligt uppgifft lämnat barn och kvinnor ensamma under förloppet mot andra där kvinnan har lämnats sonica och sen kommit hem med barn. men oftast så om det uppstod komplikationer så dog de

Jag hann inte få bedövning när jag födde vår son utan tog bara lustgas. Visst gör det ont men vidrigt är det absolut inte. När man väl fått ut barnet på sin mage så har man redan glömt smärtan. Jag hade gallsten förut innan jag opererade bort gallblåsan och kan bara säga att det gjorde 1000 gånger ondare än att föda barn.

De födde naturligtvis utan bedövning. På samma sätt som de senare opererade utan bedövning. Fanns det inte så fanns det ju inte, eller hur?
De drog ju ut tänder utan bedövning också - innebär det att du är en vekling om du vill ha bedövning idag?

Och ja, dom blev slappa och inkontinenta och gick runt och läckte urin och avföring beroende på om/hur de spruckit och hur mycket de spruckit.

människosläktets honor är ena veka krakar
skaffa inte barn så löser sig allt

Ett töntigt inlägg från någon som inte vet vad han talar om. Människosläktets honor är väl ena jävla amazoner!! Du sov kanske när de tog upp evolutionen av människokroppen i skolan, men när människans förfäder började gå upprätt så trängdes bäckenet ihop, samtidigt som vår hjärna utvecklats så att kraniet på en nyfödd människa är för stort i förhållande till mammans bäcken. Om du jämför med de stora människoaporna, våra närmase "släktingar" så har deras honor bredare öppnare bäcken och ungarna har mindre skallar, vilket gör att en Schimpansförlossning har större chans att bli lyckad än för en människa.

Jag väljer att citera min älskade mor; "Bli aldrig förälskad i en man med stort huvud, du vill nog inte föda hans barn."

för att ta upp en gammal tråd igen då..

Hur är det egentligen att föda barn? Om man bortser från den totala glädjen man säkert upplever efteråt, hur vanligt är det med komplikationer, att man spricker, blir inkontinent osv?

Finns det filmer på barnafödande? (finns ju det mesta på nätet idag visserligen) men vart hittar jag i så fall detta? Helst där man kan se hur det "verkligen" går till... borde väl nästa vara Mondo/gore... :/

Och ja - jag är väldigt orolig för att föda barn i framtiden.. :P
tack för hjälp!

Säker på att du vill se sådana filmer?
Jag har sett en förlossningsfilm och den filmen fick mig att trycka ihop benen ÄNNU mer..
Jag kommer ALDRIG genomgå en vanlig förlossning.
Blod, slem, ingen kontroll, fittan blir slapp och man riskerar spricka..

Helvete eller.. Ska jag ha barn så blir det snitt under NARKOS! Därmed basta!

Jag är rätt så härdad av äckligheter =P
Såg en film för några år sen på internet, men har givetvis ingen aning om var jag hittade den..
Men ju mer info man har desto bättre - på gott och ont.. Lättare att komma tillbaka till sin "ursprungliga" form då.. så gott det går iaf. heh

Så fram med lite länkar nu, ni som har! Berätta gärna fler av era egna upplevelser också..

jag kan inte räkna upp procentsatser på hur vanligt det är med komplikationer. Det beror på vad man räknar som komplikation, förstås - jag skulle tippa på att dit räknas en födsel där mamman drabbas av försvagat värkarbete och man antingen måste ta ut barnet med sugklocka, akut kejsarsnitt eller annat invasivt ingrepp. Att spricka lite i slemhinnan tror jag inte räknas.

Du hittar faktiskt förlossningsfilmer på youtube - du måste vara inloggad och över arton och så kan du söka på "live birth". Frågan är hur mycket du hjälper din rädsla om du tittar på filmerna - det finns ju hjälp att få om du har förlossningsskräck, med stödjande samtal osv.

Min personliga erfarenhet, då jag födde vår dotter i november 06, är att det är en oerhörd upplevelse som man faktiskt är förberedd för kroppsligen även om man är skitskraj och inte känner sig hjälpt av vare sig info eller filmer. Jag var förstföderska och var inställd på ett dygns helvete, men det gick faktiskt så fort som på 3½ timme. Jag prövade lustgas men tyckte inte om det, så hela födseln gick utan bedövning - det gick det med. Det gör ont, men till skillnad från nästan all annan smärta en människa kan utstå, så är det en smärta med ett gott syfte. Hela kroppen arbetar intensivt för att driva ut barnet och man försöker bara hänga på så gott det går. Efteråt är lyckan kosmisk.

Jag blev inte inkontinent och jag fick sys fyra stygn, ytliga slemhinnesår. Det är inte särskilt mycket. Det finns de som slipper sys helt. Bebisen mådde prima och det är väl roligt att veta att hela den här lätta förlossningen gick bra trots att dottern vägde fyra kilo och var en liten kluns.

Du kan pm:a mig om det är något du undrar.