Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2019-04-18, 21:10
  #1
Medlem
Hej Flashback.

Jag åkte på en utmattningsdepression i slutet av oktober förra året p.g.a. successiv ökad stress/ångest och stora sömnsvårigheter hösten.

Har gått på Venlafaxin i över 10 år, och även fått Buspiron som tillägg mot ångest/depression. Mådde relativt bra fram tills förra hösten när jag kraschade fullständigt.

Kontakt med psykiatrin sedan en längre tid tillbaks. Klagade över extrem ångest och fick Venlafaxin höjt från 150mg till 300mg per dag. Cirka 2 månader efter kollapsen fick jag träffa en läkare som satte in Mirtazepin 30mg och minskade Venlafaxin till 150mg igen.

Blev EXTREMT trött och utmattad av Mirtazepin, sov bort hela dagarna i princip. Dessutom ökade ångesten i början.. Klagade över detta samt den extrema tröttheten men fick höra att det skulle gå över efter 3-4 veckor... Det gjorde den inte. Fick också svårt att kontrollera mitt begär av mat på kvällen efter intaget av Mirtazepin...började gå upp snabbt i vikt, kände mig helt förstörd.

Bad om att få sluta med Mirtazepinen men var rädd för utsättningsbesvären. Hade gått på 30mg nu i cirka 6 veckor. Fick träffa ytterligare en läkare som sa att det inte var någon fara att sluta tvärt med Mirtazepin. Gjorde det men fick i samband med detta synfel och var tvungen att skaffa glasögon...Vet dock inte om det var Mirtazepinen som orsakade detta eller själva utmattningsdepressionen i sig...Råkade även förvärra min tinnitus ordentligt när jag som en zombie inte tänkte på att jag skulle skydda öronen i en situation med höga skrik

Fick brutal ångest när Mirtazepinen sattes ur, fick Venlafaxin höjt till 225mg och även Buspiron höjt från 3x5 mg/dag till 3x10mg per dag.

Därefter gjordes ett försök att sätta in Elvanse som stämningshöjare, men fick extrem hjärtklappning/ångest av den så det försöket avslutades..

Nu har min nuvarande läkare kommit på att Venlafaxin och Buspiron inte är bra för mig och vill trappa ned båda dom två från 225mg till 0 på en månads tid lite drygt, Venlafaxinen ska minskas med 37,5 mg per vecka ungefär. Istället ska Fluoxetin sättas in från och med när jag ligger på 150 mg Venlafaxin...

Har försökt sätta ut Venlafaxin en gång för några år sedan och byta ut den mot Voxra, mådde relativt ok då jämfört med nu men fick avbryta nedrappningen av Venlafaxin efter ett tag p.g.a. helt omöjligt att sova, extremt ångestpåslag, självmordstankar etc...

Är nu livrädd för att sätta ut Venlafaxinen igen under en period då jag mår extremt dåligt, dessutom på så kort tid efter att ha stått på den i över 10 år.. Vet inte riktigt vad jag skall ta mig till, försökte tala om detta för läkaren men denna påstod att det inte skulle bli några problem och att andra minsann lyckats med detta medicinbyte utan några större problem... Oklart om det gällde nån i mitt dåliga skick och som har gått på Venlafaxin under så extremt lång tid.. Har fått extra stesolid för att lindra under själva utsättningen av Venlafaxin & Buspiron och insättning av Fluoxetin.

Har redan nu självmordstankar ibland (dock inga konkreta planer eller så) men är rädd att det ska bli för jobbigt detta och när jag sen påtalar detta kommer få höra att det inte är några problem det går över etc och att det ska bli värre och värre och att jag till slut inte orkar längre.. Verkar inte som att läkaren är beredd på att återgå till Venlafaxin + Buspiron om utsättningen blir outhärdlig utan den ska genomföras oavsett vad

Ångesten är det största problemet just nu, är extremt ångestfylld varje dag, det och att jag blir utmattad/helt slut av minsta lilla, kan räcka med att prata i telefon ett tag som ett exempel..vid sociala interaktioner händer samma sak. Känner mig trögtänkt/slö i skallen. Svårt att lära mig nya saker, kognitivt nedsatt på nåt vis..

Sover dåligt trots att jag tar Propavan för att sova, somnar i tid men vaknar alltid vid kl 04-05 och har ibland svårt att somna om. Extremt trött, utmattad, jobbig tinnitus, känns som att jag har gett upp men fortsätter ändå trots allt. Har dock svårt att motivera mig, slarvar med mat och motion osv...

Förhoppningen är att jag ska må bättre på Fluoxetin än vad jag gör nu på Venlafaxin & Buspiron, men det verkar när jag läser om Fluoxetin att den inte börjar ge effekt förrän efter ett par veckor och hur sjutton ska man då stå ut med dom outhärdliga utsättningssymptomen av Venlafaxin...?

Låter den här medicinändringen i era öron som en vettig åtgärd eller är den helt galen och dömd på förhand att misslyckas? Alternativa lösningar/mediciner?

Tack på förhand och ta hand om er där ute!
Citera
2019-04-18, 21:47
  #2
Medlem
Börja träna om du inte gör det.
Citera
2019-04-18, 22:58
  #3
Medlem
Tycker synd om dig sol tror att dom där psykpillerna på npgot sätt kan hjälpa dig,

För i helvete människa ät natulrig mat sluta med socker så kmr du må bra,

Och sluta med dom där pillerna, det är rena giftet
Citera
2019-04-19, 00:54
  #4
Medlem
Den noradrenerga effekten av Venlafaxin kan orsaka ångestpåslag, därför ska man aldrig äta mer än 225mg om man lider av ångestproblematik. Likväl voxra är känd för ångestpåslag p.g.a. den noradrenerga effekten. Flouxetin kan vara bra för dig i längden då den förmodligen är effektivare mot ångest. F.f.a. då det är en SSRI och således inte påverkar noradrenalin och därför borde vara bättre mot ångest än Venlafaxin som är SNRI. Anledningen till varför de säger att övergången brukar gå bra, är att de svåra utsättningssymtomen ofta beror på den serotonerga effekten, något som Flouxetinet kommer att motverka. Sedan ang. insättningsperioden, det gäller i regel "nya" patienter som inte ätit antidepressiva förut. Ditt serotonerga system är redan invant från Venlafaxinet vilket borde innebära att medicinen börjar verka snabbare, om inte direkt.

Jag har personligen övergått från 300mg Venlafaxin till annan antidepressiv medicin (kommer dock inte ihåg vilken, kanske var det Klomipramin), och min nedtrappning var 75mg i veckan ned till 75mg där jag sedan minskade med 37,5 i veckan tills jag var fri. Hade inga större problem vad jag kommer ihåg.

Det kan mao gå rätt smärtfritt och det är fullt möjligt att du börjar må bättre. Däremot kan jag tänka mig att en trötthet kan infinna sig, åtminstone initialt.

Lycka till!
Citera
2019-04-19, 00:55
  #5
Medlem
Träning är a och o.
Citera
2019-04-19, 00:55
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av skadad85
Tycker synd om dig sol tror att dom där psykpillerna på npgot sätt kan hjälpa dig,

För i helvete människa ät natulrig mat sluta med socker så kmr du må bra,

Och sluta med dom där pillerna, det är rena giftet

Tycker synd om dig som inte ens behärskar svenska på en grundläggande nivå och dessutom verkar sakna kunskap om mental ohälsa. Borde inte uttala dig.
Citera
2019-04-19, 01:15
  #7
Medlem
Googlas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av GodRiddance
Hej Flashback.

Jag åkte på en utmattningsdepression i slutet av oktober förra året p.g.a. successiv ökad stress/ångest och stora sömnsvårigheter hösten.

Har gått på Venlafaxin i över 10 år, och även fått Buspiron som tillägg mot ångest/depression. Mådde relativt bra fram tills förra hösten när jag kraschade fullständigt.

Kontakt med psykiatrin sedan en längre tid tillbaks. Klagade över extrem ångest och fick Venlafaxin höjt från 150mg till 300mg per dag. Cirka 2 månader efter kollapsen fick jag träffa en läkare som satte in Mirtazepin 30mg och minskade Venlafaxin till 150mg igen.

Blev EXTREMT trött och utmattad av Mirtazepin, sov bort hela dagarna i princip. Dessutom ökade ångesten i början.. Klagade över detta samt den extrema tröttheten men fick höra att det skulle gå över efter 3-4 veckor... Det gjorde den inte. Fick också svårt att kontrollera mitt begär av mat på kvällen efter intaget av Mirtazepin...började gå upp snabbt i vikt, kände mig helt förstörd.

Bad om att få sluta med Mirtazepinen men var rädd för utsättningsbesvären. Hade gått på 30mg nu i cirka 6 veckor. Fick träffa ytterligare en läkare som sa att det inte var någon fara att sluta tvärt med Mirtazepin. Gjorde det men fick i samband med detta synfel och var tvungen att skaffa glasögon...Vet dock inte om det var Mirtazepinen som orsakade detta eller själva utmattningsdepressionen i sig...Råkade även förvärra min tinnitus ordentligt när jag som en zombie inte tänkte på att jag skulle skydda öronen i en situation med höga skrik

Fick brutal ångest när Mirtazepinen sattes ur, fick Venlafaxin höjt till 225mg och även Buspiron höjt från 3x5 mg/dag till 3x10mg per dag.

Därefter gjordes ett försök att sätta in Elvanse som stämningshöjare, men fick extrem hjärtklappning/ångest av den så det försöket avslutades..

Nu har min nuvarande läkare kommit på att Venlafaxin och Buspiron inte är bra för mig och vill trappa ned båda dom två från 225mg till 0 på en månads tid lite drygt, Venlafaxinen ska minskas med 37,5 mg per vecka ungefär. Istället ska Fluoxetin sättas in från och med när jag ligger på 150 mg Venlafaxin...

Har försökt sätta ut Venlafaxin en gång för några år sedan och byta ut den mot Voxra, mådde relativt ok då jämfört med nu men fick avbryta nedrappningen av Venlafaxin efter ett tag p.g.a. helt omöjligt att sova, extremt ångestpåslag, självmordstankar etc...

Är nu livrädd för att sätta ut Venlafaxinen igen under en period då jag mår extremt dåligt, dessutom på så kort tid efter att ha stått på den i över 10 år.. Vet inte riktigt vad jag skall ta mig till, försökte tala om detta för läkaren men denna påstod att det inte skulle bli några problem och att andra minsann lyckats med detta medicinbyte utan några större problem... Oklart om det gällde nån i mitt dåliga skick och som har gått på Venlafaxin under så extremt lång tid.. Har fått extra stesolid för att lindra under själva utsättningen av Venlafaxin & Buspiron och insättning av Fluoxetin.

Har redan nu självmordstankar ibland (dock inga konkreta planer eller så) men är rädd att det ska bli för jobbigt detta och när jag sen påtalar detta kommer få höra att det inte är några problem det går över etc och att det ska bli värre och värre och att jag till slut inte orkar längre.. Verkar inte som att läkaren är beredd på att återgå till Venlafaxin + Buspiron om utsättningen blir outhärdlig utan den ska genomföras oavsett vad

Ångesten är det största problemet just nu, är extremt ångestfylld varje dag, det och att jag blir utmattad/helt slut av minsta lilla, kan räcka med att prata i telefon ett tag som ett exempel..vid sociala interaktioner händer samma sak. Känner mig trögtänkt/slö i skallen. Svårt att lära mig nya saker, kognitivt nedsatt på nåt vis..

Sover dåligt trots att jag tar Propavan för att sova, somnar i tid men vaknar alltid vid kl 04-05 och har ibland svårt att somna om. Extremt trött, utmattad, jobbig tinnitus, känns som att jag har gett upp men fortsätter ändå trots allt. Har dock svårt att motivera mig, slarvar med mat och motion osv...

Förhoppningen är att jag ska må bättre på Fluoxetin än vad jag gör nu på Venlafaxin & Buspiron, men det verkar när jag läser om Fluoxetin att den inte börjar ge effekt förrän efter ett par veckor och hur sjutton ska man då stå ut med dom outhärdliga utsättningssymptomen av Venlafaxin...?

Låter den här medicinändringen i era öron som en vettig åtgärd eller är den helt galen och dömd på förhand att misslyckas? Alternativa lösningar/mediciner?

Tack på förhand och ta hand om er där ute!


Venflaflaxin är väldigt väldigt potent, jag har hört folk på flashback som testat heroin och säger abstinensen från venlaflaxin varit värre.

Nedsatt syn/synrubbningar är förekommande bland insatta/utsätta psykofarmaka, det har jag själv känt av, även optikern såg det rent fysiskt i mina ögon på en synrubbning som uppstod vid insättning av en psykofarmaka, även flertal i gruppen jag var med i på facebook. Det är 100% kopplat till det, men försvinner troligen om några månader

Och lyssna på mig nu, psykiatrin kommer göra ditt psyke och kropp mycket mycket värre än vad du hade varit utan tabletterna. Jag har jobbat inom psykiatrin, lasarett, äldreboenden. Mina kollegor hatar psykofarmaka för de ser hur folk blir förstörda av det.

Här kommer ord som kommer spräcka mångas naiva luftslott. Lita inte på läkarna inom psykiatrin. Psykofarmaka är ofantligt oförutsegbart, och effekterna av substanserna är som en balansgång. Det finns flertal äldre som har legat för döden på flera avdelningar och varit palliativa, sedan kommer en vettig sjuksköterska och skäller ut ett dumhuvud till läkare som satt stackarn på 3-4 olika psykofarmaka för att patienten varit deppig. När läkaren tillslut lyssnar och tar bort substanserna kan du väl gissa vad som händer. Efter några dagar blir de fysiskt bra och inte palliativa längre, vet en gubbe som lever än idag efter blivit klassad som palliativ för några år sedan, de plockade bort hans psykofarmaka.

Med detta sagt. Propavan kommer inte hjälpa, för antidepressiva skapar i de flesta fallen insomnia, troligen stör det din sömnhormon på något vis, upplevt det själv. Är som en spärr.

Att stå ut med abstinensen från Venaflaxin, ja du märker ju själv hur illa du mår av hastig nedtrappning. Ingen läkare fattar detta, det är skrattretande när de säger man kan trappa ned en halva varje månad. De 500 medlemmar som var medlem i tidigare gruppen jag var med i på facebook följde alla 10% metoden. Minska 10% av din tablett, med tiltering eller krutvåg och nagelfil.

https://nedtrappning-psykofarmaka.se...ntidepressiva/

Fluoxetin är mycket svagare än Venlaflaxin, har ingen indikation för panikångest

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=165

"- SSRI: alla utom fluvoxamin och fluoxetin"

Och det kommer att dröja innan effekten slår igång, de flesta upplever det kan ta 1-2 månader då fluoxetin har extremt lång halveringstid, längst av alla antidepressiva.


Men slutsatsen, vill du ha hjälp? Verkar egentligen som folk sällan tar råd av privatpersoner utan fortsätter utsättas för läkarnas okunskap. Men egentligen det stora problemet här egentligen att du är naiv, och låg kunskap. Du skriver en hel text över hur dåligt du mår av diverse piller men fortsätter att ta dem och lyssna på läkarna. Det är ett problem för dig.

Mitt råd är att du försöker med fluoxetin, du är redan igång. Vissa kan bli lite speedad på den, och det kommer inte hjälpa din ångest. Testa den i några månader ta dina benzo vid behov.

Funkar den inte. Då är det dessa du ska testa. Zoloft (Sertralin) eller Anafranil (Klomipramin). Anafranil kommer garanterat hjälpa, men är äldre antidepressiv och har lite mer biverkningar.

Du ska ge fan i följande: Koffein(kaffe, redbull, nocco, cola, trocadero), Alkohol. I princip ALLT som du blir pigg av. Och ge fan i andra droger. Elvanse? Ge fan i det, har en stor interaktion med antidepressiva och kan ge serotonerg syndrom samt bra att ta om du vill ha ångest.

Efter att du står på en antidepressiva där du känner dig lite stabil, minska då ned ett för ett ALLT annat du tar, i långsam takt. De som faktiskt lyckas sluta med psykofarmaka har trappat ut under 2-5 år. Jag är inne på med andra år nu, trappar ut med tiltrering, alltså fyller spruta med vatten, sprutar i det i en mugg, har i en tablett, skakar muggen för att pulvret av tabletten ska bli så jämn som möjligt, drar ut en beräknad mängd, typ 0.5mg eller 1mg. Sedan dricker det i muggen. Gör så varje morgon.

Ditt mål borde vara att stå på en normaldos på endast 1 psykofarmaka om du nå måste ta något. Nu blev det en lång text, är lite full så orkade engagera mig lite mer, så här fåru
Citera
2019-04-19, 02:42
  #8
Medlem
Airwave92s avatar
Har du testat Sertralin? En av de bättre medicinerna enligt mig
Citera
2019-04-19, 06:32
  #9
Medlem
Jag gick på olika antidepressiva i 15 år och är idag helt utan medicin.

Byt läkare om du är så rädd för att byta medicin.
Har du Mirtazapin kvar kan du ta små, små mängder vid sömnproblem.

Ingen medicin kommer dock att hjälpa dig på lång sikt.

Fixa din kost. Fysisk aktivitet hjälper också men kosten är viktigast.
Citera
2019-04-19, 07:02
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av skadad85
Tycker synd om dig som tror att dom där psykpillerna på npgot sätt kan hjälpa dig,

För i helvete människa ät natulrig mat sluta med socker så kmr du må bra,

Och sluta med dom där pillerna, det är rena giftet

Tack för sanningen. De enda som kommer från läkemedelsvägen är ett helvete. Akutvård gällande benbrott och olyckor är de enda vården ska vara till för. Annars är den helt förståndshandikappad likt alla läkare & personer som förespråkar dessa mediciner.
Citera
2019-04-19, 07:43
  #11
Medlem
Asklords avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Googla

Fluoxetin är mycket svagare än Venlaflaxin, har ingen indikation för panikångest

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=165

"- SSRI: alla utom fluvoxamin och fluoxetin"

Hahaha. Den sidan är ännu ett bevis på vårdens kunskapsbrist om psykofarmaka.
Först skriver dom att Fluoxetin inte har indikation för panikångest. Sen lite längre ner har Fontex indikationen, vilket är samma substans fast med annat namn
Citera
2019-04-19, 08:04
  #12
Medlem
Princesss avatar
Inte konstigt att du mår dåligt med dessa tvära kast mellan olika mediciner. Jag tror det smartaste för dig vore att ha kvar medicinen du är van vid tills du är stabil psykiskt igen. Ingen bra idé att sätta ut en medicin du tagit så länge. Hjärnan behöver lugn och ro, inte extra stressfaktorer utöver det du går igenom just nu.

I framtiden när allt har lugnat sig skulle jag rekommendera en mycket långsam nedtrappning av venlafaxin. Det går inte att sluta med ett sånt läkemedel på en månad utan risk för liv och hälsa. Med långsamt menar jag 1 år och uppåt, med gradvis dosminskning om max 10% av ursprungsdosen per minskningstillfälle.

Har precis själv slutat med SSRI efter att ha tagit det i 9 år. Det tog mig 4 år att sluta. Tack vare långsam utsättning slapp jag de värsta utsättningssymtomen.

Psykofarmaka är skit :-)
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback