GALEN läkare eller ett vettigt medicinbyte i min situation??

Bättre att köra benzo eller z-analoger SPORADISKT och förändra sitt liv istället som genererar ångest.
Byt boende, byt bekantskap, skaffa partner, intressen, bättre jobbsituation, meditation, fysisk träning. Detta ihop med någon samtalsgrupp/psykolog och en genomförlig hälsostatus. Finns en helvetes massa fysiska besvär som går att behandla som ger psykisk ohälsa.
Psykofarmaka är ingen långsiktig lösning.

Vad jag förstår det börjar Fluoxetin inte verka från dag 1 utan det tar flera veckor innan man märker effekt... nån som vet?

Enligt läkaren är nedtrappningen av Venlafaxin "normal" med "evidens", jag tvivlar dock på att det är normalt att sätta ut Venlafaxin på en månad när man gått på den i 10+ år(!)

alla snri/ssri tar god tid på sig,sen börjar biverkningarna om vid doshöjning i tre till fyra veckor(iaf för mig).
en gång tog det 9 veckor att trappa upp och märka resultat.men sedan blev det bra

Hej Flashback.

Jag åkte på en utmattningsdepression i slutet av oktober förra året p.g.a. successiv ökad stress/ångest och stora sömnsvårigheter hösten.

Har gått på Venlafaxin i över 10 år, och även fått Buspiron som tillägg mot ångest/depression. Mådde relativt bra fram tills förra hösten när jag kraschade fullständigt.

Kontakt med psykiatrin sedan en längre tid tillbaks. Klagade över extrem ångest och fick Venlafaxin höjt från 150mg till 300mg per dag. Cirka 2 månader efter kollapsen fick jag träffa en läkare som satte in Mirtazepin 30mg och minskade Venlafaxin till 150mg igen.

Blev EXTREMT trött och utmattad av Mirtazepin, sov bort hela dagarna i princip. Dessutom ökade ångesten i början.. Klagade över detta samt den extrema tröttheten men fick höra att det skulle gå över efter 3-4 veckor... Det gjorde den inte. Fick också svårt att kontrollera mitt begär av mat på kvällen efter intaget av Mirtazepin...började gå upp snabbt i vikt, kände mig helt förstörd.

Bad om att få sluta med Mirtazepinen men var rädd för utsättningsbesvären. Hade gått på 30mg nu i cirka 6 veckor. Fick träffa ytterligare en läkare som sa att det inte var någon fara att sluta tvärt med Mirtazepin. Gjorde det men fick i samband med detta synfel och var tvungen att skaffa glasögon...Vet dock inte om det var Mirtazepinen som orsakade detta eller själva utmattningsdepressionen i sig...Råkade även förvärra min tinnitus ordentligt när jag som en zombie inte tänkte på att jag skulle skydda öronen i en situation med höga skrik

Fick brutal ångest när Mirtazepinen sattes ur, fick Venlafaxin höjt till 225mg och även Buspiron höjt från 3x5 mg/dag till 3x10mg per dag.

Därefter gjordes ett försök att sätta in Elvanse som stämningshöjare, men fick extrem hjärtklappning/ångest av den så det försöket avslutades..

Nu har min nuvarande läkare kommit på att Venlafaxin och Buspiron inte är bra för mig och vill trappa ned båda dom två från 225mg till 0 på en månads tid lite drygt, Venlafaxinen ska minskas med 37,5 mg per vecka ungefär. Istället ska Fluoxetin sättas in från och med när jag ligger på 150 mg Venlafaxin...

Har försökt sätta ut Venlafaxin en gång för några år sedan och byta ut den mot Voxra, mådde relativt ok då jämfört med nu men fick avbryta nedrappningen av Venlafaxin efter ett tag p.g.a. helt omöjligt att sova, extremt ångestpåslag, självmordstankar etc...

Är nu livrädd för att sätta ut Venlafaxinen igen under en period då jag mår extremt dåligt, dessutom på så kort tid efter att ha stått på den i över 10 år.. Vet inte riktigt vad jag skall ta mig till, försökte tala om detta för läkaren men denna påstod att det inte skulle bli några problem och att andra minsann lyckats med detta medicinbyte utan några större problem... Oklart om det gällde nån i mitt dåliga skick och som har gått på Venlafaxin under så extremt lång tid.. Har fått extra stesolid för att lindra under själva utsättningen av Venlafaxin & Buspiron och insättning av Fluoxetin.

Har redan nu självmordstankar ibland (dock inga konkreta planer eller så) men är rädd att det ska bli för jobbigt detta och när jag sen påtalar detta kommer få höra att det inte är några problem det går över etc och att det ska bli värre och värre och att jag till slut inte orkar längre.. Verkar inte som att läkaren är beredd på att återgå till Venlafaxin + Buspiron om utsättningen blir outhärdlig utan den ska genomföras oavsett vad

Ångesten är det största problemet just nu, är extremt ångestfylld varje dag, det och att jag blir utmattad/helt slut av minsta lilla, kan räcka med att prata i telefon ett tag som ett exempel..vid sociala interaktioner händer samma sak. Känner mig trögtänkt/slö i skallen. Svårt att lära mig nya saker, kognitivt nedsatt på nåt vis..

Sover dåligt trots att jag tar Propavan för att sova, somnar i tid men vaknar alltid vid kl 04-05 och har ibland svårt att somna om. Extremt trött, utmattad, jobbig tinnitus, känns som att jag har gett upp men fortsätter ändå trots allt. Har dock svårt att motivera mig, slarvar med mat och motion osv...

Förhoppningen är att jag ska må bättre på Fluoxetin än vad jag gör nu på Venlafaxin & Buspiron, men det verkar när jag läser om Fluoxetin att den inte börjar ge effekt förrän efter ett par veckor och hur sjutton ska man då stå ut med dom outhärdliga utsättningssymptomen av Venlafaxin...?

Låter den här medicinändringen i era öron som en vettig åtgärd eller är den helt galen och dömd på förhand att misslyckas? Alternativa lösningar/mediciner?

Tack på förhand och ta hand om er där ute!