Citat:
"För snåla anslag, juridiska tvister gör att Nasa skjuter upp sin bemannade månfärd till tidigast 2025".Allt sånt gick visst att lösa på 1960-70-talen. Inte bara en, utan sex gånger. Nu verkar det ta minst fem år att komma iväg, om det inte blir försenat igen. Hur ska Nasa lösa detta..?
Citat:
Men den matematiken stämmer väl inte? Man har landat på månen sex gånger, om det bara var 50-60% chans att komma hem igen skulle minst två, antagligen tre, av dessa resor slutat i katastrof.
Att den nya är större är antagligen för att göra det möjligt att stanna en längre period på månen. En större månlandare kan föra med sig mera syre, proviant och färskvatten än vad som skulle vara möjligt om man bygger den lika liten som Eagle. Där var man ju bara nere på månen några dygn. Åker man dit igen vill man nog kunna vara där en längre period. Då 1969 var det en kapplöpning om att komma först dit. Skall man satsa idag så vill man garanterat göra mer än att landa, vandra några steg och plocka med några kilo mångrus. Kan vara högre säkerhetskrav också. Tror att Amstrong och Aldrin visste att det var 40-50% risk att dom inte skulle komma levande hem igen. Under sådana premisser skulle man garanterat inte få lyfta idag.
Visst är det säkert så att man verkligen varit på månen, men ibland uppstår funderingar som gör att man blir skeptiskt. De sex månlandningar som varit har faktiskt lyckats utan att någon dött, men sedan dess har både Challanger och Columbia brunnit upp/exploderat. Utan att ens ha varit så långt som till månen, utan bara till ISS och tillbaka. Att ett så oerhört komplicerat projekt som att landa på månen, starta därifrån, docka med rymdsonden och flyga hem igen lyckades på 60-talet...
Idag är det mest extrema tekniken kan klara av att flyga ut i rymden till ISS och hem igen. Vad ska man säga?