Före detta vänner tar avstånd när vi skaffade barn

Exakt detta tänkte jag skriva!
Det kan ju även vara som så att dom tycker det bara är jääävligt dryg med en unge som tar all er tid, noll festande, noll umgänge utan ungen, och så vidare?

Tror mest på det citerade ändå bror!

Det är fruktansvärt att vara ofrivilligt barnlös.

Och man orkar inte då vara i närheten av gravida då det bara spär på den egna känslan av misslyckande och förtvivlan. Det är inte personligt någonstans. Er vän eller föredetta vän befinner sig i stor sorg och hon orkar bara inte.

Det är nog väldigt svårt att döma folk i den situationen, jag gissar att det kan vara något av det mest påfrestande för psyket och relationen att gå igenom.

Min egen uppfattning är också att kvinnor inte blir glada för andra kvinnor som män kan bli glada för sina manliga vänners skull. Det ligger helt enkelt inte i deras natur.

Jag har en egen erfarenhet av detta, med min mamma och hennes bästa vän. De blev gemensamt gravida, men min mor fick ett missfall året innan jag kom. Den relationen togs inte upp förrän vi barn började umgås 7-8 år senare, när båda hade fått 3 barn var.

Hur vet vi att det andra paret bröt med ts på sätt som han lägger upp det ? Trådstarten verkar nästan ledande.

Kan t.ex vara så att de bröt med ts pga att han verkar för rasistisk, wt mm. för dem eller för att han kanske umgåts mer med sin dator på senaste när de dukat för han och bjudit in.

klart de inte pallar umgås om ni har unge, orka bli indragen i kalassvängen och bli tvingad att köpa föredelsedagspresenter hit och dit, fan om man är dumb nog sitter man med 20 polare som alla har barn och alla fyller fan år hela tiden... det går liksom inte pass på det

Det här är helt och hållet en grej mellan kvinnorna, hon känner sig mindre värd i jämförelse med din kvinna. Hon skulle förnedra sig själv genom att behålla vänskapsrelationen och se er lycka tillsammans. Förmodligen är det hon som är den felande länken i varför de inte kan få barn, annars hade hennes kille varit utbytt för länge sen.

Japp. En sak med att småbarn tar uppmärksamhet, men när ungarna är små så är det som om föräldrarnas hjärnor fylls med välling, det går inte att prata om annat barn och det blir ju rätt tråkigt i längden.

Betydligt värre är det ändå när ungarna blir typ 6-12 år och hela tiden avbryter en mitt i en mening och föräldrarna fostrar inte ungen till att lära sig vänta.

Låter som avundsjuka, många kvinnor verkar "straffa" andra som får barn,eftersom det sticker som FAN i ögonen att andra lyckas, men inte de..Newsflash, ALLA KAN INTE FÅ BARN, och det får man finna sig i. Sedan känner ju ni (eller kanske inte) era vänner bättre än vad jag gör. Låter märkligt att gå från vänskap till iskall kyla helt plöstligt. Been there done that, fast omvänt, när en f.d väninna fick barn, var jag som barnlös inte intressant längre, och när de nya spännande mammajävlavännerna ratade henne, trodde hon att det var läge att komma krypande tillbaka, njet sovjet.

Det är samma dumheter jag som frivilligt barnlös får höra "men täääääääänk på de som inte kaaaaaaaan fåååå baaaaaaaaarn", så, nu har jag gjort det.Och JA, för MITT beslut kan ju duktigt påverka att andra inte är fertila...

Barn gör en del människor dumma i hufvudet har jag märkt.

Det heter ju dessutom som bekant "medgång ger vänner, motgång prövar dem" eller liknande, och i sådana tillfällen får man verkligen en realitycheck på vilka som är vänner PÅ RIKTIGT.

Vilken massa bullshit, ditt dumma påstående är inte könsbaserat, men däremot en stor jävla indikation på om man saknar empati eller ej. Varför skulle jag som kvinna inte kunna glädjas åt andra kvinnor?
Min syster som kämpat aslänge för att få ett till barn, fick äntligen en dotter, och JAG verkar vara den ende som gläds med henne, resterande av bekanta är avundsjuka (handlingar att döma).

Men man bör ju inte provoceras av dumheter, och du får ju lov att leva med villfarelser...

Så med din logik ska man alltså skita i att äta middag i väst, för att det finns folk som svälter i Afrika?
Att vi har tillgång till mat här ter sig också som ett känsligt ämne... Vissa saker bara är, då spelar det ingen roll hur man lägger fram det, för hur jävla fint man än säger det, kommer vissa bli kränkta ändå.

Någon som inte kan få barn, kommer attackera och vara missunsam för de som de facto KAN bli gravida.
Knappast den gravides fel.

Men nej, låter inte som några "vänner".

Jag kommer ihåg när mina vänner började få barn - plötsligt blev de (tyckte jag då!) så vuxna och trista allihopa... Värst var det om en väninna inte fattade att jag inte var lika intresserad av varje detalj i hennes graviditet, förlossning och småbarnsliv som hon själv var... Sådant kan vara väldigt trist att lyssna på. På samma sätt förlorade väninnan ofta intresset för MINA saker, som JAG ville prata om... Vilket också är fullt förståeligt, men det tär ju på en vänskap.

Det kunde även hända sådant, som att man tog för givet att mamman skulle lämna barnet hemma med pappan/paret skulle fixa barnvakt när man skulle träffas, för att det var den typen av tillställning att småbarn inte passade in där utan mest störde omgivningen. Men att föräldrarna inte förstod det, utan kom tillsammans med barnen ändå... och så blev allt förstört. Efter flera sådana incidenter ger man kanske upp...

Man kan även känna sig barnslig och oerfaren plötsligt - som om väninnan har gått in i en annan värld, och lämnat en kvar i en oviktig förlängd-tonårs-värld... Är man sedan dessutom ofrivilligt barnlös, så måste den känslan vara ännu starkare.

Det bästa är om man kan "trampa vatten" med sina barnlösa vänner under småbarnstiden, och ha kvar NÅGON slags kontakt. Idag är det lättare när det finns Facebook och andra sociala media, där det är enkelt och kravlöst att slänga iväg en rad då och då, för att visa att man inte har glömt dem - och sedan kanske börja umgås mer intensivt igen, när småbarnstiden är över. För då växer världen igen för barnfamiljen, och skillnaden mellan en barnlös person och en förälder är inte längre så stor.

...men som era vänner verkar ha stora problem med sin barnlöshet, så kan det bli så att de inte vill umgås med er mera, utan att de kommer att föredra att umgås med andra barnlösa för att inte hela tiden bli påmind om vad de saknar, behöva känna sig underlägsna och oerfarna o.s.v.. I så fall är det bara att acceptera. Jag tycker att bollen ligger hos dom.

Fast det är nog inte så att det inte är ni som är värda något, utan tvärtom - i detta pars synvinkel, alltså. Om det är kvinnan som är steril, så känner hon sig antagligen oerhört mycket underlägsen dig. Och är det mannen, så känner han sig antagligen betydligt mindre manlig än din make, för att han inte har samma förmåga att göra en kvinna gravid.