Kan man vara nationalsocialist och liberal samtidigt

Detta med på att liberalismen är individualistisk och nationalsocialismen mycket kollektivistisk när det kommer till ras så förespråkar nationalsocialismen en mycket stark och ingripande stat för att uppnå det nationalsocialistiska målet homogenitet kan detta förenas med liberal individualism och personlig valfrihet.

Nej, naturligtvis inte!

Eftersom BÅDE nationalsocialisterna och liberalerna definierar varandra som sina respektive huvudfiender, torde det väl vara svårt att tänka sig hur någon skulle kunna vara både och på samma gång.

Dock försvåras sådana här diskussioner för det första av att "liberal" idag betyder något annat än vad det gjorde på 1800-talet när William Gladstone var Storbritanniens liberale premiärminister.

För det andra blir det ännu mer besvärligt när nationalsocialismen dras in i resonemanget, eftersom "nazist" eller "nasse" blivit ett slagord som i likhet med "fascist" har oklar negativ innebörd.

Kan man vara natiomalsocialist och samtidigt tycka att alla i hela världen skall få flytta dit dom vill? Nationi nationalsocialism borde ge en fingervisning,

Liberalismen individen nationalsocialismen raskollektivet.

För att inte tala om socialismen i nationsalsocialism, när var socialism någonsin liberal?

Nja, jag tror att de i sina mer klassiska renodlade former (och då finns det väl i första hand bara en för nationalsocialismen) är lite svåra att förena.


På vilket sätt ger det fingervisning? Vad är det 'national-' i nationalsocialismen visade som inte 'national-' i nationalliberalismen visade? Samt när har att vara liberal blivit liktydigt med att anse att alla i världen ska få flytta dit dom vill?


Jag vet inte om gränsdragningen mellan socialister och folkpartister/liberaler har alltid varit tydlig. Vad är skillnaden mellan en socialliberal och en socialist som inte kräver planekonomi?

Ingen alls. När jag skriver liberal så menar jag en riktig liberal, inte en socialliberal, alltså en klassisk liberal, eller libertarian.
Socialliberaler är en slags socialister.

Det var en intressant frågeställning. Det är svårt att ha grepp om vad alla ismer står för numera. Trångsynthet i mina ögon då det är sällan ideologierna fångar en individs hela önskan om hur världen borde fungera. Jag har då inte funnit någon som får mig att gå till röstlokalen med raska steg. Man får ta det som ligger närmanst och det är inte mycket.

Jag förstår ditt problem och är det bara enskilt så går det väl bra att vara både nationalsocialist och liberal och varför inte lite kommunist på sena kvällar. Övriga säger strikt nej och hänvisar stelt till partiboken och det kan man förstå om man är aktiv politiker, det skulle bli förvirrande för väljarna, vilket det i.o.f. ofta är idag.

Sen avstår jag att fråga varför du väljer just nationalsocialistm som kanske är kul att leka och drömma i men som i praktiken är lika död som kommunismen. Något nytt tack, något nytt, i alla fall för mig.

Du har helt rätt i att folkpartister, och särskilt FPU:are, en gång i tiden ofta framstod som mycket radikalare än socialdemokrater och SSU:are. För mig, exempelvis, var det uteslutet att närma mig FPU när jag gick på högstadiet/gymnasiet. De som var aktiva där var alltför marxistiskt influerade på den tiden, dvs under första halvan av 1980-talet, som det var aktuellt för mig.

Och beroende på ens egen synvinkel, så kan det ju ha varit svårt att skilja mellan olika sorters radikalitet. Det var ju exempelvis en liberal hjärtefråga med kvinnlig rösträtt. De som var skeptiska till sådana idéer hade säkert lätt för att bunta ihop liberaler med socialister.

Det som hände, det var att en ny generation ideologer gav begreppet liberalism en ny (möjligen nygammal) betydelse, så att man kunde hävda att svenska liberaler inte varit "riktiga" liberaler. (För mig, född på 1960-talet är sådant förvirrande.)

Fast då blir det rasfrågan allena, utan nationalsocialismen. Som andra redan påpekat är det omöjligt att kombinera NS med liberalismen. Nu finns det ju vissa (ffa vänster) som kallar typ Forza Italia för "liberofascister". Men fascismen proper är inte alls lika fokuserad på ras som NS. Men vem som helst kan väl vara rasmedveten. Blir dock svårt att leva ut det bland liberaler såväl som marxister, och även våra egna s k konservativa.

Nationalsocialismen ser nationen alltså folket som en homogen organism med andra ord kollektivism liberalismen dock ser nationen eller folket som bestående av ett kollektiv av individer.