Citat:
Ursprungligen postat av
Cheddarjoe
Jag märker ju att när jag ska omvandla ett scenario från engelska till svenska blir jag närmast autistisk, kroppsspråket syncar inte alls på samma nivå.
Nån som kan förklara detta fenomen?
Ja, du har lärt dig det scenariot på engelska. Jag har ända sedan liten varit väldigt bra på att härma saker som jag har tagit del av på engelska genom olika medier, inte minst TV och film. Jag
är i förbigående autistisk och har sannolikt klarat mig så pass bra socialt helt enkelt genom min förmåga att ta efter andra.
Edit: När jag gick i grundskolan, så var jag väldigt bra på engelska (avsevärt bättre än vad skolan krävde), då jag till stor del hade lärt mig allt redan före jag stötte på det i skolan, men jag fick ibland lite medvetet fila bort talspråk och slang (inte minst amerikansk sådan) som jag hade råkat lägga till mig när jag hade lärt mig språket på egen hand.
Testa att laga mat hemma i köket och förklara allt på engelska, d.v.s. säg vad du gör (t.ex. vispar ägg, sticker in elsladden i vägguttaget o.s.v.), nämn alla objekt du använder (t.ex. stekpanna, sil, slev o.s.v.). Kolla om du klarar det bättre på engelska än svenska. De flesta svenskar som uppfattar sig väldigt bra på engelska blir förvånade över hur pass svårt det är. Undantaget är väl i så fall om man har levt ett tag i ett engelskspråkigt land där man har lagat mat tillsammans med andra. Samma gäller en massa andra saker. Jag har lätt stakat mig när jag någon gång har helt oförberett behövt förklara något mer vardagligt för någon på engelska. T.ex. kallade jag en gång vägguttaget för "you know those two holes in the wall?" när jag behövde förklara en sak till en kund.

Det hade inte varit så svårt om jag hade behövt skriva det, men jag kan bli ställd om jag behöver plötsligt och oväntat berätta något som jag aldrig har talat om på engelska.