Vi lever i ett samhälle med en generell materialistisk livsåskådning. Karriärism, att äga så många materiella ting som bara möjligt, ha en så hög inkomst som möjligt för att konsumera så mycket som bara möjligt är minst sagt den 'religiösa sekt' som råder i Sverige och många andra nationer.
Vi går i skolan för att lära oss, då vi vill ha bra betyg för att komma in på ett bra gymnasium, för att få bra betyg som vi kan använda till att på något sätt få en bra utbildning i syfte att tjäna mycket pengar för att köpa så många materiella ting som bara möjligt (det är samhällets generella livsfilosofi, det vi direkt alternativt indirekt lär oss)
Som förälder har man ett visst inflytande över ens barn, dels med ens egna handlingar samt de handlingar som ens partner gör. Min partner är själv mer minimalistiskt lagd precis som jag själv. Vi tycker båda att man inte behöver vara rik för att vara lycklig, man behöver inte ens ha snittinkomsten för att må bra, speciellt inte om man bor i en billigare stad!
Vi tror på att överösa barnet med smartphones och annan dyr teknologi leder till mer ont än gott, utan vi tror mer på en livsstil karaktäriserad av hälsa, att uppskatta de enkla sakerna i livet, att ha inre frid, hälsan i behåll, att lära sig nya saker för lärandets skull, inte för social status och pengar. Vi är båda lite självvalda 'outsiders' då vi är förhållandevis skeptiska mot mycket av det omgivande samhället och dess livsåskådning.
Det svåra blir hur man ska lära ens efterkommande att uppskatta en mer minimalistisk livsstil, att allt inte behöver vara extravagant, att man inte behöver ha dyra märkeskläder (att secondhand både är billigare och bra), att man är rik betyder inte att man är glad, uppskatta de enkla sakerna i livet. Jag tror själv att girigheten den materiella girigheten och påverkan av exempelvis reklam blir någonting svårt. Ni som till viss del eller stor del lever med en minimalistisk livsfilosofi och har barn, hur gör ni med era små? jag vill jättegärna höra, tack så mycket!
Vi går i skolan för att lära oss, då vi vill ha bra betyg för att komma in på ett bra gymnasium, för att få bra betyg som vi kan använda till att på något sätt få en bra utbildning i syfte att tjäna mycket pengar för att köpa så många materiella ting som bara möjligt (det är samhällets generella livsfilosofi, det vi direkt alternativt indirekt lär oss)
Som förälder har man ett visst inflytande över ens barn, dels med ens egna handlingar samt de handlingar som ens partner gör. Min partner är själv mer minimalistiskt lagd precis som jag själv. Vi tycker båda att man inte behöver vara rik för att vara lycklig, man behöver inte ens ha snittinkomsten för att må bra, speciellt inte om man bor i en billigare stad!
Vi tror på att överösa barnet med smartphones och annan dyr teknologi leder till mer ont än gott, utan vi tror mer på en livsstil karaktäriserad av hälsa, att uppskatta de enkla sakerna i livet, att ha inre frid, hälsan i behåll, att lära sig nya saker för lärandets skull, inte för social status och pengar. Vi är båda lite självvalda 'outsiders' då vi är förhållandevis skeptiska mot mycket av det omgivande samhället och dess livsåskådning.
Det svåra blir hur man ska lära ens efterkommande att uppskatta en mer minimalistisk livsstil, att allt inte behöver vara extravagant, att man inte behöver ha dyra märkeskläder (att secondhand både är billigare och bra), att man är rik betyder inte att man är glad, uppskatta de enkla sakerna i livet. Jag tror själv att girigheten den materiella girigheten och påverkan av exempelvis reklam blir någonting svårt. Ni som till viss del eller stor del lever med en minimalistisk livsfilosofi och har barn, hur gör ni med era små? jag vill jättegärna höra, tack så mycket!
