Skönhetens relation till äkthet

Hur relaterar skönhet till äkthet? Jag tror det är en ekvation som säger att ju mer äkta ju mer potentiellt vackert.

Så fort man börjar betrakta något som falskt så mister det sin skönhet. Det kan tom gälla naturen. Om jag tror att naturliga processer är framavlade under miljontals år så blir dom vackrare än om jag inte tror det. Patina, historien är alltså viktig.

Det är bara att se på auktioner där provinsen spelar stor roll för värdet. Den upplevda historien kring ett föremål är alltså viktigt för hur vackert det upplevs och det är högst verkligt.

De flesta så kallade cyniska sanningssägare brukar mena att eftersom man aldrig helt kan lita på provinsen eller historien så innebär det att värdet inte finns. Denna typ av människor berövar sig själva på många skönhetsuppfattning genom sin låga förtroendenivå.

Skulle de vara fullfjädrade egoister (i positiv mening) så skulle de fatta det och istället låta sig luras av alla möjliga historiebeskrivning är för att det berikar deras sinnen i form av skönhetsupplevelser.

Hursomhelst, skönhet är kopplat till ens förmåga att ta till sig historia. Tror man inte på någon historia vilket få människor gör nuförtiden, så finns litet utrymme för skönhet.

Det går även att falsifiera vilken slags skönhet som helst. Känslornas skönhet försvinner om man tycker att känslorna är falska. Kvinnors skönhet försvinner om man tycker att kvinnor är falska.

Det kan visserligen vara praktiskt att inte vara trollbunden av skönhet också även om man missar mycket.

Vad tror ni om detta?

Haha, 'provinsen', du menar proveniensen, https://sv.wikipedia.org/wiki/Proveniens?
Två råd, läs mer av GW, skriv i mindre här

Vet du något om mig eller känner du dig bara oautentisk?

Jag tror att du kan börja med att fundera över om skönhetsupplevelsen har ett evolutionärt ursprung.

Sedan måste du ta i beaktande att när det gäler fysiska objekt som antikviteter är det många fler parametrar än den rent estetiska som har betydelse. Detta påverkar kanske själva upplevelsen. Vad som är "sant" i detta avseende är dock helt beroende av den samhälleliga kontexten.

/Johan

Skönheten har absolut inget evolutionärt ursprung, om man med evolution åsyftar det man inom vetenskapen kallar kausalitet eller funktion. Ingen cell behöver skönhet för att hänga samman, och ännu mindre molekylerna i en sten.

Om man däremot gör en annan definition av ordet evolution, och också försöker urskilja ändamål som drar den framåt, och inte bara orsaker som knuffar på den bakifrån, så kan skönhet komma in i bilden, men då från andra hållet, som kausalitetens ”upphävande”.

Men det förutsätter att vi lämnar allt vad vanlig vetenskap och teori heter och ger oss in på intuitionens område och ställer frågan om livets mening.

Ett annat sätt att fråga efter livets mening kan vara att fråga efter nyttan med nyttan?

Jag avsåg evolution i biologisk mening.

Människan har utvecklats genom evolutionen.

Frågan som infinner sig är vad innebär då skönhet hos en kvinna för en man som betraktar en kvinna. Och tvärtom.

Med säkerhet kan man anta att upplevelsen av skönhet kan härledas till reproduktionsförmågan.

Dvs. en kropp som är frisk och fertil uppfattas av naturen som skön.

Ovanpå detta lagras sedan kulturella preferenser och individuella preferenser vilka är ett resultat av individens erfarenheter. De två sista delarna av skönhetsupplevelsen lagras så att säga över den biologiska grundläggande basen för vad som är skönt. Och kan rentav förvrida denna.

Dessa preferenser - särskilt de sistnämnda - kommer att variera över tid. Exempelvis kommer feta män eller kvinnor att uppfattas som sköna i tider av matbrist.

Liksom smala kvinnor och män kommer att uppfattas som sköna i tider av överflöd på mat. Pga smalheten därmed signalerar disciplin - som i sin tur är en positiv egenskap ur reproduktionssynpunkt.

De kulturella preferensen kan överlagra den biologiska skönhetsbasen exempelvis genom spridande av bilder på "kändisar" eller "modeller" med avvikande utseende. Ta till exempel en framgångsrik sångerska med väldigt smala höfter. Rent biologiskt är detta utseende inte skönt pga smala höfter hos en kvinna rent statistiskt innebär lägre fertilitet. Men en person med hög status och därmed högt reproduktionsvärde vars bild återges frekvent i vår kultur - kanske dessutom professionellt sminkad och digitalt manipulerad - kommer att skapa en slags skönhetsprogrammering hos den betraktande individen där högt reproduktionsvärde uppfattas som sammanhörande med personens avvikande karaktäristiska (i detta fall smala höfter). Helt plötsligt kommer detta utseende att uppskattas mer i den del av samhället där bilderna sprids - kanske först inom en subkultur. Men om subkulturen är framgångsrik kommer skönhetspreferensen att sprida sig och vinna allmänt genhör. Slutligen kommer ett stort antal individer att framhäva sin egen likhet med personen med det avvikande utseendet. Kvinnor med smala höfter kommer plötsligt att framstå som mer attraktiva än kvinnor med breda höfter.

På så sätt har den kulturella preferensen överlagrat den biologiska preferensen på kollektiv nivå. Detta är något som vi ser på bred front i dagens samhälle där andtrogyna transpersoner framställs som attraktiva förebilder.

På individnivå möter vi som individer olika erfarenheter alltsedan unga år. Dessa erfarenheter kommer att återspegla sig genom preferenser som överlagrar både de biologiska och kulturella preferenserna. Till exempel kan man påverkas starkt av en framgångsrik eller dominant person redan i grundskolan och därmed på ett undermedvetet plan associera den personens karaktäristika med hög status och därmed skönhet. Individen som på detta vis präglats med ett visst samband mellan hierarki och ett specifikt utseende - kan behålla denna preferens under en kortare eller längre tid. Men en individ som befunnit sig i en annan grundskola kommer att exponeras för andra sammanhang mellan hierarki och utseende och därmed skapa andra individuella preferenser.

Över tid är trots allt den biologiska preferensen stabilast - medan de andra två gradvis förändras över tid.

Så tror jag att det fungerar.

/Johan

Du missar hela poängen. Ställ dig frågan om varför evolutionen finns? Att den knuffas på bakifrån av tvingande faktorer vet vi. Men vad drar den framåt? Evolutionen är nyttig och har frambringat människan, men vad är nyttan med nyttan? Om evolutionen vore en mekanisk fabrik, kunde skönhet uteslutas. Ingen fabrik behöver skönhet för att leverera resultat.

Nu hänger jag inte med. Varför skulle det finnas en "nytta med nyttan"? Evolutionen följer väl bara sina egna mekanismer. Det blir som det blir för att mekanismerna är som de är. En fabrik behöver naturligtvis inte ha en skön fasad, men i ett överflödssamhälle behöver väl dess produkter ändå vara estetiskt tilltalande?

Vad du först påstod var ju



Och JohNils svar var ju utmärkt!

Jo, skönhet har absolut ett evolutionärt ursprung.

Som Jared Diamond skriver:

Ett vackert ansikte kan vara en annan ärlig signal, fastän den underliggande orsaken inte är lika uppenbar som i fallet med muskler. Om man börjar fundera över det kan det förefalla absurt att vår sexuella och sociala attraktionsförmåga i så stor utsträckning är beroende av ansiktets skönhet. Man skulle föreställa sig att skönhet inte säger något om goda gener, förmågan att vara en god förälder eller förmågan att skaffa mat. Men ansiktet är den del av kroppen som är mest känslig för ålderns, sjukdomars och skadors härjningar. Särskilt i traditionella samhällen kan människor med ärr eller missbildningar i ansiktet på detta sätt visa att de har en benägenhet för vanställande infektioner, är oförmögna att ta hand om sig själva eller bär på parasitmaskar. Ett "vackert" ansikte var således en ärlig signal på god hälsa som inte kunde förfalskas förrän plastikkirurger i vårt sekel började utföra skönhetsoperationer (Varför är sex så roligt, s. 130).

Hänger inte riktigt med i Diamonds argument. Äldre personer som drabbas av vanställda ansikten har ju inte samma betydelse ur evolutionär synvinkel. Om Diamonds argument gällde så skulle förälderns utseende ha stor betydelse vid val av partner - men så är det ju inte... ;-)

Snarare tvärtom - en riktigt attraktiv kvinna eller man kommer fortfarande att ha en stor attraktionskraft ÄVEN om föräldrarna drabbats av parasitmaskar...

Jag kan inte belägga detta - men jag tror att det finns en länk mellan deformationer och asymmetrier i ansiktet eller kroppen - och neuropsykiatriska eller psykologiska deformationer. Dvs om man uppvisar assymetrier i kroppen så tyder det att något är på tok med genkodningen och det är sannolikt att det även återspeglar sig i personens psykologiska egenskaper.

Observera att den typ av assymetrier och deformationer som avses ovan kan iakttas hos minst 70 % av befolkningen - eller mer. Något som jag tror skulle kunna relateras till den höga överlevnaden vi åtnjuter i det moderna samhället till följd av sjukvård, vaccin osv. I en miljö med större darwinistisk konkurrens kan man tänka sig att de symmetriska individerna skulle ha högre chans att överleva till följd av att arvsmassan har större ordning? Och därmed skulle man ha en drift nedåt i samhället av personer med assymetrisk arvsmassa och en drift uppåt i samhället av personer med symmetrisk arvsmassa. Varpå personer med symmetriskt utseende slutligen ansamlas inom aristokratin medan de mer udda fysionomierna ansamlas inom prekariatet.

Men det som komplicerar saken är att man faktiskt kan vara symmetriskt ful... Och här blir det faktiskt svårare att förklara vad som gör vissa ansikten mer tilltalande än andra. Man kan då tänka sig naturliga estetiska lagar som balans mellan olika kroppsdelar eller ansiktsdrag - men även här stöter man på problem då många uppenbart vackra personer kan just ha en brist på sådan balans i sina ansikten. En krökt näsa kan ge ett ädelt intryck osv. Och mycket talar här för att de kulturella avlagringarna har stor betydelse för preferensen. Om man exempelvis studerar idealtyper genom konsthistorien framkommer att många gamla konstverk uppvisar kvinnor och män som uppvisar ett idealt och symmetriskt utseende som ändå i dagsläget inte skulle upplevas som skönt. Många idealtyper från antiken och exempelvis renässansens Holland är i högsta grad symmetriska - men har inte särskilt tilltalande proportioner. Mona-Lisa är också ett bra exempel härvidlag.

Slutligen finns det en aspekt man kan beröra vid sidan om symmetrin och det är "hudens släthet och lyster". Särskilt attraktiv hos kvinnor och grundorsaken till sminkets oerhörda framgångar - men även generellt något som har stor betydelse för värderingen av en persons potentiella skönhet. Attraktionskraften i hudens och anletsdragens släthet är nog till stor del att det signalerar ungdomlighet. Vilket är en fördel ur reproduktiv synvinkel då fertiliteten avtar med åldern. Jämför här med mannen som är fertil relativt sett längre upp i åren och där en väderbiten hy som signalerar erfarenhet (positivt överlevnadsvärde) inte nödvändigtvis är oattraktiv - medan man nog får leta efter en man som tilltalas av kvinnor med ett väderbitet ansikte...

/Johan

Jag kan förstås inte heller belägga detta men jag har samma tankegångar. De här tankarna har alltid funnits som en vetskap om mig själv. Jag var ofta sjuk som barn och hade inte överlevt utan antibiotika. Jag har asymmetri i ansiktet och kroppen; i rygg, armar och ben. Det är dock avvikelser på några cm och som inte syns förutom på röntgen och vid undersökning naken. Jag har en bra hållning, är inte begränsad fysiskt men kommer säkert bli när jag blir äldre.

Dock har jag sedan jag var barn vetat att jag inte har något bra genetiskt material. Har själv valt att inte skaffa barn av det skälet. Är fertil, har avslutat flera graviditeter men kommer möjligtvis ha en kortare fertil period än andra, min mor och mormor hade det.

Min motsats som jag ser det är valfri person ur t ex vårt skidlandslag. Elitidrottare är ofta symmetriska och besitter oftast egenskaper som jag saknar; att kunna ha långsiktiga mål, ihärdighet och envishet. Min personlighet är motsatsen, mörkare och mer kortsiktig, även en missbrukspersonlighet. Men jag har inga psykiatriska tendenser, mår bra, är intelligent och omtyckt. Jag är alltså inte en psykologisk fullträff men har inte alls någon psykiatrisk personlighet. Ser min brist mest uttrycka sig i fysisk svikt som många infektioner.

Det har dock gått bra för mig i livet och jag har ofta haft snygga partners. Kom att tänkta på min enda riktigt osymmetriska partner, på samma sätt som jag, en väldigt snygg man, båda hans föräldrar dog i hjärntumör när de var ca 50.

Kom även att tänka på hur vi avlar djur där den minsta fysiska defekt utesluter djuret från avel. Hos människan är skönhet ofta symmetri och symmetri är sannolikt en konsekvens av en bättre genetisk kod, vilket har en evolutionär vinst.