Göra slut eller inte efter 8 år...

Hej.

Ibland tänker jag att jag ska skriva det här inlägget och ibland är det helt tvärt om. Varje dag är det samma visa, fram och tillbaka, upp och ner. Jag skrev ett inlägg om denna relationen redan 2015 där sexlivet inte fungerade alls och nu har det väl gått 3 år sedan vi hade sex senast borträknat lite petting här och där men för mig så räknas det inte.

Jag har nu hamnat i en stor livskris där jag börjar ifrågasätta alla besluten jag tagit och ångesten har blivit så påtaglig att jag behövt söka professionell hjälp. Jag har många, många gånger varnat min sambo för konsekvenserna av att hon inte bryr sig om sexet för att vi kommer att flytta oss mot en vänskapsrelation och jag börjar undra om det är där jag har hamnat, men jag vet inte i brist på erfarenhet.

Jag älskar egentligen henne otroligt mycket men nu har det gått så långt att jag är osäker på om jag känner någon attraktion även om kuken säkert skulle bli styv vid beröring. För någon vecka sedan så rann det över för mig och jag bestämde mig för att söka sexuell stimulans på annat håll och det har verkligen gjort mig osäker. Jag fick en bekräftelse jag inte känt av på flera år och jag har varit helt iskall efter händelsen, precis som att jag faktiskt inte brydde mig ett skit över om det skulle ta slut mellan oss. Även om jag hatar vad jag har gjort så kan jag inte förneka för mig själv att jag inte har mått så bra på... Jag vet faktiskt inte när jag mådde så bra sist, möjligtvis när jag var nykär. Jag kan väl erkänna att jag blev lite småförälskad i denna tjejen. En annan händelse inträffade när jag var sjuk med hög feber och varje natt så drömde jag en sexuell dröm om gamla tjejer jag varit intresserade av, olika tjejer i varje dröm men likväl så inträffade skiten.

Jag går i princip varje dag och gör slut med min sambo i mitt huvud. Det sker om och om igen, pågår i flera timmar åt gången tills att jag hittar något som verkligen uppslukar mitt intresse eller tills att jag onanerat, då kan det släppa tillfälligt eller för dagen. Ibland kommer jag på mig själv att spana in andra tjejer, drömma mig iväg hur ett förhållande med någon annan skulle se ut även om jag förstår att det inte kommer hända.

Vi har givetvis bråkat jättemycket om detta med varje gång vi/jag står på kanten att det faktiskt skulle ta slut så får jag kalla fötter och kan inte avsluta det. Jag tänker på alla åren vi haft, allting som jag kämpat igenom och dragit (försörjt henne i 6 år), husdjur, lägenheten. Allting börjar lösa sig men jag vet inte om det faktiskt är för sent för mig, som om den kärleken har börjat avta. Jag mår dåligt när jag tänker på att vi förmodligen kommer förlora kontakten om det skulle ske, hur allt skulle lösa sig för henne för jag kan inte heller förneka att jag fortfarande älskar henne, jag vill verkligen henne allt fint i livet och det känns som ett jättesvek att det inte är jag som kan(kanske) göra det. Jag som hade/har drömmar om att bli gamla tillsammans.

Tyvärr finns det också ett väldigt egoistiskt baktänk som grundar sig i mitt horribla självförtroende vilket mycket väl kan vara orsaken till att det inte tagit slut tidigare. Jag är mycket väl medveten om att jag inte tillhör toppskiktet så det här med att ragga via appar vore helt lönlöst. Jag besitter heller inte några sociala färdigheter och de få gångerna jag får kontakt så är det på tjejernas initiativ. Jag har också klivit över en gräns där man får inse att singelkvinnor mycket väl kan ha barn i bagaget vilket innebär att jag inte kan plugga även om jag faktiskt skulle vilja, och behöva, ta tag i den skiten. Jag vet inte heller om jag ens skulle vara "redo" att bli någon skugga av "förälder" då jag fortfarande är en relativt ensam kille som tycker om tvspel/datorspel.

Kvar blir väl ungefär "hämta thaitjejer". Nu blir jag visserligen knäsvag av Thaitjejer men jag skulle aldrig klara gå in i "försörjarrollen" ännu en gång så den biten känns körd den också.

Som ni ser så är jag på helt olika ställen i huvudet samtidigt. Ena stunden vill jag inget mer än att stanna kvar och i andra stunden är jag och letar en ny tjej, drömmer mig in i förhållandet med glitterkanter på glasögonen. Men på något sätt så kan jag inte låtsas om att detta är skitbra och jag vet innerst inne att jag inte kommer gå ner på knä och fria till nuvarande tjej eller för den delen skaffa barn för jag vet att då skulle jag vara ännu mer uppbunden.

Hur har det känts för er andra i dessa lägen? Har det varit glasklart eller har ni också stått och stampat? Min psykolog tycker att jag pratar så mycket om eftertiden att det kanske vore klokt i att säga adjö men varje gång det är nära så känns det som ett gigantiskt misslyckande för jag tycker om henne otroligt mycket.

Detta har jag verkligen tvingat mig fram till att skriva för efter all "hjärngympa" så känner jag ibland att nä, jag skiter i att skriva detta inlägget och försöker kämpa lite till. Frågan är kämpa efter vadå..? Eller är det så här alla långa förhållande blir till slut och lever jag i någon drömvärld sexet fortfarande är underbart och eftersträvande efter så här "lång tid"..?

Jag blir rädd att jag ska sitta som en kollega till mig gör, med en fru sedan 40 år tillbaka men ligger runt till höger och vänster i desperation för att minska suget men ändå lever kvar i samma relation.

Ibland vill jag bara att lampan inte tänds på morgonen så att man slipper, helt enkelt.

Sluta...det är ditt dålig självförtroende som gör du tror att du inte duger på dejting-marknaden. Tro mig män är som viner, de smakar godare när äldre medans kvinnor får sämre chanser när de blir äldre. DUMPA säger jag bara! 3år utan sex? Herregud! Dumpa! Du kommer hitta annan tös, förmodligen yngre. Du måste sluta låta ditt dålig självförtroende tar över dig.

Det handlar bara om att ta tag i situationen, kräv sex = se hennes reaktion. Om hon inte vill så förklarar du således att det är nu eller aldrig, att ni måste ha sex för att förhållandet skall fortlöpa. Att smyga i bakgrunden med andra är lönlöst och leder bara till tomhet. Se så, lös detta nu och fortsätt ha henne som fru.

Du har fel, TS skall dumpa denna bitchen, om han har någon helst värdighet kvar. Hon försöker äta och ha kvar kakan.

Hur hade ni tänkt skaffa barn? Eller ska du aldrig bli pappa heller? Med tanke på att du redan varit otrogen så är det lika bra att göra slut då det är mer än över, hon kan hitta en partner som inte tycker om sex så slipper även hon känna press. Ni är ju inte lyckliga tillsammans och har försökt få det att fungera så himla länge.

Att inte göra slut för att du är rädd att inte hitta en lika bra tjej är inte rätt inställning, hon är inte rätt tjej då ni inte kan tillfredställa varandras behov. Nästa tjej kanske inte är lika vacker men du kommer definitivt vara lycklig och det är väl det som räknas? Det är bättre att du gör slut än att dra ut på det mer. Säg till henne i förväg så hon fixar någonstans att ta vägen, eller börja med att bli särbos om det känns lättare. Det är väldigt svårt om man blir tvungen att leva med en person som man ska göra slut med, då kommer man bara ångra sig och undra om det är rätt beslut.

Läste att du tycker om asiatiska tjejer, dem är ju lätta att få, så du behöver inte vara orolig på den fronten.

Dina farhågor hindrar dig, farhågor som du inte vet huruvida de kommer att inträffa eller ej. Du behöver sex och bekräftelse men får den inte inom nuvarande relation trots att partnern vet om hur dåligt du mår av det. Hon kommer inte att ändra sig. Du är värd bättre än att försörja en vuxen människa som dessutom är ointresserad av intim samvaro med dig.

Du kan uppenbarligen attrahera andra kvinnor och för din egen skull; stanna inte kvar i det trygga, bekväma uran våga kasta ankar. Du kommer att kvävas annars. Önskar dig lycka till på färden.

Vet inte vad du får ut från henne om hon inte ger dig sex och hon lever på dig, då är singel-livet att föredra. Vad får du ens ut av en sån brud som du inte kan få av en vän?

Var i samma sits. Hon ville aldrig ha sex. Blev ett förhållande som kändes som en inneboende.

Jag jobbade och städade och lagade mat. Hon ville inte göra ett skit. Gav henne alltid ryggkli på kvällarna. Då somnade hon och var glad.. jag satt uppe en timme extra och spelade för att dämpa min dopamin.

Lämnade efter 6 år. Nu har jag världens underbaraste tjej som vill ha mer sex än mig även. Nu är vi nykära men även 2 år så är det väldigt aktivt.

Min förra sa öppet att hon inte behövde sex i livet.

Vill jag ha en inneboende har jag hellre min bästa kompis boende hos mig.

Letade rätt på din gamla tråd från 2015. Eftersom du själv hänvisar till den, hoppas jag det är ok med dig att jag citerar:

"Min tjej har givetvis en del brister, men i mångt och mycket väldigt många positiva erfarenheter. Extremt omtänksam, stöttar mig i ur och skur oavsett vad för dumheter jag hittar på och otroligt vacker. Det stora problemet grundar sig i vårt sexliv, som mer eller mindre inte existerar eller har existerat någonsin.

Hon har komplikationer som gör att vaginalt sex inte fungerar och inte heller kommer fungera. Det finns tydligen operationer att göra men det är ingenting som säger att det ger ett bättre resultat än nuvarande, det är snarare en lång sjukhusvistelse och evetuell nedsatt känsel som väntar."

Det är alltså nåt fysiskt fel på henne som gör att hon inte vill ha sex. Stackars tjej. Och stackars dig.

Mitt råd är att du och din tjej tillsammans går till gynekologen för att prata igenom detta. Vad finns att göra? Operationstekniker utvecklas hela tiden. Kanske finns någon sexolog ni skulle kunna remitteras till? Hon lär lida av detta själv och jag tycker absolut du ska ta upp det till diskussion.

Din sambo har redan knullat med andra bakom din rygg.

Det är inte så himla lätt. Jag har som sagt aldrig "raggat" upp en tjej som det brukar fungera utan det är jag som blivit uppraggad. Jag är mycket väl medveten om mitt utseende och skulle gissa att jag är en 6a, det hade kanske inte varit några problem om jag haft övriga färdigheter som brukar generera kvinnor men dessa har jag inte. Jag blir tyst som en mur, ungefär.

Mitt "genombrott" kom när jag kom in lite halvt i gaykulturen för helt plötsligt så var andra män jävligt intresserade. Det skulle fram, kramas, tafsas och liknande på mig och det var givetvis en trevlig omställning. Tyvärr ledde det till ett sexmissbruk. Jag har haft en jävligt trevlig kropp och kom väl långt på den helt enkelt, annars har jag ingenting att erbjuda.

Jag kan inte utveckla känslor för killar så den biten är helt körd. Har försökt men nej, utan ett kvinnligt kroppsspråk så händer det ingenting.


Det var först en tanke på adoption men ju längre förhållandet varit så har jag tänkt att det absolut inte kommer att hända. Det är fullt möjligt att det är pga förhållandet och henne för jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev avundsjuk när vänner springer runt med sina små eller man ser hur något barn lär sig cykla med en förälder. Då suger det ordentligt.

Det är ju det, ibland känns det verkligen som jag har bestämt mig för att gå min egen väg men sen kommer det till "hur ska detta gå till" och att jag faktiskt inte vill radera henne från mitt liv, får tårar i ögonen bara på jag tänker att det ska "städas upp".

Jag älskar asiatiska kvinnor, nu gjorde det inte saken bättre att det var just en asiatiska som jag låg med men jag vill verkligen inte vara någon kassako igen och det är ju så 9/10 förhållande med thai fungerar om det nu inte är en tjej uppväxt i Sverige men då står alla snygga, trevliga, roliga, intressanta bla bla bla killar och konkurrerar ut mig innan det ens fanns en riktig chans. Tråkigt men det gäller att vara realistisk.


Ja, någon gång så har det väl hänt. Detta var egentligen inte mitt första snedsteg, du har ju skett förut med någon som väntade på att jag skulle lämna och gå till henne men då var det typ sätta tjejen på gatan och det hade jag inte hjärta att göra så det rann ut i sanden.

Jag tror aldrig att jag skulle få en sådan tjej jag egentligen skulle vilja ha. Nu gillar jag "skönhetsfel" så det behöver knappast vara någon fotomodell men oftast är det feta kvinnor som stöter på mig ute och det går bara inte.


Min tjej påstår att hon vill ha sex, men det finns alltid ursäkter till att det inte händer just då och det har tagit något fruktansvärt på mig att ständigt bli avvisad. Jag tror dock inte riktigt på henne i med att jag missbrukat sex så jag vet på något sätt hur riktig lust både ser ut och känns, där man verkligen inte kan hålla sig ifrån och gör det fast man vet det är så fel.

Vårt sex har aldrig varit riktigt bra utan det har väl varit "ok" ungefär.

---

Jag avskyr att jag varje dag pendlar fram och tillbaka. Ibland känns det rätt och ibland känns det fel. Ibland undrar jag om jag är kall och dryg bara för att på något sätt trötta ut henne så att hon gör det istället, för hon är väl egentligen värd något mer än mig, som går och ligger med andra bakom ryggen.

Jag uppskattar snarare engagemanget, det krävs mycket av mig för att sätta mig ner och skriva trådarna då jag många gånger "vet" vad jag kommer få för svar, men jag vill helst inte höra det.

Korrekt, den vägen går inte. Vi har varit i kontakt men det finns ingenting att göra, svaren vi får är att en till operation skulle vara så riskfylld att väggen mot andra ingången skulle riskera att gå sönder. Jag varken vill eller skulle kunna kräva att hon skulle göra en sådan operation.

Hon påstår att hon "gillar analsex ibland" men jag är inte dum i huvudet. Jag ser och märker att det är ingen jättehit och tidigare så har ursäkterna staplats ovanpå varandra om varför det inte går. Jag har full respekt för det men någonstans har jag slutat försöka och då har jag tyvärr märkt att jag kollar och åtrar andra kvinnor...