Det är männens fel att samhället blir allt mer feminiserat.

På detta forum finns det, utan att överdriva, en utbredd uppfattning om att det är kvinnor som påverkar samhället i en allt mesigare riktning och att det är deras fel att tiden är ur led. Men hos mig uppstår då en liten undran, vad gör vi män åt det då?
Jamsar med som några satans mähän eller i praktiken visar att vi följer vår egen kompass oavsett vilket håll vinden kommer ifrån?

Jag vill ta några exempel på unga killar som jag haft anställda för inte så länge sedan. De hade obegripliga kärleksproblem bägge två, sysslade genom att frekventera olika dejtingsajter försöka träffa tjejer. De lyckades väl sådär, var min uppfattning. Bägge var närmare trettio år och verkade vara fläckvis okyssta. Helt otroligt, i den åldern bör man ju förutom att ha lekt rommen av sig även ha stadgat sig. Den ena av dem såg rätt bra ut, hade naturligt en rätt atletisk kroppsbyggnad och en maskulin utstrålning.
Den andra var en riktig bonnläpp, lite utstående öron och en fånig uppsyn trots att han var allt annat än dum. Jag sa till de där spolingarna att om de nu söker sig en kvinna för ett fast förhållande så får de fan skärpa till sig. Träna sig starka, uppträda myndigt och vuxet, inte vara rädda för att sticka ut hakan samt framförallt lära sig laga mat. Man bjuder väl för helvete inte hem en kvinna på middag första gången och serverar korv och makaroner? Vad är det för jävla fasoner?
Den med utstående öron lyssnade på det där, började träna, slutade gnälla, köpte sig lite ordentliga kläder, lärde sig åtminstone hur man gör korvstroganoff. Fast jag tror han idag fixar betydligt mer sofistikerade rätter. Den andre blev det ingenting av. Han går väl där och gnäller än, röker cannabis framför datorn och tycker synd om sig själv på precis det sätt han anklagade kvinnor för att göra. Snacka om projicering.

Vi får ju hoppas att den fredliga tid vi lever i får fortsätta och att tiden när män dog i drivor på slagfälten inte kommer tillbaka och därigenom skapar ett överskott av kvinnor så att de män som överlever kan välja och vraka. Men männen måsta ta ansvar för samhällsutvecklingen, inte skylla någon annan för att den spårat ur. Det är såklart inga kvinnor som har lust att lyssna på gnäll ifrån män. De bjäbbar ju bara än värre.
Männen måste gå först, ta tillbaka taktpinnen ifrån alla vänsteflummare, florister och huliganer som idag verkar totalt kontrollera viktiga samhällsfunktioner som rättsväsende, skolor och inte minst public service. Vi har idag en kille som vill bli kallad för ”Micke” som ÖB och springer runt på pridefestivaler istället för att se till att vi har ett väpnat försvar. Det går inte att skylla bort på kvinnor.

Männen måste gå först för att få till lite ordning och reda i samhället. Kvinnorna skrattar ju åt oss och ägnar sig åt att se till att vi importerar hit horder av män i krigsför ålder som de uppfattar har lite mer hår på bröstet.
Så vad gör vi män för att få slut på dårskaperna? Tränar vi eller sitter vi framför datorn och idkar självömkan?

Nja, det är väl snarare båda könens "rätt" som ligger bakom att vi idag lever i ett betydligt mer humant samhälle än det tidigare "maskulina" vill ni kalla det för "feminiserat" så visst.

Vilka fördelar skulle finnas för någon leva i ett trad. maskulint samhälle? Krig, våld, hierarkier där den som står "lägst" ska ha allt skit? Även män vill nog inte tillbaka till detta.

Humant? Vi har ju för fan skjutningar och gruppvåldtäkter på nästan daglig basis. Knarklangare som springer runt helt öppet. Ett resultat av att vi blivit "humanare". Släpphänt och mesigt är väl ord som jag tycker passar bättre.

Nämn tre saker som tyder på att ”samhället blir alltmer feminiserat”

Humant? Vi har ju för fan skjutningar och gruppvåldtäkter på nästan daglig basis. Knarklangare som springer runt helt öppet. Ett resultat av att vi blivit "humanare". Släpphänt och mesigt är väl ord som jag tycker passar bättre.

En intressant sak jag tycker mig se är att män i allmänhet som är missnöjda med sakernas tillstånd bara sitter och grinar och skriker "MEN VAD GÖR FEMINISTERNA ÅT MINA PROBLEM?". Det kommer obönhörligen vid 100% av tillfällena som någon fråga som i gemene mans ögon betraktas som en kvinnofråga. 100%. Det finns för få mansjourer, många ser sig som förfördelade vid vårdnadstvister, andra får aldrig ligga och andra viktigheter. Det slår aldrig dessa lipsillar att de själva kan mobilisera sig och jobba aktivt för de frågor som de tycker är viktiga. Det är alltid feministernas fel att inget görs, som att feministrörelsen (vad man nu än tycker om den) suttit på arslet och allt bara ramlat i knäet på dem. De har jobbat stenhårt för de frågor de tycker är viktiga i över 100 år.

Jag tror att denna passivitet är en av orsakerna till att män, som i allmänhet är vana att stekta sparvar flyger in i käften på dem, upplever ett ökat missnöje. Snöflingor som tror att jämlikhet är nån jävla tårta som tar slut om andra får ta del av den, får väl lyfta på arslena och göra nåt konkret.

Intressant synvinkel på det hela. Feminister och genusteoretiker kritiserar ju att män är fast i en könsroll där de inte söker hjälp för psykisk ohälsa eller ventilerar sina känslor. De vill att män friare ska få uttrycka sig, både i identitetsskapande, som klädstil och yrkesval men även emotionellt. Det är ju just det många skulle behöva. Istället för att gnälla över självmordsstatistik och ensamhet på nätet, ta tag i det. Skapa en förening, jourer och lyft problemet. Inte MGTOW och sekteristiska nätverk av män som skyller allt på kvinnor.

Riktig mobilisering för att konstruktiv diskussion så att problemen kan lösas.

En åtgärd som alla män kan göra är att återta kontrollen över sin egen ekonomi och konsumtion. I ett samhälle där kvinnor fattar 85 % av alla privatekonomiska beslut, både för sig själva och för familjerna. Allt handlar då om kvinnliga behov som mode och heminredning.

Det blir ett samhälle där alla reklambudskap och all kulturproduktion vänder sig till kvinnor.

Medhåll. Det är märkligt att män i större utsträckning slår sig fria från den manliga könsrollen, som jag upplever som extremt trång. Det är ju bara att vistas här i forumen för att se den utbredda ängslan över att inte vara alfa, hånandet av människor man anser vara beta, homosexuella, lågavlönade osv, osv. Det värsta man kan kalla en man för är feminin. Det säger en del om synen på både män och kvinnor.

Personligen är jag klart för "allt åt alla"-parollen, men den verkar oerhört skrämmande för många (tårtliknelsen).

Nu börjar det ju komma lite alternativ bland engagerade män. Fatta man, Killmiddag och liknande, jag hoppas på att se mer mansengagemang framöver, men det kanske också tar över 100 år...

Det är inget fel på svenska män överlag, bara att åka utanför Sverige så märker man hur eftertraktad man är bland kvinnorna.

Tycker synd om männen som sitter hemma i Sverige hela året och gnäller över situationen. Se er omkring