Citat:
Ursprungligen postat av
frasselito
Ja, så kan man förklara det.
En annan hypotes till att vi uppskattar naturen är för att den faktiskt är vacker.
Det fina med att vara människa – särskilt en människa utan ett dogmatiskt ben i kroppen – är ju att vi kan betrakta tillvaron ur en mängd olika aspekter och perspektiv!
Dessutom så kan förståelsen, som Feynman menade i ett samtal med sin konstnärsvän – som tyckte att fysiken berövade blomman dess skönhet genom att analysera dess beståndsdelar – lägga till en ytterligare dimension till skönhetsupplevelsen genom förundran, genom att betrakta fenomenet mentalt på nivån av celler, eller evolutionärt genom samspelet mellan blomman och humlan som dras till blomman – och hur den estetiska upplevelsen kan existera i en annan form i humlan!
En människa kan utifrån sin grundläggande förmåga att uppskatta vissa ljud, skapa för våra öron överdådiga estetiska upplevelser med musik, där de högre kognitiva förmågorna genom instrument s.a.s. sjunger för örat, där ett lager av den mänskliga kognitionen samspelar med och förtjusar en annan – ja, vår högre kognitiva förmåga kan t.o.m. förtjusa eller tilltala mer djupa, grundläggande aspekter av oss själva genom att tänka på ett vackert landskap, medan vi befinner oss i grå stadsmiljö!
Ja, medan en människa lyssnar på musik och gåshuden sprider sig över hela kroppen, så kan sinnet dessutom betrakta situationen ur en ytterligare dimension och föreställa sig de inre mekanismerna som är upphovet till upplevelsen, som i sin tur kan betraktas som en estetisk upplevelse genom insikten att det finns en skönhet i att ett djur kan uppleva sitt känsloliv och dessutom förstå sig själv, och sedan förstå att förståelsen kan vara vacker!