Varför ses "seafood" som fin mat?

Antagligen för att det smakar rutten fitta, något som ses som en delikatess inom socialismen.

Det handlar inte om hur maten smakar, utan om priset...

För att det är dyrt. Smaken är som baken och vad du tycker om det har inget med priset eller statusen att göra.

Beror väl på vad det är för "seafood" (eller fisk och skaldjur som jag föredrar att säga istället). Alaska Pollock skulle exempelvis aldrig klassas som en fin fisk. En rätt med fiskpinnar skulle heller aldrig klassas som en finare maträtt. Även andra länder har maträtter som inte klassas som gourmet direkt, jag tänker exempelvis på Fish and chips som visserligen är populärt i Storbritannien, men ingen skulle få för sig att kalla det för fin, lyxig mat.

Du verkar dock generalisera hejvilt, och inbilla dig att all mat från havet klassas som fin/lyxig mat, när det uppenbarligen inte stämmer.

Kravmärkta färska blåmusslor, 79 sek. Röker med skal kring 100 sek och i lake 150 sek.
Detta kan väl knappast räknas som dyrt?

Är det verkligen det? Tycker nämligen inte att seafood är just nått dyrare än annan mat. Känns snarare som att det är en myt som kommit till av att folk oftast äter den sortens mat på finare restauranger och sällan till vardags. Undantag finns såklart.

Tja, möjligen beror det på prisnivån.

Som exempelvis 28 miljoner kr för EN tonfisk:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...r--for-tonfisk

Var i Ryssland 1986 och på en hygglig restaurang fick man då en stor skål med rysk kaviar om kanske 500 gram (o kex samt vodkaflaskor som bordsvatten -utan skruvkork givetvis). Hela middagen med även varmrätt o rysk champagne gick väl sedan på vad en dagens lunch kostar här hemma. Idag kostar rysk kaviar ca 120 000 kr/kg...

Personligen gillar jag fisk, och vissa typer av skaldjur. Men dessvärre är det långt ifrån alla som kan tillaga det, och det brukar vara fisken som drabbas värst. Fisk blir lätt överkokt, och en överkokt fisk går bara inte att rädda. I det läget blir fisken lätt torr och trist. Skaldjur brukar också drabbas av det här problemet.

Det kan alltså vara så att TS är dålig på att tillaga fisk och skaldjur, eller så TS ätit ute på ett ställe där kocken var dålig, eller så har TS blivit hembjuden till någon som inte kan laga fisk/skaldjur särskilt bra.

Sedan är det långt ifrån all fisk och skaldjur, och alla maträtter som har någon fin, lyxig stämpel på sig. Fiskpinnar med potatismos som exempel, brukar klassas som barnmat. I bästa fall kan det kallas vardagsmat. Det finns ju rätter som passar bättre till finmiddagar, men det finns också recept på enklare vardagsmat.

Lite WT-inställning att "seafood" rent allmänt skulle ses som fint. Det finns liksom inte bara "kött" eller "fisk" eller "fjäderfä" eller "vegetariskt". Det finns olika rätter inom dessa kategorier. Det är de enskilda rätterna man får titta på och bedöma.

Har alltid undrat vad det är som lockar med mollusker och annan fågelmat. Räkor är det enda från havet förutom fisk som jag stoppar i mig. Kräftor som hyllas så hårt i Sverige är ju som bekant havets kackerlackor. Smakar och luktar f*n dessutom.

Mvh

Det bästa med havets frukter är att man aldrig blir trött på det. Om jag får drömma fritt och i fantasin ställs inför ett ultimatum att jag endast får äta en rätt resten av livet så kommer fisk och skaldjur ta 9 av 10 platser, endast hamburgare kan konkurrera. Det skulle nog ta bra lång tid för mig att tröttna på störkaviar, biliner, smetana och rödlök eller svenska kräftor med västerbotten, aioli och vitt bröd. Eller varför inte ostron, skulle lätt kunna leva på det ett helt år! Ett annat plus med att välja något från havet i denna imaginära lek är att de går utmärkt att variera måltidsdryck, till fisk och skaldjur kan man alltid dricka sprit, öl eller vitt vin, vilket alla är måltidsdrycker jag tycker mycket om medans rött vin, som jag inte är särskilt förtjust i, inte passar så väl enligt min mening.

Hummer är (ofta) dyrt och överskattad men övrig seafood är i regel värd pengarna tycker jag. Finns mycket gott från havet.