Hur är ni positionerade inför fallande bostadspriser?

Själv har jag bara haft en bostadskarriär på 5 år och 2 av dessa har ju varit under stagnerande priser. Så mycket har jag sparat ihop, hade heller inget kapital då jag började för 5 år sen. Men har en liten villa som står sig bra och har köpt en lgh i en av de dyrare städerna med uthyrningsdel. Det sistnämnda är aningen olyckligt, då en villa lite längre från stan är alternativet och innebär mindre risk, men man lever bara en gång och jag vill prova på livet i en större stad i ett attraktivt område. Dessutom äger jag en annan villa som tar ut lite av risken med BR. Samt att det är mycket intressenter på BR i detta område med bra inkomster och bra kapital.

Hyresintäkterna totalt netto är 9% av min totala belåning. Min boendekostnad ställd mot min disponibla inkomst inkl intäkter netto ger en kostnad som är 14 % av min nettoinkomst. Och då är min totala nettoinkomst rätt hög tack vare skatteregler för privat uthyrning.

Visserligen kan jag torska en del på BR, men priset var 10% under rekord om inte mindre. Så även om priserna faller med 10% per år kommande år så kommer jag vara i bra form att fynda ett dyrare boende. Målet är att eget kapial inte ska minska utan snarare öka trots ev prisfall.

Sen kan jag bara förbanna mig själv över att jag slösat bort de bästa åren att tjäna pengar på fastigheter och börs i historien pga depression men läget kunde vara värre ändå. Är dessutom i början av en lukrativ karriär så anser att jag bör ta stora risker i min privatekonomi nu då disponibla inkomster kommer öka snabbt. Vidare har jag inget emot hur marknaden ser ut nu, det är enklare att köpa utan alla dessa sjuka budgivningar.

Hur ser er plan ut? Sen är det också intressant med planer hur man ska tjäna på ev prisfall och vad man tror kommer hända på 10 års sikt tex. Själv så struntar jag i det, en sak som är säker är att privat uthyrning kommer vara en kassako framåt och när kapitalet växer köpa fastigheter med bra kassaflöde. Är inte så mycket för spekulation.

Är skriven i utkanten av ett sk. "utsatt område" (majoritet av invånarna är muslimer dvs).
Hyresavgiften är ca 6000kr för en 3a.
Hyr ut båda rummen svart till seriösa utbytesstudenter för 5500kr/st dvs totalt 11.000kr / månad.

Personligen bor jag i ett bättre område, i en delad 5a med flera vänner (tidigare studenter) jag kommer bra överens med. Min del av månadskostnaden är ca 1500kr eftersom vi bor (svart) många i samma.

Köper aldrig nånting, är mycket sparsam.
Har ett jobb som brutto ger ca 25-30k/mån (hundår), men efter alla räkningar osv går jag plus (netto) ca 30k pga bra beslut, t.ex ovanstående hyresintäkter samt aktier och sparade pengar sedan gymnasietiden(!).

Har en eftertraktad internationellt gångbar utbildning.
Pekar mitt mittenfinger åt alla äckliga mångkulturmänniskor och feminister.
Har etablerade kontakter utomlands och kan när som helst sticka från detta pissland.
Känns bra.

Hoppas ni kommer trivas med alibaba och hans 40 rövare!
Är dock tudelad, tycker genuint synd om alla fina människor som tvingas bo kvar här resten av livet, leva varje jävla dag i detta gråa-skuggornas samhälle.

*Redigerat en hel del pga anonyma skäl osv

Låter smart, funderar du på att försöka komma över en BR om priser går ner där du bor nu och kanske få in kompisar där att dela med?


Såg nu tillägg, håller med jag vill gärna flytta. Har dock ingen gångbar utb. utan det är en längre process som kommer kräva kapital.

Nej, vill inte ha min bas i Sverige.
Det är en för stor och vidrig cancerogen-sosseinvandringskoloss för att jag ens skulle vilja peta på den med tång och skyddsdräkt. Mår illa när jag är i T-Centralen, jag hatar hatar hatar det nya Sverige.

Vill absolut inte bosätta mig här med en BR. Kommer dock möjligtvis vara skriven här, och i förlängningen ta ut dubbelt medborgarskap i land X och jobba/leva/bo där.

Självklart finns alltid möjlighet att fakturera kunder i Sverige, återkomma genom affärsresor, hälsa på familj/vänner etc, medans man är bosatt och arbetar utomlands.

Jag planerar att äga i alla fall en kommersiell fastighet i Sverige och bli begränstat skattskyldig. Mitt jobb möjliggör i förlängningen att kunna starta bolag utomlands och sälja till Sverige via kontakterna man får.

Konstigt att Sverige kunnat bli ett så sjukt land. Misstänker att för många bra människor dog under stora nordiska kriget och framförallt stack till USA på 1800-talet. Men det är en annan diskussion.

Så har jag gjort i 15 år, jag strulade ett tag med bolag i Hong Kong för att undvika all beskattning men där bet jag mig i svansen. Hong Kongs skattemyndigheter kräver helt otrolig bevisning. Man ska kunna bevisa att man inte bedriver affärer i Hong Kong och bevisa med skriftliga underlag hur man bedriver affärer överhuvud taget. Till slut fick jag ge upp och kommer aldrig sätta min fot i Kina för då kanske man blir arresterad och åker in på något arbetsläger för resten av livet. Så det slutade med att jag körde vidare med svenskt AB till slut. Det kan vara mycket svårt/omöjligt att bli medborgare i ett vettigt land men det räcker oftast med att få PUT.

Av familjeskäl tvingades jag tillbaka till Sverige för två år sedan och fick en nyrenoverad hyresrätt på 100 kvm 200 meter från badstranden. Det tog en vecka. Jag erbjöd betala sex månaders hyra i förskott och då blev jag direkt utvald ur den privata "bostadskön".

Har varit svårt att komma in i Sverige igen både administrativt men framförallt kulturellt. Landet är helt annorlunda mot när jag emigrerade 2001 och jag har blivit förändrad av att ha bott i ett fritt land med yttrandefrihet. Svenskar tycker att det är normalt att man inte får välja läkare själv men däremot får man välja frisör själv !!! Och man får vakta sin tunga, så här måste det ha varit i Tyskland 1933-1939.

Bryr mig inte. Huset är betalt och här har jag tänkt att bo i måååånga år till.