Birgitta Essén ”Sluta överdriv komplikationerna av könsstympning”

"To present your own opinions is haram, to present research is halal" - Dr. Birgitta Essén #WGH500 #WGH @WomeninGHSo

Det framkommer att Essén inte har mött/känner igen komplikationer som beskrivs i litteraturen om kvinnlig könsstympning. Därefter står det att det förekommer myter. Anmärkningsvärt är att det kan läsas som om forskning om komplikationer av kvinnlig könsstympning kan betraktas som myter. Därför vill jag informera om att det finns en omfattande internationell kvantitativ medicinsk forskning (sedan drygt 35 år tillbaka) som systematiskt beskriver negativa hälsokonsekvenser av kvinnlig könsstympning, bla WHO studier publicerade i Lancet.
Slutligen önskar jag också kommentera "kulturell" förändring som ett diffust uttryck som man kan ifrågasätta underlag om utan kunskap om prevalens. Vi vet bara att kvinnlig könsstympning förekommer eftersom vi har tre domar i Sverige (2006, 2007 och 2018), men mörkertalet är hitintills okänt och därför är det förebyggande arbete fortsatt viktigt.

Vanja Berggren, Lektor, forskar om kvinnlig könsstympning, Karolinska Institutet

Komplikationerna blir inte sällan bestående (WHO, 2010). Riskerna är större ju mer omfattande ingreppet är. Andra faktorer som flickans hälsotillstånd, omskärerskans skicklighet och medicinering (eventuellt användande av smärtlindring, steriliserade verktyg etc.) samt hur våldsamt motstånd flickan gjort vid genomförandet, påverkar konsekvenserans omfattning (Obermayer, 2001).

Värdshälsoorganisation (WHO) beskriver akuta konsekvenser som extrem smärta under ingreppet, eventuellt en ”smärtchock” (blodtrycksfall, blodförlust och eventuell avsvimning av smärta, ofta kombinerat med stark ångest) samt extrem smärta under läkningsprocessen, speciellt vid urinering och avföring.

* Forskningsstudier beskriver livshotande blödningar, delvis eller fullständig avstängda urinvägar (urinretention) på grund av smärta, svullnad eller skada samt sår-, hud- och slemhinneinfektioner med stora bölder (abscesser).

* Andra akuta komplikationer är urinvägsinfektion, stelkramp (tetanus), blodförgiftning, skada på angränsande vävnader och strukturer som urinrörsöppning eller urinblåsa.

* Fraktur eller ledskador som en följd av att flickan hålls med våld och försöker att komma loss förekommer också, detsamma gäller uttorkning eftersom flickan vägrar att dricka för att undvika smärtsam urinering. Vidare förekommer liggsår och tryckskador eftersom flickan fått ligga stilla under flera dagar.

* Långvariga negativa hälsokonsekvenser beskrivs också som exempelvis infertilitet och psykologiskt lidande (WHO, 2014). Vad gäller traumatiska upplevelser visar studier också på stark ångest, signifikant högre förekomst av depression och av s k post-traumatiska konsekvenser, exempelvis av Kizilhan (2011) som jämfört kurdiska flickor i Irak som blivit könsstympade med kurdiska flickor som inte hade den erfarenheten.

* Även dödsfall förekommer (Talle, 2008; WHO, 2014).

– Jag instämmer med Essén i slutsatsen att det är viktigt att lyfta fram forskningsbaserade fakta, säger Berggren. Men annars har vi inget gemensamt i ämnes beskrivningen trots att vi forskat i ämnet båda två i över tjugo år. Kvinnlig könsstympning är förbjudet enligt svensk lagstiftning sedan 1982. Som fenomen är det grundat i en syn på kollektivistisk syn på barns roll i familjen och en sedvänja som ska fortsätta för familjens ”bästa”, vilket står mot både lagstiftning, barnkonventionens och det svenska samhällets betoning på barnets rätt till självbestämmande.

Vad innebär det att en ansedd forskare uttalar sig som Essén gör?

– Det är respektlöst och farligt. Att en svensk ansedd professor beskriver att om bara bedövning ges är det inte “så farligt” (SVT) och betraktar tidigare litteratur i ämnet som myter är respektlöst. Dessa uttalanden är vårdslösa mot de flickor och kvinnor som lever med konsekvenserna av att ha blivit utsatta eller som riskerar att bli könsstympade på till exempel en sommarlovsresa till föräldrarnas ursprungsland. Att kalla annan forskning för myter är också respektlöst mot alla de forskare som har genomfört omfattande vetenskapliga studier, meta-studier, litteraturöversikter om konsekvenser av kvinnlig könsstympning, alla som endast visar negativa hälsokonsekvenser. Essén underskattar och tonar ner de negativa konsekvenserna av kvinnlig könsstympning som finns väl dokumenterade sedan 35 år.

– Konskvenserna av ett sådant uttalande, eftersom det kommer från en respekterad forskare med inflytande både i svenska läkares yrkesorganisationer och i svenska hälsomyndigheter, kan bli förödande för de berörda. Uttalanden som förminskar både forskning och de drabbades upplevelser kan på sikt vara direkt diskriminerande. Diskriminerade så till vida att svenska flickor som riskerar utsättas för stympning inte får det skydd lagen ska ge dem eller det stöd och den omvårdnad de som redan drabbats har rätt till för att få en lika vård för alla.

Vanja Berggren berättar om synen på kvinnlig könsstympning i de länder där detta praktiseras och berättar om att man där just baserar sin syn på kvinnlig omskärelse på myter. Man lyfter fram positiva effekter av att skära sönder en flickas kön genom att säga att det är bra för hälsan, att det ger ökad fertilitet (samtidigt som forskning visar att det i praktiken är tvärtom, omskärelsen stänger till och minskar fertiliteten på grund av uppåtstigande infektioner).

– En central aspekt är att man vill kontrollera flickans och kvinnans sexualitet. Det finns studier i mängder som visar detta. I Västafrika till exempel är man jätteövertygad om att sexualiteten sitter i klitoris, man ser den som ett centrum för kvinnliga sexualiteten, så genom att stympa den blir hon som man vill ha henne. Härmed får man en bra blivande brud, man ser hennes äktenskapsvärde stiga. Det handlar om att flickor och kvinnor är sekundära, deras värde är att bli kommande fruar och barnaföderskor. Därför är det hemskt när en svensk kvinnlig forskare tar parti för detta synsätt. Det får en effekt i Sverige. Det normaliserar könsstympningen och får den att framstå som mindre skadlig än vad den är.

Anatomin är förvanskad. Flickorna och kvinnorna ser inte ut som de borde göra. Man ser hur ont det måste ha gjort. Man inser lätt varför de ser ut som de gör. Det handlar om ett religiöst, patriakalt förtryck – som svenska vänstertyckare, vänstertänkare och tydligen en läkare tycker är helt okej. Tystnaden från vissa, försvaret från andra gör att man mår illa. Jag har sett det. Jag hatar det.

Jag tog hand om en väldigt ung flicka, nyopererad och utan förmåga att tömma sin urinblåsa. Kissnödig var hon utan tvekan, och det bekräftade även den ultraljudsundersökning som jag hade gjort av hennes blåsa. Flickebarnet hade tre gånger så mycket urin i blåsan som hon borde ha. Det var läge för en kateter. Men det var tamejf*n helt omöjligt att hitta rätt. Inget satt där det borde. Vi blev två som försökte, och vi blev tre – men alla försök misslyckades totalt. Flickan hade vansinnigt ont. Mycket mer ont än den som inte vanställts där nere. Det fick sluta med en perforerad blåsa, via magen – av en läkare och med en lätt bedövning. Det jobbiga var att det samma sak hände flera gånger, med ett onödigt lidande som en ofrånkomlig konsekvens.

Jag har nästan aldrig i praktiken mött de medicinska problem som beskrivs i böckerna om könsstympning.

Nu säger jag välkommen till Birgitta Essén som är professor i internationell kvinno- och mödrahälsovård vid Uppsala Universitet och som forskar om kvinnor i Sverige som är omskurna, eller ska man säga könsstympade, vad föredrar du?

– När jag undervisar eller möter patienter så använder jag ordet omskärelse för det är det ordet som grupperna som tillämpar traditionen själva använder. I lagtexter i Sverige så har man valt att använda ordet könsstympning, säger Birgitta Essén.

--För grupper som har traditionen kan känna sig stötta av att man använder ett ord som stympning?

– Ja precis, svarar Birgitta Essén.

"Osakligt om könsstympning"

Det är välmenande men vanskligt att familjeminister Berit Andnor går ut så hårt i fråga om kvinnlig könsstympning. Motståndet mot övergreppen är stort, men regeringsutspelet kan driva de tveksamma åt fel håll. Det skriver socialantropologen Sara Johnsdotter, Lunds universitet, Birgitta Essén, specialistläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Mas och Asha Omar Geesdiir, hälsoinformatör för Malmö stad.

Det är riskfritt att framföra de osakliga påståenden som barn- och familjeminister Berit Andnor gör i Sydsvenskan den 14 juni angående könsstympning: "vi vet att flickor som bor i Sverige fortfarande utsätts för detta kränkande övergrepp" och att nya åtgärder förhoppningsvis "skall leda till att dessa förnedrande övergrepp stoppas i Sverige".

"Könsstympning måste upphöra"

I torsdags tog regeringen beslut om en nationell handlingsplan mot könsstympning av flickor. Trots att övergreppen är förbjudna i lag sedan 1982 lever sedvänjan kvar. Därför krävs en bredare opinions- och informationssatsning, skriver barn- och familjeminister Berit Andnor.

Könsstympning är en av de grövsta kränkningar en flicka kan utsättas för. Att könsstympa en flicka står i strid med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Ingreppet leder ofta till allvarliga fysiska men även psykiska skador.