Då kan man fråga sig vilket styrelseskick eller statsskick som Greta föredrar? Hon har uppenbarligen ratat diktatur och republik. Då kan man anta att hon också ratar en monarki där landet har en kung eller drottning som statschef.
Anarki förknippas ibland med ett tillstånd av kaos där ingen styr. För en anarkist betyder det dock snarare ett samhälle där ingen stat existerar och där alla människor samarbetar fritt, men som jämlika. På så sätt är anarkismen motståndare till all makt och alla typer av klasskillnader.
Geniokrati är idén om att samhället ska styras av genier vilka utses genom att man helt enkelt mäter deras intelligens. Bara de med tillräckligt hög intelligens får vara med och rösta och styra över samhället. På så vis kan man kalla idén för en blandning av demokrati och diktatur. Idén är nära besläktad med meritokrati där individer och deras inflytande rangordnas efter meriter, vanligen i form av utbildning eller liknande. Till skillnad från geniokrati, där intelligens är det som avgör, är det här istället formella meriter och prestationer som ligger till grund för individens inflytande. Klass eller kön ska inte vara avgörande, endast individens duglighet. Detta är en idé som är vanligt förekommande inom näringslivet.
I en teokrati anses den gudomliga makten var överordnad och grunden för hur samhället styrs. De som styr landet anses vara det gudomligas ställföreträdande på jorden. Genom historien har detta ofta kombinerats med enväldig kungamakt där regenten ansetts vara gudomligt utvald eller ibland till och med en levande gud, som i forntidens Egypten. Ett exempel på en teokrati i vår egen tid är Vatikanstaten.
Ett närbesläktat styrelseskick med teokrati är hierokrati, vilket är ett system där präster styr. Hierokratier har varit vanliga under historisk tid, till exempel bland de syd- och centralamerikanska högkulturerna. I vår egen tid utgör Iran ett exempel på en hierokrati, där staten styrs av ett mäktigt prästerskap bestående av mullor och ayatollor vilka har ett stort och övergripande inflytande över det iranska folkvalda parlamentet.
I en plutokrati fördelas den politiska makten efter människors ekonomiska tillgångar. Historiskt har detta varit förekommande på många ställen i världen och även Sverige hade inslag av plutokrati när rösträtten var graderad på 1800-talet och början av 1900-talet. Då fick bara vissa välbärgade rösta.
Även oligarki har liknande drag. Medan en plutokrati kan vara delvis demokratisk, är en oligarki styrd av ett fåtal mycket rika människor. Dessa oligarker behöver inte nödvändigtvis ha politiska maktpositioner, men kan ändå ha stor påverkan på politiken, som i dagens Ryssland. I ett historiskt perspektiv har dessa grupper ofta utgjorts av en markägande mycket rik aristokrati.
Slutligen kan vi också nämna begreppet kleptokrati som beskriver ett styrelseskick där makthavarna i samhället utnyttjar regeringens möjligheter, naturresurser och folket för att berika sig själva. De kan därför ses som tjuvar. Begreppet kleptokrati brukar ibland koppas till statsskick med diktatur eller bristfällig demokrati med en hög grad av korruption.
Geniokrati är idén om att samhället ska styras av genier vilka utses genom att man helt enkelt mäter deras intelligens. Bara de med tillräckligt hög intelligens får vara med och rösta och styra över samhället. På så vis kan man kalla idén för en blandning av demokrati och diktatur. Idén är nära besläktad med meritokrati där individer och deras inflytande rangordnas efter meriter, vanligen i form av utbildning eller liknande. Till skillnad från geniokrati, där intelligens är det som avgör, är det här istället formella meriter och prestationer som ligger till grund för individens inflytande. Klass eller kön ska inte vara avgörande, endast individens duglighet. Detta är en idé som är vanligt förekommande inom näringslivet.
I en teokrati anses den gudomliga makten var överordnad och grunden för hur samhället styrs. De som styr landet anses vara det gudomligas ställföreträdande på jorden. Genom historien har detta ofta kombinerats med enväldig kungamakt där regenten ansetts vara gudomligt utvald eller ibland till och med en levande gud, som i forntidens Egypten. Ett exempel på en teokrati i vår egen tid är Vatikanstaten.
Ett närbesläktat styrelseskick med teokrati är hierokrati, vilket är ett system där präster styr. Hierokratier har varit vanliga under historisk tid, till exempel bland de syd- och centralamerikanska högkulturerna. I vår egen tid utgör Iran ett exempel på en hierokrati, där staten styrs av ett mäktigt prästerskap bestående av mullor och ayatollor vilka har ett stort och övergripande inflytande över det iranska folkvalda parlamentet.
I en plutokrati fördelas den politiska makten efter människors ekonomiska tillgångar. Historiskt har detta varit förekommande på många ställen i världen och även Sverige hade inslag av plutokrati när rösträtten var graderad på 1800-talet och början av 1900-talet. Då fick bara vissa välbärgade rösta.
Även oligarki har liknande drag. Medan en plutokrati kan vara delvis demokratisk, är en oligarki styrd av ett fåtal mycket rika människor. Dessa oligarker behöver inte nödvändigtvis ha politiska maktpositioner, men kan ändå ha stor påverkan på politiken, som i dagens Ryssland. I ett historiskt perspektiv har dessa grupper ofta utgjorts av en markägande mycket rik aristokrati.
Slutligen kan vi också nämna begreppet kleptokrati som beskriver ett styrelseskick där makthavarna i samhället utnyttjar regeringens möjligheter, naturresurser och folket för att berika sig själva. De kan därför ses som tjuvar. Begreppet kleptokrati brukar ibland koppas till statsskick med diktatur eller bristfällig demokrati med en hög grad av korruption.
