Citat:
Ursprungligen postat av
Eldpuma
Kollade på videon en gång till och har funderat ett tag nu.
Att enbart förklara det hemska dådet med att detta var en ond och hatisk människa är att göra det väldigt enkelt för sig tycker jag. Jag bryr mig inte om ifall andra tycker man måste fördöma dådet och är heller inte ett dugg intresserad av att få veta vad någon känner eller tycker om personerna i huvudrollerna.
Det jag ser i filmen är inte en person som i första hand uttrycker hat eller hämnd. Han säger visserligen att han hatar Karin men det finns inte mycket kraft i det. (Jag har läst mängder av inlägg här innan som verkligen osar och dryper av hat betydligt mycket mer!)
Jag tycker mig se mycket mer av beklagande och förtvivlan än hat hos SR. När man hatar och vill hämnas är man ju riktigt förbannad - inte är han väl det?
Om motivet att mörda barnen varit att hämnas borde han väl visat lite mera aggression? Det finns heller inget skrämmande eller hotfullt i hans uppträdande. Hans gråt och jämmer uppfattar jag mer som ett uttryck för den ångest han upplever övar det han nyss har gjort - "jag trodde aldrig att det här skulle hända".
Han uttrycker sig delvis väldigt barnsligt vilket kan tyda att han är på väg in i psykos. Däremot finns inga riktigt tydliga tecken på att han skulle vara påtagligt alkoholpåverkad.
Min teori är att han antagligen var nykter när han dödade barnen. Med sin bakgrund som jägare var han medveten om risken för dåliga skott under alkoholpåverkan och borde inte velat chansa med något sådant i det här läget. Han visste precis hur han skulle hantera skjutningen på smidigaste vis, ingen jägare vill riskera att sätta ett dåligt skott. Dessutom hade han säkert erfarenhet även av avlivning av husdjur, det kan ha gjort det hela lite enklare. Jag tror att det var viktigt för honom att barnen inte skulle behöva känna någon rädsla eller smärta.
Att han tog barnens liv tror jag var ett tecken på att han ansåg det otänkbart att lämna dem till ett öde - vad det nu kunde innebära - när han själv inte skulle finnas kvar där för dem. Han såg det förmodligen som sitt ansvar att inte överge dem. Kanske hade det delvis att göra med att deras bästa vän plötsligt hade gått bort och inte heller skulle kunna finnas där för dem? Vem fanns kvar för barnen som han kunde lita på då? Han hade säkert grubblat mycket över detta dilemma. Vad gör man när man måste hoppa från ett brinnande flygplan - lämnar man barnen och hoppar själv? Var det hans ångest som blev alltför outhärdlig eller fanns det en verklig fara? Varför kunde han inte lita på att barnen skulle tas om hand? Jag tror mycket skulle kunna förklaras med ett svar på den frågan...
Men det var ju på mammans födelsedag?!
Måste det per automatik betyda tyda på hämnd?
Hur brukar folk i allmänhet fira födelsedagar på en vardag? Många flyttar firandet till helgen istället. Kan det varit något i planering kring detta som gick snett?
Jag stoppar där nu, det här är redan alldeles för långt!
Vakna!!!
Han gör detta på KA:s födelsedag!
Han sms:ar henne vad han gjort och vad jag hört gratulerar han henne på födelsedagen.
Men nej, nej, nej, inte är det hämnd inte , ni måste vara helt skvatt galna.
Fortsätt med att rättfärdiga detta och ge honom förståelse, tyck synd om honom.
Med detta ser ni till att "copycat" inte alls är långt borta.