själen jämte individen

Ehm ja, medvetenhet och upplevelserna är ju vad som skiljer det levande från det döda/icke-levande, så det är väl inte så konstigt att du känner så. Har för övrigt aldrig sett någon som jag känt död (inklusive husdjur), så jag kan inte direkt relatera. Om den döda personen blundar med stängd mun utan att ha några synbara skador/förändringar på kroppen så ser det väl mest bara ut som att denne sover? Sedan lär väl vetskapen om att denne är död spela in naturligtvis. Att se en död bekantskap med öppen mun och öppna ögon lär ju knappast vara så vidare trevligt.

jag tycker inte det är så farligt att se just döda objekt , saknaden sitter i egenskapen denna hade

det är det jag sörjer och saknar

jag har sett en del både döda djur och människor .

Jag har också sett många döda djur och människor, men inte "IRL" så att säga, utan framför datorskärmen. En jävla skillnad liksom. Än större blir skillnaden om de döda är folk som man har känt.

jag har sett både kända och okända döda människor , samt en hel del djur IRL

har lite djupa tankar om detta , därför jag startade tråden

Jag förstår. Och ja, jag känner till känslan av att det känns "overkligt" att någon man alltid träffat och vet om "finns", inte längre gör det. Det är som att ens värld är för evigt förändrad och inte går att få tillbaka. Att dessutom se denna döda person är lite som att konfrontera detta på något sätt. Man ser "beviset" men har ändå svårt att greppa det. Att det inte längre är en person som ligger där, utan egentligen en köttklump.

ja varje individ är ju unik i sätt och sinne , skaffar du tex två likadana hundar tex så är de helt olika i själen ,
det är just det som man fäster sej vid , att det bara finns en . . det är rätt häftigt igentligen , men just det skapar också sorgen /saknaden i ämnet

när kroppen dör så är det inte bara ögonen som tappar gnistan , hela kroppen blir mindre , päls ser annorlunda ut , fjädrar blir rufsiga tex övergången är tydlig , men det kan jag hantera bra

som att man lättare kan acceptera att kroppen tar slut .

djur som man inte har i sin direkta närhet , som dör , får jag inte samma känsla inför
där är det mer känslan att det viktiga är att det går snabbt och humant .

har du tex sett elefanter som sörjer sina döda i dagar , med tårade ögon
undrar hur de tänker i detta ? sörjer de individen eller kroppen ?